Fru talman! Finansutskottets ärade ordförande Stefan Attefall sade, när vi tidigare diskuterade finansutskottets betänkande 2007/08:FiU2,
Samhällsekonomi och finansförvaltning
, att det var oinspirerande och inte så spännande. Jag deltog inte vid justeringen av det betänkandet och har föga synpunkter. Men, fru talman,
det här
betänkandet,
Allmänna bidrag till kommuner
, är spännande och intressant som ett filmmanus av Jan Guillou om Arn. Man vet aldrig riktigt hur det slutar, vem som faller, hur lansarna fälls och så vidare. Man kommer nästan att tänka på Charlton Heston i
Ben-Hur
. Någon gjorde när den filmen kom en revy som hette
Men Hur?
Vi är väldigt eniga om vilken vikt kommunerna har i landet och vad de ska göra. Det finns höga ambitioner på väldigt många områden. Men hur ska det ske? Det är där skillnaden går. Hur ska det ske?
Jag har personligen rakt motsatt åsikt mot Ulla Andersson på en bestämd punkt. Jag tycker att det är väldigt bra om kommunerna blir mindre beroende av bidrag från staten och får mer självständighet genom ökade skatteinkomster.
Jag vill gratulera alla kommuner och dem som bor i alla våra kommuner. Är det någonting som håller på att ske de senaste åren är det att man kommer bort från alla bidrag och får större kommunala inkomster, en hel del patientavgifter också. Detta är väldigt bra för självständigheten i kommunen. Att göra kommunerna mer beroende av bidrag är det allra sämsta man kan göra. Grattis och gott nytt år till våra kommuner! Det finns till och med en lång rad kommuner som kan sänka skatterna nästa år.
Fru talman! Jag hör här väldigt många socialdemokrater, vänsterpartister och miljöpartister som är bekymrade. 171 ledamöter i kammaren är bekymrade över detta. Utanför denna kammare hör jag aldrig någon som är bekymrad över alla dessa sänkta skatter. Jag har inte träffat på en enda. Tvärtom vill de jag har träffat ha mer sänkta skatter. Men ni 171 här tycker att det är dåligt att man kan sänka skatterna.
Nej, tvärtom! Människor tycker att det är bra om de får lite mer i plånboken, lite ökad självständighet. Det gäller inte minst dem som har lite lägre inkomster. Vi riksdagsledamöter är välavlönade, så det spelar kanske inte så stor roll för oss. Men för de många människor som är lite sämre avlönade, sjuksköterskor, poliser, småskollärare och så vidare, spelar den här löneökningen en väldigt stor roll. De blir säkrare och får mer frihet, helt enkelt. Grattis till alla dem som får mer i lön för sitt goda arbete!
Fru talman! Att kommunerna har fått lite bättre ekonomi och blivit lite mindre beroende av statliga bidrag gör det också möjligt för dem att göra det som vi är väldigt många som är angelägna om, nämligen att se till att uppgradera de lägre löner som många kvinnor har, inte minst i vården.
Om kommunerna har väldigt dåligt med pengar kan man inte göra dessa satsningar. En av nyckelfrågorna för att vi ska ha kvalitet i den kommunala verksamheten är att vi får goda medarbetare. Man måste kunna konkurrera om medarbetarna med den privata sektorn så att vården på ålderdomshemmen blir bra och lärarna väldigt bra.
I finansutskottet har vi det senaste året diskuterat en inriktning på att forska lite grann om verksamhetsanknutna statsbidrag till kommuner och landsting. Det finns en särskild beredningsgrupp som leds av Anna Lilliehöök och några till som är med där.
När man tittar ut över de bidrag som finns kan vi konstatera att Statskontoret har gjort en sammanställning av detta. Det finns nu 38 olika bidrag om sammanlagt 42 miljarder kronor som är specialinriktade.
Faran med de bidragen är att man ute i kommuner precis som vi enskilda människor gör anpassar verksamheten efter hur bidragen är utformade. Trots att jag tror att ingen egentligen vill det har bidragen ökat jämfört med när det nya påssystemet kom år 1995 från ungefär en tredjedel till över 40 procent.
Det är väldigt viktigt att se till att den här strukturella formen av specialinriktade bidrag inte ökar på samma sätt som hitintills hur duktiga vi än är här i riksdagen på att tala om vad man ska göra ute i kommunerna. Man anpassar sig ute i kommunerna väldigt lätt till bestämmelserna. Man förleds också att inte göra saker som är allra bäst i kommunerna där man vet bättre. Det är viktigt att vi försöker få en återgång till påssystemet.
Kommunerna i det här landet är väldigt olika. Det finns Bjurholm med 3 000 invånare, och det finns andra kommuner som till exempel Stockholm som är 250 gånger större med 750 000 invånare. Verksamhetsinriktningarna blir väldigt olika i de kommunerna. I Stockholm är man inte lika beroende av bidragsinriktningarna som man säkert är i många andra kommuner.
Jag var nyligen i en liten kommun utanför Umeå som heter Vindeln. Jag tror för övrigt att Stefan Attefall från början är från de trakterna. Där hade man blivit något mindre beroende av statliga bidrag under det senaste året tack vare att de hade fått fler anställda och färre som var beroende av olika sorters bidrag. Jag tror att det är väldigt viktigt att vi fortsätter i den riktningen.
I dag behandlar vi de 65 miljarder kronorna som går från staten i olika former till kommunerna. Det är ungefär 20 procent av verksamheten. Kommunerna är egentligen en ohyggligt stor verksamhet tillsammans med landstingen. De omfattar ungefär 250 miljarder kronor. Man ska ha klart för sig storleksrelationerna.
Fru talman! Det finns ingenting som kommunalmän är så lidelsefullt intresserade av att diskutera som kostnads- och inkomstutjämningen. Nu ska det tillsättas en ny utredning om detta. Det tror jag är klokt och bra. Det gäller att få en klok inriktning på vad man ska undersöka.
Det nuvarande systemet trädde i kraft ungefär 1995. Det har varit lite justeringar fram och tillbaka. Det har sitt upphov i en socialdemokratisk promemoria skriven av Göran Persson under sommaren 1994. Det är inte många som har den kvar. Jag har den, och den är grön till omslaget.
När det gäller kostnadsutjämningen tror jag att det i grund och botten finns en stor enighet. Var man än bor i vårt land ska man ha ungefär samma sociala rättigheter och förmåner. Det är väldigt viktigt. Därför måste vi ha en kostnadsutjämning som anknyter till de verkliga kostnaderna.
När det gäller inkomstutjämningen är den mer kontroversiell. Personligen anser jag - och det har jag sagt tidigare från denna talarstol - att det är fel att man inkomstutjämnar mellan kommuner utan det borde man göra mellan individer. Det kan man diskutera. Man måste fundera så att man inte får en hämmande effekt med det nuvarande systemet.
Jag ska säga en allra sista sak. Jag vill ta upp det som Mikaela Valtersson sade om kollektivtrafiken i Stockholm. Det är väldigt många som är irriterade på den, och jag är det också. Jag ser fram emot att vi får väldigt många nya vägar.
Jag har också blivit stående väldigt länge. Jag har löst det på mitt sätt. Jag åker inte längre bil och flyg. Jag tror att det är väldigt bra för miljön. Jag använder tunnelbana, pendeltåg och cykel. Det tycker alla såvitt jag vet är bra, utom Skatteverket i Simrishamn.