Herr talman! Först vill jag rikta ett tack till Gunnar Andrén för det oväntade eldunderstödet. Det var en torped midskepps mot finansministerns fartygsbygge. Det var härligt att höra, Gunnar. Jag kastar gärna en livbåt till dig när skeppet ska sjunka.
Till finansministern vill jag säga att han vet att det är färre anställda i kommunfinansierad verksamhet. Det är 10 000 färre anställda jämfört med 2006 som arbetar i den direkta verksamheten. Vi är nere i antal 100 per 1 000 boende, på samma nivå som under saneringsåren. Vad finansministern räknar in är de tusentals och åter tusentals som kommuner har anställt i tillfälliga arbetsmarknadsåtgärder därför att staten har svikit. Det är sanningen.
Finansministern verkar inte särskild bekymrad över kommunsektorns ekonomi och därmed förutsättningar att klara välfärden. Jag läste vad han skrev i Dagens Industri i slutet av förra året, då han säger: De kommuner som har problem har inte skött ekonomin, eller så har de strukturproblem.
I mitt hemlän, Jönköpings län, höjer det moderatledda landstinget skatten med 40 öre. Är det misskött? I mitt hemlän höjer det alliansstyrda Sävsjö med 55 öre i samlad effekt. Är det misskött? Det alliansstyrda Värnamo höjer med 58 öre i samlad effekt och det moderatledda Gislaved med 69 öre i samlad effekt. Är de misskötta, Anders Borg? Har de strukturproblem? Eller kan det ha ett samband med att finansministern och regeringen i princip väljer att låta hela budgetutrymmet gå till skattesänkningar och att kommuner tvingas betala för massarbetslöshetens kostnader och nedskärningar i sociala villkor för människor?
Då kommer besparingar, nedskärningar i verksamheter och försämringar. Och då inträder också någonting annat, nämligen att kommunens verksamhet blir en bas och andra etablerar sig och säger: Du kan köpa till. I går i SVT kunde vi höra om konceptet Silver Life i äldreomsorgen. Kommunen står för en bas, och du som har pengar kan köpa en bättre kvalitet. Det är inte längre behovet som styr utan den ekonomiska resursen hos den enskilde. Sjuka och fattiga ställs i en annan kö.
Är det en bra utveckling, finansministern, att vi börjar få en situation där starka kapitalintressen exploaterar ett missnöje med välfärden och säljer in en annan produkt för den som har en god ekonomisk situation? Behöver inte skolan, vården och jobbsatsningarna mer resurser, finansministern? Tänker finansministern fortsätta att driva skattesänkarpolitik som den viktigaste ambitionen i den ekonomiska politiken?