Fru talman! Först vill jag framföra att Folkpartiet
helt delar utskottets bedömning när det gäller att
målet för den svenska narkotikapolitiken är att skapa
ett narkotikafritt samhälle. Det är också av mycket
stor vikt att vi har en politisk enighet här i riksdagen
kring detta och att den uppfattningen stöds av en stor
majoritet av människorna i Sverige. Det ger oss en
bättre förutsättning att bekämpa narkotikabruket än
vad man har i många andra länder. Vi delar också
uppfattningen att narkotikapolitiken måste bygga på
en kombination av olika insatser och även på att man
med kraft skall motverka ungdomars narkotikaan-
vändning.
Fru talman! Folkpartiet har reservationer till detta
betänkande, men de handlar inte om narkotikapoliti-
kens inriktning.
Den första reservationen handlar om vård och re-
habilitering. Modern forskning börjar nu att kunna ge
svaret på varför en del människor utvecklar beroende
till och missbruk av ämnen som narkotika, alkohol
och tobak. Det finns också forskning som tyder på att
även ärftliga faktorer kan spela en roll för benägen-
heten att utveckla ett beroende. Vi anser därför att det
är viktigt att forskningen kring narkotika inte ses
isolerad från övriga beroendeframkallande medel.
Vården och rehabiliteringen av missbrukare måste
också bli effektivare. Den måste individualiseras, och
personalen behöver en grundlig och seriös utbildning.
Kvinnliga narkomaner måste kunna få välja att kom-
ma till avdelningar med bara kvinnor.
Många narkotikamissbrukare är inte kända inom
missbrukarvården. Däremot är de kända av t.ex.
Frälsningsarmén och Stadsmissionen. Ansvariga
myndigheter bör därför enligt vår uppfattning ta
kontakt med dessa ideella organisationer för att ta
reda på i vilken omfattning dessa missbrukare inte
sökt samhällets missbrukarvård och skälet därtill.
Metadonbehandling bedrivs i Uppsala, Stockholm
och Skåne. Övriga delar av landet måste remittera
sina patienter dit. Det händer att man avstår av eko-
nomiska skäl. Vi ser det som mycket olyckligt, efter-
som metadonbehandling tillsammans med psykosoci-
alt stöd har positiva effekter och ger humanitära
vinster. Dessutom är sådan behandling samhällseko-
nomiskt lönsam.
Fru talman! I regeringens skrivelse nämns att ca
45 % av de intagna på svenska fängelser är narkoti-
kamissbrukare. Det är inte acceptabelt. Det är inte
heller acceptabelt att en person börjar sitt missbruk
under vistelsen på fängelset. En del åtgärder har vid-
tagits, men resultaten har låtit vänta på sig.
Vi anser därför att det bör prövas att låta männi-
skor med missbruksproblem avtjäna sitt fängelsestraff
på en särskild anstalt där det bara finns andra miss-
brukare. Att bekämpa narkotikan på fängelser är en
viktig del i bekämpningen av narkotika.
Fru talman! Till detta betänkande har vi från
Folkpartiet ett par reservationer, men vi har också
avgivit ett särskilt yttrande som knyter an till vårt
förslag när det gäller forskningen.
Det kommer ju att inrättas ett särskilt alkohol- och
narkotikaforskningsinstitut. Det är inte riksdagen som
ger riktlinjer för vad institutet skall forska om, men vi
tycker att det är olyckligt att man inte får forska om
flera medel - eftersom vi vet att det finns samband
mellan olika beroendeframkallande medel - så att det
blir en sammanhängande forskning kring beroende-
framkallande medel.
Fru talman! Jag går nu över till betänkande SoU5,
som behandlar kontroll av syntetiska droger och åt-
gärder mot dopning.
Folkpartiet välkomnar att regeringen förslår att
bruket av dopningsmedel kriminaliseras och att före-
byggande insatser och andra åtgärder vidtas för att
åtgärda problemet. Vi har dock några invändningar
mot propositionens och utskottets majoritetsförslag.
Fru talman! I utredningen Doping från 1996 be-
skrivs Dopingjouren på Huddinge sjukhus. Det är en
telefonjour som är bemannad med två sköterskor, och
den är öppen för allmänheten i hela landet. Jouren
förmedlar också kontakt med specialister inom sjuk-
vården för uppföljning av dopningsrelaterade pro-
blem. Under 1997 tog man hand om 3 464 samtal
medan 2 083 inte kunde besvaras på grund av resurs-
brist, vilket visar att behovet är stort.
Folkhälsoinstitutet finansierade verksamheten från
början, men avbröt den eftersom man ansåg att det
fanns kunskap lokalt och regionalt kring drogproble-
matiken. Dopingjouren har sedan finansierats av
Pharmacia & Upjohn, men den finansieringen upphör
i och med utgången av 1999.
Dopingjouren samverkar med det landstingsfinan-
sierade Kompetenscentrum för dopingfrågor, som
finns vid Huddinge sjukhus. Kompetenscentrum
utvecklar behandlingsprogram för missbrukare av
dopningsmedel. Kompetenscentrum är beroende av
Dopingjouren, och om den upphör försvinner också
Kompetenscentrums verksamhet. Verksamheten är
också viktig för fortbildnings- och vidareutbild-
ningsinsatser. På det här sättet avhänder man sig den
kunskap som finns samlad och som behövs för de
utbildningsinsatser som bl.a. föreslås i propositionen.
Vi från folkpartiet bedömer att det inte finns till-
räcklig kompetens för rådgivning och kunskapsin-
hämtande lokalt och regionalt. Därför är det av stor
vikt att Dopingjouren finns kvar som en riksresurs.
Detta gäller naturligtvis såväl för den enskilde som
vänder sig till Dopingjouren med frågor som för den
verksamhet som jag tidigare har beskrivit.
Vi föreslår därför i vår reservation nr 1 att staten
bör ta upp förhandling med Landstingsförbundet för
att verksamheten vid Dopingjouren skall kunna fort-
sätta sin viktiga uppgift att bekämpa dopningen.
Fru talman! Trots att Läkemedelsverket, Riks-
idrottsförbundet och Dopingjouren har fört fram be-
hovet av en särskild myndighet för dopningsfrågor
anser regeringen och utskottets majoritet att en sådan
är överflödig. Vi delar inte den uppfattningen. Risken
är stor att frågorna faller mellan olika stolar.
Det måste t.ex. vara säkerställt vem som har an-
svar för den samlade kunskapen om dopning, vem
som skall slå larm om nya dopningsmedel, vem som
skall klassa dem och vem som har ansvar för att re-
gistrera problem och bieffekter av dopningsmedel. Vi
anser därför att någon av de myndigheter som möter
dopningsfrågorna skall få huvudansvaret för tillsynen.
Socialstyrelsen är den myndighet som ligger närmast
till, men vi anser att regeringen bör få i uppdrag att
utreda var ansvaret bör läggas och sedan återkomma
till riksdagen med förslag. Folkpartiet anser också att
regeringen i sina regleringsbrev till berörda myndig-
heter borde ange hur resurserna skall säkras för det
här området. Utan resurstillskott eller tydliga anvis-
ningar från regeringens sida om vad som skall ned-
prioriteras till förmån för dopningsinsatserna riskeras
effekterna av förslaget i propositionen.
Fru talman! Jag står naturligtvis bakom samtliga
våra reservationer i dessa båda betänkanden. Men för
tids vinnande yrkar jag bifall bara till reservation nr 1
i SoU5, dvs. det betänkande som behandlar syntetiska
droger.