Fru talman! Låt oss först konstatera att begreppet
droger innefattar såväl legala som illegala droger. Vi
får inte glömma att den drog som skapar flest pro-
blem såväl vad avser mänskligt lidande som sam-
hällsekonomiskt är den legala drogen alkohol. Detta
är nödvändigt att konstatera för att se helheten men
får naturligtvis inte skymma det faktum att narkotika
och andra illegala droger utgör ett växande problem
som kräver betydande samhällsinsatser för att mot-
verkas. Tillgången på droger ökar dramatiskt över
hela Europa, och den illegala droghandelns besväras
numera inte mycket av t.ex. gränskontroller. De s.k.
syntetiska drogerna tillverkas både inom och utom
landet och utgör ett nytt och än mer svårkontrollerat
område.
Narkotika och droger är ett stort och växande häl-
soproblem, inte minst för många unga människor som
i dagens samhälle blir alltmer exponerade för en stän-
digt växande flora av nya och gamla droger. Utöver
hälsoproblemen utgör den ökade drogförekomsten
också ett växande socialt problem. Vänsterpartiet
menar att de djupnande ekonomiska klyftorna i vårt
land, den ökade segregationen, arbetslösheten och
marginaliseringen av stora grupper människor utgör
en grogrund för ett växande missbruk av droger och
för nyrekrytering. Här finns inga enkla orsakssam-
band, det vill jag understryka, men avsaknad av hopp
och framtidstro är ett signum för hundratusentals
människor i vårt land, och detta är mycket allvarligt
och har betydelse för rekrytering av nya missbrukare.
Därtill kommer att utslagningen av människor
med missbruksproblem i viktiga och för alla männi-
skor avgörande sociala sammanhang som arbete,
utbildning och boende är mer definitiv och brutal i
dag än vad den var för bara några år sedan.
I Sverige har vi av tradition en massiv och bred
uppslutning kring en restriktiv narkotikapolitik, med
en strävan att motarbeta allt bruk av narkotika syftan-
de till ett narkotikafritt samhälle. För att uppnå detta
krävs en balans av åtgärder av förebyggande och
informerande karaktär, behandling och rehabilitering
av människor med missbruksproblem samt åtgärder
och sanktioner som är ämnade att verka restriktivt
och stoppa tillförsel och handel.
Vänsterpartiet sluter upp bakom denna politik och
utgår från att enigheten kring dessa utgångspunkter
fortsätter att gälla, för det är värdefullt och viktigt
utåt.
Vi har hittills i Sverige haft en mer begränsad ut-
bredning av narkotikamissbruk än många jämförbara
länder, även om problemen växer också här. Till
denna mer gynnsamma utveckling torde just balansen
mellan åtgärder av olika karaktär bidra. Det går inte
att enbart använda restriktioner och repressiva åtgär-
der. Vid många internationella jämförelser visar det
sig inte vara särskilt framgångsrikt.
Regeringens narkotikapolitiska redogörelse lyfter
fram denna balanserade politik som utgångspunkt
även i fortsättningen. Det anser vi i Vänsterpartiet
vara viktigt och värdefullt.
Det finns dock anledning, menar vi, att vara kri-
tisk och ifrågasättande när det gäller just balansen
mellan olika åtgärder som den har utvecklats under
senare år. På den förebyggande sidan har det i många
kommuner skett en kraftig neddragning av insatser i
skolorna, t.ex. ANT-undervisningen. Fritisverksam-
heten har också drabbats kraftigt på många håll. Även
den sociala fältverksamheten, den uppsökande verk-
samheten, har kraftigt beskurits på många håll.
Av redogörelsen framgår att antalet platser på
LVM-hem har skurits ned kraftigt. Beläggningen
totalt på alla behandlingshem - det gäller alltså även
frivilligplaceringarna, har också gått ned på ett myck-
et radikalt sätt. En förklaring till denna utveckling
tycks vara den överallt växande förekomsten av öp-
penvårdsprojekt som tagit över behandlingen av
många missbrukare. Det finns ingen anledning att
generellt ifrågasätta framväxten av nya öppna be-
handlingsformer men som så ofta i socialt utveck-
lingsarbete svänger pendeln så kraftigt att det ger
anledning till eftertanke. Det är svårt att tänka sig att
grava missbrukare, som för bara några år sedan place-
rades på behandlingshem med omfattande insatser, nu
får behoven tillgodosedda i öppenvård med vanligen
glesa personalinsatser. De har tillsyn men det är
ibland allt de får. Det är Vänsterpartiets uppfattning
att det är nödvändigt att ägna stor uppmärksamhet åt
utvecklingen på behandlingsområdet framöver.
Vi i Vänsterpartiet menar att det, tyvärr, finns en
risk även i vårt land med att bemöta dessa växande
drogproblem med enbart högre straffsatser och re-
pressiva insatser. Vi är säkert helt överens om att
även i fortsättningen ha kraftfulla åtgärder riktade
mot försäljning, hantering och innehav av narkotika
och andra illegala droger. Men när det kommer ned
till bruket av droger borde det vara problematiskt med
ytterligare straffskärpningar för alla människor som
menar allvar med att behålla balansen i samhällets
utbud av insatser.
Detta gör att vi i Vänsterpartiet, mot den bakgrund
som jag har tecknat, i dagens situation motsätter oss
en kriminalisering av bruket av dopningsmedel, som
ju föreslås i regeringens proposition. Vi kan tänka oss
skärpta straffsatser för langning och försäljning men
att kriminalisera bruket utan att mer precist ange hur
ansträngningarna skall ökas för att erbjuda missbru-
karna lämplig vård och behandling är något som vi i
Vänsterpartiet för närvarande motsätter oss.
Jag vill i sammanhanget också erinra om att flera
tunga remissinstanser - exempelvis Göta hovrätt,
Rikspolisstyrelsen, Riksåklagaren och Socialstyrelsen
- avstyrker kriminalisering. Ett skäl för flera av dem
är att detta strider mot den straffrättsliga principen att
inte straffbelägga handlingar riktade mot den egna
personen eller det egna intresset.
Till yttermera visso kan vi konstatera att framti-
den är synnerligen oviss för ett av de fåtaliga centrum
för kunskap och kompetens som finns på området,
nämligen Dopingjouren. Vi ställer oss bakom den
motion från Kerstin Heinemann m.fl. som syftar till
initiativ för att trygga Dopingjourens framtid. Alla
här som menar allvar med att behålla kunskaper och
kompetens på området borde, tycker vi, stödja den
reservation som vi och andra partier har lagt. Det
innebär ett litet ekonomiskt åtagande men verksam-
heten har stor betydelse för utvecklingsarbetet på
området. Det understryks också av Riksidrottsförbun-
det, som ju har kunskaper på området.
Som jag redan framhållit ser vi i Vänsterpartiet
positivt på grunderna för narkotikapolitiken som de
formuleras i regeringens skrivelse, och vi bejakar det
arbete som Narkotikakommissionen inlett. Vi vill
dock komplettera och förtydliga på några punkter,
som framgår av reservation 8. Det handlar om att
belysa inte minst ungdomars livssituation på ett bre-
dare sätt än vad direktiven antyder. Det gäller att peka
på riskmiljöer men också på alternativ till drogmiss-
bruk. Vi framhåller också värdet av att försöka kost-
nadsberäkna ökade ansträngningar avseende förebyg-
gande och behandlande insatser så att dessa blir syn-
liga, också i jämförelse med kostnader för repressiva
insatser.
Slutligen är det viktigt att tydligt belysa och be-
skriva de starka krafter i Europa som i dag verkar för
legalisering och liberalisering av droger så att bättre
kunskap kan spridas och för att effektivt bemöta den
propagande som alltmer oblygt når oss.
Med detta, fru talman, yrkar jag bifall till Väns-
terpartiets reservation 8 vad avser socialutskottets
betänkande 4 samt till reservationerna 1 och 2 vad
avser socialutskottets betänkande 5. Vi står självfallet
också bakom våra övriga reservationer men för tids
vinnande avstår jag från fler yrkanden.