Fru talman! Jag kommer inte ihåg exakt, men jag
minns att vi skrev någonting i betänkandet om att titta
närmare på det här för att se om man kunde hitta
någonting som gjorde det ekonomiskt bärande.
Låt mig också säga, så att Rolf Olsson inte tror att
jag smiter från frågorna, att jag inte heller tycker att
insatserna får övervältras så att vi tror att straff och
moraliskt tänkande är det enda som hjälper de ung-
domar som har fått bekymmer. Helt klart behöver vi
ett helt spektrum. Vi behöver uppmärksamma det
hela tidigt. Jag tänkte att det kanske innebär att poli-
sen kommer på dem. Men sedan måste man ju kunna
göra någonting för ungdomarna. De måste ändå få sin
vård och behandling.
Jag är den förste att instämma i att öppenvård inte
är en undermedicin som räcker för alla. Här måste
också finnas ett ansvar ute hos kommunerna att ta till
de medel som behövs. Människor är individer och
måste bedömas individuellt.