Fru talman! Finansutskottet träffade Sveriges Kommuner och Landsting för några veckor sedan. De presenterade sin prognos om ett överskott på 13 miljarder - 8 miljarder för kommunerna och 5 miljarder för landstingen. Detta är ett oerhört bra resultat som grundar sig på konjunkturläget, den tidigare socialdemokratiska regeringens ekonomiska politik och naturligtvis på en medveten kommunal och landstingskommunal politik.
Men Sveriges Kommuner och Landsting visade också på en dyster bild där landstingssektorn går mot ett nollresultat ungefär till 2010. Kommunsektorn når nollresultat lite senare, enligt prognosen. Det ser väldigt olika ut i de olika kommunerna och landstingen när det gäller ekonomi och förutsättningar att driva sin verksamhet.
Med en långtgående utjämning av skillnader i beskattningsbara inkomster och i strukturellt betingade kostnadsskillnader fördelas landets tillväxt på ett rättvist och solidariskt sätt så att alla invånare i Sverige kan få en bra skola, vård och omsorg. En långtgående kommunal utjämning är viktig för att trygga välfärden och för att skapa förutsättningar för tillväxt i alla delar av landet.
Vi socialdemokrater anser att huvudsyftet med den kommunala utjämningen även fortsättningsvis ska vara att skapa likvärdiga ekonomiska förutsättningar för kommuner respektive landsting i enlighet med riktlinjerna för det utjämningssystem som infördes 2005.
Regeringen tycks planera att nästa år tillsätta en parlamentarisk utredning som ska utvärdera hela systemet för den kommunalekonomiska utjämningen. Utvärderingen ska även inkludera de förändringar i utjämningssystemet som genomförs nästa år, alltså det förslag som presenterades i regeringens vårproposition. Det hade inte remitterats till berörda instanser, inte ens till landets kommuner. Vi utgår från att det aviserade utredningsarbetet kommer att grundas på de principer för kommunalekonomisk utjämning som jag har berört. Jag hoppas att dialogen med kommunsektorn kommer att förbättras, så att det inte blir som med det system som nu kommer att verkställas om tolv dagar.
När det gäller den ekonomiska påverkan på kommunsektorn beräknas inkomsten från fastighetsskatten enligt propositionen om avskaffad statlig fastighetsskatt till 12 060 miljoner kronor per år 2008. Fördelningen baseras på ett enhetligt belopp på drygt 1 300 kronor per invånare. Det generella statsbidraget sänks med motsvarande belopp. Effekterna neutraliseras både för staten och för varje kommun.
Men vad händer i framtiden med alla de kommuner som dras med utflyttning och som på sikt får allt lägre intäkter från fastighetsskatten? Förändringen av fastighetsskatten är inte bara orättvis för att den låter slott och koja beskattas lika. Den är också orättvis för att den kommer att leda till ökade regionala klyftor. Fru talman! Jag yrkar bifall till reservation 1.
(Applåder)