Fru talman! Hela 96 % av svenska folket anser att
det behövs kraftfullare åtgärder från samhällets sida
för att hejda narkotikamissbruket enligt en nyligen
gjord SIFO-undersökning. Det visar tydligen vilket
starkt stöd och starkt krav som ställs på att det verkli-
gen vidtas långtgående åtgärder, på alla nivåer, för att
bekämpa narkotikamissbruket, att det görs resolut,
tydligt och med kraft innan det blir för sent att hejda
en förödande utveckling. Det finns således en allmän
folkförankrad uppfattning att vi skall göra rent hus
med knarket.
En annan viktig förutsättning är den politiska
samsyn som råder om att den svenska narkotikapoli-
tiken bygger på en kompromisslös inställning, att vi
skall ha ett narkotikafritt samhälle. Jag vill tydligt och
klart markera att Centerpartiet står bakom detta syn-
sätt. Ett narkotikafritt samhälle är ett lika högt ställt
som viktigt mål som ger uttryck för samhällets håll-
ning till narkotikan, att vi inte accepterar att narkoti-
kan integreras i samhället. Målet om ett nakotikafritt
samhälle uttrycker, enligt min uppfattning, optimism
och en positiv människosyn. Det går att hejda narko-
tikans framfart, och det går att rehabilitera missbruka-
re. Det finns dock farliga drogliberala krafter, främst i
vår omvärld. Vänsterpartiet och Miljöpartiet, kanske
fler partier, bör t.ex. ägna kraft åt att påverka sina
partikamrater i Europaparlamentet. Vi måste stenhårt
arbeta för att få förståelse och genomslag för den
svenska narkotikapolitiken, klargöra att ökad legalise-
ring av narkotikan leder till ökad tillgänglighet, som i
sin tur leder till ökad användning av narkotika och
andra droger.
Jag och Centerpartiet delar det allra mesta av in-
nehåll och bedömningar i utskottets betänkanden.
Utöver de principiella utgångspunkterna krävs ett
batteri av åtgärder, av många och på alla nivåer -
internationellt och nationellt, av myndigheter, organi-
sationer och enskilda, förebyggande och vårdande
insatser. Framför allt krävs det att vi som vuxna i
olika roller som förälder, lärare, fritidsledare etc. ges
kunskaper och stöd att ta vårt ansvar. Att reagera,
säga nej, markera gränser och normer är att bry sig
om och visa kärlek.
Jag har - om jag tillåts vara lite personlig - som
pappa fått den bok om droger som Folkhälsoinstitutet
givit ut. I materialet beskrivs nya preparat, diskuteras
rollen som tonårsförälder och ges kunskaper, tips och
råd. Jag tycker att det är ett bra exempel på vad som
kan göras men som självfallet enbart är ett komple-
ment till alla övriga insatser som krävs. Mot bak-
grund av att utbudet av droger ökat, att alltfler ung-
domar visar intresse för och prövar narkotika känns
det oerhört angeläget att prioritera just ungdomsgrup-
pen.
Fru talman! Centerpartiet står bakom två flerparti-
reservationer i narkotikabetänkandet SoU4. Jag yrkar
bifall till reservationerna 6 och 7.
I den förstnämnda reservationen handlar det om
sprututbytesverksamheten, där vi menar att pågående
projekt i Malmö och Lund med utdelning av fria
sprutor till narkotikamissbrukare skall avbrytas. Att
först säga ja till en kompromisslös inställning och till
det narkotikafria samhället och att därefter acceptera
en verksamhet som tillhandahåller de verktyg som
behövs för att injicera narkotika är inte att vara kon-
sekvent och står i strid med en restriktiv hållning till
narkotikamissbruket.
I den andra, reservation 7, vill vi markera betydel-
sen av en effektiv narkotikabekämpning på kriminal-
vårdsanstalterna. Ambitionen måste vara att alla an-
stalter skall vara narkotikafria. Narkotikafria fängel-
ser är ett viktigt led i kampen mot narkotika.
Centerpartiet tillstyrker betänkandet om syntetiska
droger, dopning m.m., SoU5. Vi ökar beredskapen
och möjligheterna att möta nya droger, ingripa mot
hälsofarliga missbruksmedel och att tillgripa åtgärder
mot dopning. Ett gammalt centerkrav, att bruket av
dopningsmedel skall kriminaliseras, blir enligt detta
förslag genomfört. Det tycker vi är utmärkt. Jag är
förvånad över att Vänsterpartiet som enda parti inte
ställer sig bakom detta. Debatten från 1980-talet dy-
ker upp i minnet åtminstone hos mig. Jag skulle vilja
direkt fråga Vänsterpartiets representant: Vill man
som en konsekvens att ställningstagandet här också
riva upp det beslut som vi en gång i tiden kämpade
för att få igenom, nämligen att förbjuda konsumtion
av narkotika?