Fru talman! I dagens betänkande om museer be-
handlas några motioner från allmänna motionstiden.
Vi kristdemokrater har ställt oss bakom majoritets-
texten i betänkandet eftersom vi anser att mu-
seistrukturen måste behandlas i ett sammanhang. Det
är inte riksdagens sak att klassificera museerna i lan-
det eller bedöma om ett museum har större eller
mindre riksintresse.
Men att vi står bakom betänkandet hindrar ju inte
att vi har synpunkter. En tydligare struktur inom
museiväsendet har efterfrågats länge. Regeringen har
varit väldigt långsam när det gäller att genomföra
översynen av hela organisationsstrukturen inom kul-
turområdet, där museiområdet är en del. Det var inte
bara i budgetpropositionen 1999 som regeringen
hänvisade till den här översynen. Det gjorde den
också i budgetpropositionen 1998.
Annika Nilsson säger att det här måste få ta tid.
Det har jag förståelse för. Det här är en oerhört svår
fråga. Men samtidigt som regeringen hänvisar till
översynen genomförs ändå förändringar - ganska
många. Marinmuseum i Karlskrona har lagts under
Statens sjöhistoriska museum, och ledningen har
lokaliserats till Karlskrona. Statens konstmuseer har
omorganiserats så att Moderna museet blivit en egen
myndighet. Och Östasiatiska museet ingår ju numera,
efter en uppslitande strid, i det helt nya Världskul-
turmuseet.
Alla förändringar är inte av ondo, tvärtom. Men
förfaringssättet är väldigt olyckligt. Om en översyn
pågår bör den inväntas. Den villrådighet som skapas
genom det här förfaringssättet är inte bra. Det är dags
att det kommer ett samlat förslag nu, så att den osä-
kerhet om framtiden som många inom museivärlden
lever med kan skingras.
En del av den energi som har lagts ned på en ny,
stor museisatsning hade behövt satsas på stimulans
till utveckling och förnyelse i den redan befintliga
strukturen. Diskussionerna om kulturarvsfrågor både
när det gäller arkiv och museer behöver förnyas och
intensifieras. Vad skall bevaras åt eftervärlden? Var-
för och till vilket ändamål? Hur skall våra museer
utnyttjas i framtiden? Vilken roll spelar de i dag för
skolan och förskolan? Hur kan deras roll som utbild-
ningsinstitutioner förstärkas?
Jag är övertygad om att våra museer i mycket
högre utsträckning än i dag kan vara en arena för t.ex.
demokratiutveckling, något som ju i hög grad är för-
knippat med historia och med kunskap om och känsla
för kulturarvet. Det finns redan positiva exempel att
visa på. Samverkansprojektet Den svenska historien
blev en väldigt stor framgång och väckte engagemang
långt utanför själva museerna. Uppföljningen av det
projektet, som har det hoppingivande namnet Fram-
tidstro, öppnas i september i år. Det har alla möjlig-
heter att bli en fortsatt framgång och inte minst bidra
till att inspirera till debatt omkring värderingar och
livsfrågor. Ambitionen är att pedagogiskt förmedla
och öka användningen av den kunskap som finns i
museerna. Det skall bli väldigt spännande att följa
detta.
Ansvarsmuseernas utformning av en handlings-
plan för hur museer och andra institutioner kan mot-
verka främlingsfientlighet och rasism är ett annat bra
exempel på en ny, viktig uppgift. Enskilda museer
bedriver också spännande verksamhet på många håll,
exempelvis fritidsverksamhet för ungdomar, som är
förlagd till museet Museum. Ett sådant här nytänkan-
de skulle behöva dokumenteras, följas upp och spri-
das.
En gång i tiden var museerna föremål för ett stort
och varmt intresse från föreningar och folkrörelser.
Man kan nästan påstå att de själva var folkrörelser,
som drevs fram av människor med djup insikt om
vikten av att samla in, förevisa och bevara till efter-
världen. Något av den känslan kan säkert återupp-
väckas. Jag anser att riksdagen och regeringen har en
viktig uppgift när det gäller att ge goda förutsättning-
ar för en sådan utveckling. Att skapa tydliga struktu-
rer och samtalspartner och ge långsiktiga och tydliga
förutsättningar för verksamheten är viktiga led i det
arbetet. Det kan medverka till att skapa framtidstro
också för alla som är verksamma inom museerna.
Fru talman! Jag skall säga något om lokalhyrorna
också. Många myndigheter och institutioner brottas i
dag med stora ekonomiska problem, och kulturinsti-
tutionerna utgör verkligen inget undantag i det fallet.
Vi vet att en stor och betungande utgift är just lokal-
hyrorna. Men eftersom de inte hittills har redovisats
separat finns det ingen möjlighet att jämföra bidragen
till olika institutioner eller att avgöra om bidragen till
själva verksamheten är tillräckliga utifrån de önske-
mål som finns på denna.
Därför vill jag gärna instämma i att det är positivt
att utskottet har kunnat enas om att begära en särskild
redovisning av hyreskostnadens andel av föregående
års bidrag. Det kommer att underlätta för oss i utvär-
deringen och inte minst i framtida bidragsbeslut.
Fru talman! Kristdemokraterna har alltså inga re-
servationer i detta betänkande utan tillstyrker majori-
tetstexten.