Fru talman! Vi har hört många fina inlägg om det
nordiska samarbetet, och jag skall verkligen försöka
att vara kortfattad och bara lyfta fram några saker som
hitintills inte har sagts.
När det gäller Europautskottet, där jag är med, har
det utvecklats ett arbete i form av väldigt breda konfe-
renser som haft en intressant uppläggning. Modera-
terna har här lagt fram ett förslag om att EU-
parlamentariker också skulle kunna vara ledamöter i
Nordiska rådet. Jag vet inte om jag riktigt ställer upp
på den tanken. Däremot har det redan utvecklats ett
gott samarbete, på så sätt att EU-parlamentariker har
inbjudits t.ex. till Europautskottets olika konferenser
och seminariedagar. EU-parlamentarikerna har där
deltagit i debatten på precis samma villkor som vi
andra. Det de inte kan vara med om är de möten vi
har i plenum, men egentligen tror jag inte att det vik-
tigaste arbetet i Nordiska rådet försiggår där, utan det
sker snarare när de olika utskotten samlas. I det sam-
manhanget har vi alltså möjlighet att inbjuda EU-
parlamentariker.
Marianne Andersson tog upp möjligheten till ett
närmare samarbete för samernas del. Det tycker jag i
så fall skulle vara mer befogat, eftersom de är en del
av Norden men på ett väldigt speciellt sätt i och med
att de är en minoritetsbefolkning som sträcker sig
över flera olika nordiska länder. Det kanske skulle
kunna finnas en sådan flexibilitet att de kunde vara
fullvärdiga medlemmar. Det kunde också vara ett gott
exempel när vi uppmanar länder i vårt närområde att
bättre ta vara på sina minoriteter och ge dem full-
ständiga rättigheter.
Jag kommer här att lyfta fram litet olika saker. Jag
ser med tillfredsställelse att den kommitté som har
sysslat med finska språkets ställning som ett minori-
tetsspråk betraktar finskan som ett minoritetsspråk.
Jag vet att det skulle glädja våra finska vänner väldigt
mycket om finskan i framtiden verkligen kunde bli ett
minoritetsspråk i vårt land. Jag tror också att det be-
tyder mycket för dem som talar svenska i Finland.
Sedan vill jag ta upp en fråga som jag har lyft
fram vid ett par tillfällen. De svenska ministrarna vill
under det svenska ordförandeskapet lyfta fram två
breda initiativ i det nordiska samarbetet. Det gäller ett
samarbete för ökad sysselsättning och en ekologiskt
hållbar region. Det är en bra ambition, som ingen av
oss har något emot. Sedan räknar man upp en rad
olika insatser och områden där man vill få till stånd
ett utökat samarbete. Bl.a. nämner man en vidgad
nordisk samverkan i närområdet för att bidra till att
främja demokrati, stabilitet, ekologisk, ekonomisk
och social utveckling för hela den region som omfat-
tar Norden, Östersjön, Barents och Arktis.
I det sammanhanget skulle jag vilja lyfta fram en
fråga som jag redan har nämnt ett par gånger. Jag tror
att vi i Norden skulle ha speciella förutsättningar att
påverka både Ryssland och de baltiska staterna i re-
sonemangen kring religionsfrihet. Jag har tagit upp
denna fråga i samband med ett annat betänkande, där
utskottet behandlade de mänskliga rättigheterna. Jag
tycker att frågan platsar också här, eftersom jag har
efterlyst en nordisk samverkan för att försöka främja
den här frågan. Jag tror att vi har speciella förutsätt-
ningar på det här området, eftersom vi i de nordiska
länderna i det här sammanhanget har haft en större
mångfald än vad man har haft i de flesta andra delarna
av Europa.
Vi har haft det under ett väldigt stort samförstånd
och en stor tolerans i våra länder. Därför hoppas jag
att Sverige under sitt ordförandeskap skall kunna föra
fram den här frågan i ministerrådet.