Herr talman! Interpellationen från Peter Persson genomsyras av att staten på något sätt skulle missgynna kommuner och landsting. Låt mig därför tacka finansministern för det mycket tydliga svaret att det har skett permanenta höjningar av statsbidragen och tillkommit tillfälliga konjunkturstöd i 20-miljardersklassen under finanskrisen. Detta motsäger helt och hållet kärnan i interpellationen.
Men låt oss ändå stanna upp lite grann och fundera över vad interpellanten vidare vill göra gällande i fråga om jobbskatteavdragen. Dessa har varit helt nödvändiga för att vi ska få 200 000 fler människor i sysselsättning. Samtidigt har vi vidtagit åtgärder för att ungefär lika många människor skulle slippa vara kvar i passiva och inlåsta system som förtidspension och långtidssjukskrivningar när det inte behövs. Detta har skett genom en aktiv politik på sjukförsäkringsområdet och på det arbetsmarknadspolitiska området. Det har givit statsfinanserna en mycket stor skjuts framåt, vilket har motiverat till en sänkning av skatterna till framför allt låg- och medelinkomsttagare. Detta är precis tvärtemot vad Peter Persson försöker göra gällande gång efter annan i denna talarstol. Progressiviteten i skatteskalan har snarare ökat än minskat sedan 2006. Men jag ska stanna vid detta med progressivitet.
Jag antar att Peter Persson har hört talas om Lafferkurvan, eller mer korrekt Laffer-Khaldunkurvan. Det är en matematisk beskrivning som går tillbaka många hundra år till den arabiska matematikern Khaldun som tittade på hur skatteintäkter för staten kunde optimeras så att man inte överbeskattade befolkningen och då fick ett ökat incitament att undvika skatt samtidigt som man fick ett minskat incitament att förvärvsarbeta.
Vad är Peter Perssons och Socialdemokraternas svar på detta när de i sin skuggbudget föreslår att skatterna ska höjas med 30 miljarder kronor, varav lejonparten går till transfereringssystemen för att folk inte ska arbeta och vara med och bidra med skatt? Tror ni att detta kommer att påverka Lafferkurvan i negativ riktning, eller tror ni att det kommer att stimulera till att det blir mer skatteintäkter? Jag vill göra gällande att alliansregeringen har visat att vi har fått ökade skatteintäkter genom en justering nedåt av skatterna på lönearbete. Även resten av världen - den värld som anses insiktsfull och ändå har ett hyfsat högt skattetryck - har kunnat göra liknande reformer. Varför vill Socialdemokraterna backa tillbaka till en politik som ökar skatteuttaget och riskerar att vi får en negativ utveckling av Lafferkurvan? Det svaret är Peter Persson och Socialdemokraterna skyldiga väljarna inför valet.
Sedan kan Socialdemokraterna inte regera ensamma. Trots positiva opinionssiffror blir de beroende av Miljöpartiet, som vill höja skatterna ännu mer - uppemot 50 miljarder. I värsta fall måste Socialdemokraterna söka stöd av Vänsterpartiet som vill närmast dubblera detta skatteuttag av den svenska befolkningen. Var hamnar vi då? Finns det någon gräns för progressiviteten i Peter Perssons, Socialdemokraternas och de rödgrönas värld? Eller är det så att vi lite grann borde pröva det skatteuttag som Sverige nu har och som har gjort att vi platsar bland många mer jämförbara länder och stärker vår konkurrenskraft, eller ska vi återgå till att bli världsledande i skatteuttag på ett sådant sätt att vi hamnar i den negativa fasen i Lafferkurvan och därmed motverkar en sund utveckling av stabila statfinanser på lång sikt?