Fru talman! Låt mig börja diskussionen om kul-
turutskottets betänkande nr 6 om museifrågor med en
truism: Den svenska museivärlden är stadd i snabb
förändring. Aktörerna, de må vara statliga, kommu-
nala eller privata, är uppfyllda av idéer och planer.
Det tas många nya initiativ och många gamla san-
ningar förkastas till förmån för nytänkande och expe-
rimentlusta.
I denna miljö visar de ansvariga på det statliga
området prov på en häpnadsväckande initiativlöshet.
Redan Museiutredningen och Kulturutredningen
efterlyste åtgärder vad gällde den statliga mu-
seistrukturen och kom också med förslag på möjliga
lösningar. Regeringen uttalade därefter i 1996 års
kulturproposition att strukturen på museiområdet
borde utvecklas.
I budgetpropositionen för år 1998 anmälde rege-
ringen att det inom Kulturdepartementet pågick en
översyn av organisationsstrukturen inom kulturområ-
det och att strukturen inom museiområdet skulle
komma att påverkas. Det gav kulturutskottet anled-
ning att då understryka angelägenheten av att musei-
väsendet får en tydligare struktur. I betänkandet nöjer
sig utskottet med att konstatera att det av budgetpro-
positionen för år 1999 framgår att de museipolitiska
frågorna fortfarande bereds inom Regeringskansliet. I
Kulturdepartementets verksamhetsplan för år 1999
kan man under rubriken Museer och samlingar läsa
att frågan om en permanent utställning om Förintel-
sen bereds. Därutöver anges två organisatoriska för-
ändringar på museiområdet som riksdagen redan
fattat beslut om, dvs. att Moderna museet skiljs från
Statens konstmuseer och att Visarkivet förs över från
Språk- och folkminnesinstitutet till Statens musik-
samlingar. Jag skulle göra mig skyldig till en grov
överdrift om jag beskrev dessa förändringar som
revolutionerande och som den slutliga lösningen på
museivärldens strukturproblem.
Fru talman! För att ge en mer fullständig bild av
departementets aktiviteter skall jag tillägga att verk-
samhetsplanen också talar om att det under året görs
analyser bl.a. när det gäller möjligheterna till samver-
kan och samordning mellan museerna. Det gäller bl.a.
samlingar och magasin. Det pågår alltså fortfarande
analyser inom ett område som man redan år 1996
fann behövde utvecklas. Någonting måste ha kommit
emellan.
Fru talman! Det är möjligt att jag i den motion
som ligger till grund för den moderata reservationen
nr 1, som jag nu yrkar bifall till, ytterligare förvirrat
situationen genom att tala om begreppet kompe-
tensmuseer. Det finns ju redan centrala museer - både
i form av myndigheter och stiftelser - ansvarsmuseer
och museer med tidsbegränsade nationella uppdrag.
Dessutom har Röhsska museet i Göteborg ett nät-
verksansvar för nutida konsthantverk och formgiv-
ning. Det är kanske i anknytning till detta senare som
man skall se tanken bakom kompetensmuseerna; det
borde finnas ett antal museer som, alldeles oberoende
av huvudman, fungerade som statligt finansierade
noder eller nav i nätverk av museer med närliggande
inriktning. Nätverken skulle ge möjlighet till idéut-
byte och samordning på olika områden. De skulle
också vara rådgivande i frågor som rör fördelningen
av de statliga anslagen inom sitt ämnesområde, under
kompetensmuseets handfasta ledning. Uppdraget som
kompetensmuseum kan med fördel vara tidsbegränsat
- detta framför allt med anledning av det jag inled-
ningsvis sade om att det pågår en stor och aktiv verk-
samhet inom museiområdet, som kan innebära att
både strukturer och proportioner förändras.
Fru talman! En organisationsfråga på museiområ-
det som berörs i motionen men inte i reservationen är
frågan om Riksantikvarieämbetets ställning. Kultur-
miljövården behöver en stark sektorsmyndighet som
kan vara den instans där länsstyrelserna hämtar de råd
de behöver för att kunna fatta beslut i kulturmiljöfrå-
gor. Då skall man inte samtidigt bedriva verksamhet
- varken avgiftsfinansierad som UV, som genomför
de arkeologiska undersökningarna, eller skattefinan-
sierad som verksamheten på Birka eller på Glim-
mingehus.
Relationen till länsmuseerna kommer att bli allt-
mer komplicerad i takt med museiverksamhetens
utveckling, och därför bör enligt min uppfattning
Riksantikvarieämbetets relation till länsmuseerna på
sikt enbart gälla de renodlade kulturmiljöfrågorna.
Fru talman! Jag yrkar alltså bifall till reservation
nummer 1.
Låt mig också tillägga att vi moderater är glada åt
den breda uppslutning som åstadkommits i utskottet
när det gäller redovisningen av kulturinstitutionernas
hyreskostnader. Det tillkännagivande som riksdagen i
morgon kommer att ställa sig bakom kommer att
kunna leda till ökad genomlysning av och jämförbar-
het mellan institutionernas kostnadsbilder. Det blir då
lättare att se de faktiska verksamhetskostnaderna,
rensade från i stort sett opåverkbara fasta kostnader.
Ställer sig regeringen positiv till riksdagens till-
kännagivande bör denna fråga inför nästa års budget-
behandling kunna få en positiv lösning.