Fru talman! Det finns inom kulturen många områ-
den som är intressanta för debatt i dag. Tyvärr har ett
område mer eller mindre försvunnit men det åter-
kommer väl i sinom tid.
När det gäller detta betänkande, KrU6, och mu-
seifrågorna är vi, liksom vi faktiskt är i de flesta frå-
gorna, ganska eniga. Jag har inget att erinra mot den
principiella inställningen att för närvarande inte in-
rätta några nya centrala museer.
Däremot har jag synpunkter vad gäller andra delar
av museibranschen. Jag vill då först beröra den mo-
tion som handlar om att inrätta ett nationellt forsk-
nings- och utställningscentrum kring emigration och
immigration i Göteborg.
För många var Göteborg det sista de såg av sitt
gamla land när de emigrerade från Sverige. Göteborg
har också blivit en immigrantstad av stora mått. Väl-
digt många nationaliteter finns representerade där.
Det är inte oviktigt i sammanhanget att också nämna
våra invandrares behov av att kunna se sin egen här-
komst i ett positivt perspektiv.
Alla har vi rätt att känna oss stolta över var vi
kommer ifrån. Det är i själva verket en viktig bit av
vår identitet. Det är också en grundförutsättning för
att kunna ta till sig allt det nya som man ställs inför.
Jag tror att många invandrarföreningar med glädje
skulle kunna ta ett stort ideellt ansvar för verksamhe-
ten.
Utskottets majoritet skriver väl om motionsförsla-
get. Ändå blir slutsatsen att motionen skall avslås. Nu
är förslaget i sig ganska modest. Det handlar om att
regeringen bör få i uppdrag att utreda förutsättningar-
na för att inrätta ett nationellt forsknings- och utställ-
ningscentrum kring emigration och immigration i
Göteborg.
Dessutom borde regeringen i samma vända se på
den föreslagna lokaliseringen i Tullhuset i Göteborg.
Det är ett önskemål som har drivits i många år och
det skulle naturligtvis må väl av ett positivt omdöme.
Jag hoppas att förslaget inte med detta bara avförs
från agendan, utan att vi kan ha det i åtanke till ett
senare tillfälle när förutsättningarna möjligen är an-
norlunda.
Självfallet står jag bakom reservationen i betän-
kandet men jag avstår från att yrka bifall här i kam-
maren.
Ett annat område som det i dag är värt att nämna
är museijärnvägarna. Här görs på olika håll i landet
många insatser för att ha kvar och för att åskådliggöra
en epok som började 1855, om jag inte minns fel.
Det är givet att det är av allmänt intresse att det
finns kvar några linjer där man får se och uppleva hur
det var att åka tåg förr i världen och där man kan få se
hur tågen såg ut. Det är många som här gör jätteinsat-
ser av ideell karaktär. Det finns ett trettiotal förening-
ar som med stor attraktionskraft håller detta industri-
museum levande. Varje år har det tiotusentals besöka-
re, inte minst barn. Det är bra, men tyvärr krävs det
pengar också.
Det går ju inte att ha allt under tak, vilket innebär
att materielen får stå ut med det svenska vädret, och
det är som bekant inte alltid det bästa. Det blir också
slitage genom att man inte bara tittar på tågen och
linjerna utan också verkligen använder dem. Här får
besökarna en rejäl upplevelse.
När Jan-Erik Wikström en gång i tiden var kul-
turminister beslöts det att museijärnvägarna skulle få
medel, och det utbetalades några hundratusen kronor
per år. Det var inget stort belopp, men det bidrog till
framför allt möjligheterna att investera. Sedan gick
anslaget över till Statens kulturråd, och stödet fort-
satte några år, men det är nu borta. Anslaget utbetala-
des först från lotterimedel, men sedan överfördes
dessa medel till Kulturrådet. Så kan man också göra
när man prioriterar om eller vad det handlade om.
Det behövs i dag bidrag också för underhåll. Det
som förstörts är borta för alltid. När det nu pågår en
beredning inom Kulturdepartementet om bidrag till
kulturminnesvård och en satsning på industrisamhäl-
lets kulturarv hade det varit bra, om riksdagen hade
givit regeringen till känna en positiv inställning ge-
nom att bejaka motionen och ge reservationen sitt
stöd. Jag hoppas dock att även det här inlägget kan
bidra till en positiv utveckling. Det vore bra om vi
fick tillbaka möjligheten till detta begränsade men
ändå viktiga stöd.
Några motioner har vunnit hela utskottets gillan-
de. Jag vill i det sammanhanget bara nämna frågan
om lokalkostnaderna. Det är väldigt viktigt att dessa
redovisas mycket tydligt. Annars kan man få intryck-
et att bl.a. museiverksamheten har mycket stora re-
surser. Det gäller ett problem som egentligen finns på
alla områden där offentliga institutioner dras med
stora lokalkostnader, antingen i form av hyror eller i
form av avskrivningar och underhåll. Dessutom är det
egentligen omöjligt att fastställa en marknadsmässig
hyra för dem, eftersom många av lokalerna är speci-
alutformade och inte skulle gå att sälja. Inte heller
skulle man kunna bedriva annan verksamhet i dem.
En fördel när det som föreslås är klart är att man
lättare kan jämföra verksamhetskostnaderna på annat
sätt, precis som utskottet skrivit. Jag hoppas att det
här enkla förslaget inte skall behöva dras i långbänk
utan kan genomföras snabbt.