Fru talman! Dagens betänkanden grundar sig på
en regeringens skrivelse om narkotikapolitiken och
två propositioner om kontroll av syntetiska droger
respektive åtgärder mot dopning. Dessutom finns en
rad motioner med anledning av regeringens skrivelser
och propositioner förutom 27 motioner från allmänna
motionstiden. Trots denna mångfald kan konstateras
att det råder en betydande samsyn på dessa problem i
vårt land. Skillnaderna mellan partierna är marginella.
Narkotika fortsätter dock att vara ett stort folkhäl-
soproblem. Dagligen kan vi ta del av rapporter i pres-
sen om nya tragedier. Det förefaller som om Sverige
också har blivit ett transitoland för narkotika. Väldiga
mängder narkotika tas om hand av tullen, så stora
mängder att svenskarna knappast kan konsumera allt
själva. Narkotikapolitiken i Sverige har som sagt
kunnat föras under en förhållandevis stor enighet. Vi
har alla den uppfattningen att narkotikapolitiken skall
bedrivas kraftfullt, tydligt och konsekvent. Motåtgär-
derna omfattar ansträngningar från hela samhället.
Och huvudansvar har föräldrar och skola. Möjlighe-
terna att på ett tidigt stadium upptäcka drogmissbruk
är beroende av om föräldrar och andra ansvariga har
tillräckliga kunskaper. Samhället och dess myndig-
heter måste samarbeta också med de frivilligorgani-
sationer mot narkotika som ofta har stor kunskap om
dessa problem.
A och o vid denna verksamhet är information och
kommunikation framför allt till ungdomarna. Det är
vanligast att ungdomar rekryteras till drogmissbruk.
Ungdomar är de mest lättrekryterade. Vi har visserli-
gen den s.k. ANT-undervisningen i skolan som be-
handlats mycket seriöst i utbildningsutskottet, men
den fungerar trots allt ganska dåligt. Varken elever
eller lärare lär sig på detta sätt tillräckligt om alkohol,
droger och tobak. ANT-undervisningen måste intensi-
fieras. Lärarna har en bra observatörsroll. De kan ofta
se när en individ snabbt förändrar sitt beteende, t.ex.
börjar skolka, visar likgiltighet, är hyperaktiv, osv.
Förändringar i personligheten kan vara det första
tecknet på ett begynnande narkotikamissbruk.
Det finns också modernistiska trender i dagens
samhälle där narkotika har en stor lockelse. Vi känner
alla till uppståndelsen för något år sedan då rejvfes-
terna blommade som mest. De s.k. medvetandevid-
gande drogerna kan aktivera en stark lockelse till det
översinnliga, till nyhinduism, sekter och guruer. So-
cialt avvikande företeelser, t.ex. satanism, kräver
praktiskt taget narkotika med gravskändningar, kyrk-
bränder och t.o.m. mord som följd. I detta samman-
hang måste vi betona föräldrarnas oavvisliga ansvar.
De måste veta vad deras ungdomar gör. Det offentli-
ga skall medverka och stödja genom information och
normbildning. Detta gäller också alkoholbruk som ju
är inkörsporten till narkotikabruk.
Jag skall inte läsa upp listor på vilka sorters nar-
kotika som är särskilt farliga. Alla är farliga om än på
olika sätt. På senare tid har de s.k. syntetiska prepa-
raten blivit ett stort problem, eftersom lagstiftningen
har haft svårt att hänga med. Genom att ändra den
kemiska sammansättningen får man fram nya prepa-
rat som inte är narkotikalistade och därmed kan säljas
till dess att samhället har hunnit i fatt.
Narkotikamissbruket har fördubblats under en tio-
årsperiod. Missbruket har också börjat tränga allt
längre ned i åldrarna. Missbruket har också blivit
tyngre. Utvecklingen mot allt tyngre medel är illa-
varslande. Poliser och ungdomar rapporterar om
tilltagande missbruk hos barn under 15 år. Lagens
begränsning tills straffmyndighetsåldern uppnåtts
hindrar polisen att få fram bevis. Lagstiftningen borde
snarast kompletteras så att polisen kan ta drogtester
även när missbrukaren är under 15 år.
Man bör inte heller glömma bort en äldre genera-
tion bara för att detta är mindre vanligt hos den.
Drogmissbruk i arbetslivet kan medföra svåra risker i
vissa yrken och måste med kraft motarbetas. Arbets-
domstolen har nyligen i en dom gett kärnkraftverken
tillstånd att drogtesta personal även om dessa perso-
ner inte traditionellt tillhör riskpersonalen. Den första
förutsättningen för att man skall kunna bekämpa
missbruket är ju att man kan identifiera det.
Staten har tillsammans med kommunerna ett an-
svar för missbrukarvården. Och i år fördelar staten 50
miljoner kronor för insatser på detta område. Denna
summa behöver förmodligen förstärkas till komman-
de år.
Idrottsrörelsen arbetar i stort sett mycket bra mot
droger och narkotika. Den har också stor erfarenhet
av att bekämpa förekomster av dopningsmedel. Fusk
via dopning måste till varje pris bekämpas. En sär-
skild anledning till detta är naturligtvis preparatens
medicinska effekter som kan ödelägga unga männi-
skors liv. Även dessa medel kan vara starkt vanebil-
dande. En kriminalisering som nu föreslås av bruket
av dopningsmedel är befogad.
Någon skillnad mellan alkoholbruk och narkoti-
kamissbruk finns egentligen inte ur teoretisk syn-
punkt. Hur pass vanebildande alkohol är kan vara
mycket individuellt. Ur praktisk synpunkt finns där-
emot betydande skillnader, kanske framför allt därför
att alkohol är ett av samhället sanktionerat berus-
ningsmedel. Alkohol kan konsumeras utan vare sig
medicinska eller sociala konsekvenser. Alkohol kan
visserligen också leda till missbruk med svåra negati-
va konsekvenser både medicinskt och socialt, men
detta är inte regel. Narkotikabruk däremot ingår i vårt
land inte i vårt normativa beteende.
Trots mångårigt arbete har man ännu inte fått
fängelserna narkotikafria. Man räknar med att om-
kring 45 % av de intagna på fängelserna är narkoti-
kamissbrukare. Rekryteringen av nya missbrukare är
också mycket stor. Detta är otillfredsställande. Här
om någonstans måste man ha en nollvision. Lösning-
en kan ligga i en differentiering av klientelet och
mycket större restriktivitet vid permissioner. Besöks-
verksamheten bör inte vara fri utan ske i skilda glas-
ruteförsedda rum för dem som har ett konstaterat
narkotikabruk. Fortsatt regelbunden provtagning
borde vara en självklarhet. Bättre utredningar när
personal misstänks smuggla in narkotika och verkligt
kännbara straff för detta är en annan åtgärd.
Jag stöder självklart alla moderata reservationer,
men för tids vinnande yrkar jag bifall endast till re-
servation 1 i socialutskottets betänkande 4.