Herr talman! För välfärdens skull och för kommunernas skull skulle jag önska att jag kunde inleda mitt anförande med att yrka bifall till Socialdemokraternas förslag till ramar för utgiftsområde 25. Men eftersom riksdagen redan den 21 november har ställt sig bakom den borgerliga regeringens förslag till inriktning av budgetpolitiken har vårt förslag fallit. Budgeten har fått en helt annan inriktning än vad vi socialdemokrater önskade.
Herr talman! Jag yrkar ändå bifall till motivreservationen under punkterna 3 och 4 i betänkandet.
För oss socialdemokrater är det viktigt att kommunerna får långsiktiga spelregler och att vi har en bra ekonomi, inte minst därför att det är i just kommunerna som välfärdstjänster ges till våra kommuninvånare.
Under den socialdemokratiska regeringens tid visade kommuner och landsting på ett plusresultat på ca 16 miljarder kronor under 2005. Resultatet för 2007 visar fortfarande på en bra ekonomi även om resultatet är något sämre än tidigare.
Men den borgerliga regeringen säger nu själv att prognoser visar att det samlade resultatet för kommunsektorn kommer att minska åren 2009 och 2010 med 4 miljarder kronor. Då har man inte räknat med vad försämringar i a-kassa, försämringar av sjukpenning och försämringar av a-kassa för deltidsanställda innebär. Räknar man också med dessa försämringar kommer kommunernas ekonomi att ytterligare försämras med 1,8 miljarder kronor.
Dessutom vill man nu också införa ett vårdnadsbidrag. Även här har SKL, Sveriges Kommuner och Landsting, räknat med 3 miljarder kronor i ökade kostnader för kommunerna.
Vad gör då den borgerliga regeringen och majoriteten när man ser att kommunernas ekonomi enligt egen prognos kommer att försämras? Man föreslår i princip inga höjningar av de generella statsbidragen eller direkta riktade insatser till kommunerna.
Det som föreslås är att den försämrade ekonomin ska mötas med effektivisering. Då vet vi att det i regel innebär indragningar eller försämringar i den kommunala verksamheten.
Vi socialdemokrater föreslår 9 miljarder kronor mer till kommunerna 2008-2010 just därför att vi ska klara de framtida utmaningar som kommunsektorn står inför.
I stället för att inte göra något vill vi satsa bland annat på förbättringar av kompetensen för äldreomsorgens personal. Vi vill också satsa på barnen genom att barn i årskurserna 4-9 får hjälp med läxläsning. Vi vill också satsa på aktiviteter och läxläsning för barnen på fritids.
Vi vill även göra en satsning på vuxenutbildningen, på komvux. Just vuxenutbildning är mycket angelägen nu när vi ser arbetskraftsbrist inom flera yrken.
Klimatfrågan diskuteras nu nästan dagligen. Därför vill vi socialdemokrater ge ett stöd till kommunerna för klimatinvesteringar och stöd vid naturkatastrofer som kommunerna har svårt att klara själva.
Nyföretagandet är också en viktig del. Därför vill vi också ge ett ökat stöd för ett aktivt nyföretagande.
De satsningar som jag nu har redogjort för innebär en förstärkning på drygt 4 miljarder kronor till och med 2010 för kommunerna.
Utöver vad jag nu har redogjort för vill vi socialdemokrater införa en solidaritetsbonus till de kommuner som under de senaste åren har tagit en stor del av ansvaret i flyktingpolitiken.
Med vårt förslag får de kommuner som har tagit emot mest flyktingar under de senaste fem åren i förhållande till sin befolkningsstorlek 20 procents högre schablonersättning vid flyktingmottagning än andra kommuner. Det skulle faktiskt innebära flera miljoner i förstärkning för vissa kommuner som tar detta stora ansvar.
Herr talman! Det socialdemokratiska budgetalternativet ger ett betydligt gynnsammare utfall till kommunsektorn än den borgerliga regeringens budget.
Vi socialdemokrater motsätter oss bestämt den borgerliga regeringens politik som innebär att man skapar utrymme för sänkta skatter, som innebär att man tar bort förmögenhetsskatten och som innebär att man genomför förändringar av fastighetsskatten genom att villkoren kraftigt försämras just för sjuka, arbetslösa och förtidspensionerade.
Regeringens politik är inte bara orättvis mot enskilda personer som behöver samhällets stöd. Den förda politiken är också oansvarig mot kommunsektorn och leder till en försämrad ekonomi för kommunerna.