Fru talman! I likhet med Mats Einarsson tillhör
jag också dem som inte skulle ha blivit invald i par-
lamentet om vi hade haft ett renodlat personvalssys-
tem. Det hade varit synd för parlamentet!
Jag tror dock att Alice Åström och Kenneth Kvist
har fel i det särskilda yttrandet. Överenskommelsen är
betydligt äldre än från 1997. Vallagen fastställdes
1997. Jag tror att överenskommelsen gjordes redan
1993.
I överenskommelsen om personvalet ingicks en
kompromiss. Personvalsspärren blev 5 % i alla andra
val än i riksdagsvalet. Där blev den 8 %. I den här
överenskommelsen som gällde för 1998 års val ingick
en översyn där spärren i riksdagsvalet skulle kunna
justeras nedåt. Dessvärre har den utredning som har
granskat frågan inte lyckats uppnå en majoritet för en
sådan förändring. Det finns förstås på sina håll ett
genuint motstånd mot personvalsinslaget, och den
rigiditeten har stoppat en justering av personvalsspär-
ren i riksdagsvalet. I vår reservation nr 1, som också
stöds av Moderaterna, Centerpartiet och Folkpartiet,
har vi pekat på vissa fördelar med en sänkt spärr. Det
finns dessutom ett kongruenskrav. Varför ska just
riksdagsvalet ha en speciell personvalsspärr? Den
debatten har Aurelius och Einarsson fört tidigare.
Men den frågan är faktiskt väl värd ett svar av ut-
skottsmajoriteten. Varför ska något speciellt gälla för
just riksdagsvalet. I EU-valet och i de kommunala
valen har vi en spärr på 5 %.
Jag tror för min del inte på ett renodlat person-
valssystem. Den linje som vi driver är ett partival
med personvalsinslag. Det förklarar också varför vi
inte har velat gå längre i enlighet med reservation 2.
Jag vill alltså yrka bifall till reservation 1.
Vår reservation 4 har Mats Einarsson varit inne
på. Den handlar om kommunala utjämningsmandat.
Det är ett gammalt kristdemokratiskt krav. Det är bra
att Vänsterpartiet stöder den tanken. Men jag blev lite
fundersam när jag såg att stöd uteblev från de mindre
partierna. Det kanske inte hade varit helt fel för något
parti i Stockholms stad om det hade funnits några
sådana utjämningsmandat.
Fru talman! Jag kan inte låta bli att notera en an-
nan synpunkt, som även Nils Fredrik Aurelius var
inne på tidigare, och som vi är överens om i utskottet.
Kristdemokraternas nomineringssätt i riksdagsvalet
1998 har ju föranlett Rådet för utvärdering av 1998
års val att föreslå att det skrivs in i vallagen att man
inte bör kandidera i mer än en valkrets. Även demo-
kratiminister Britta Lejon har så att säga varit i de
svängarna.
Fru talman! Jag tillhörde inte entusiasterna inför
den nomineringsprocess som vi i vårt parti genom-
förde i riksdagsvalet 1998. Den ståndpunkten är för
övrigt väl känd bland mina partikamrater. Men det är
en helt annan sak att genom lagstiftning ingripa i den
fria nomineringsrätten, som egentligen är garanterad i
regeringsformen 3:7. En sådan inskränkning motsät-
ter jag mig bestämt. Dessutom var rådets förslag om
bör-lagstiftningen något innovativ, om man uttrycker
sig försiktigt, men dock inte särskilt väl genomtänkt.
Alla innovationer är dessvärre inte bra innovationer.
Men utskottet skickar ju genom sina skrivningar
tydliga signaler om dessa förhållanden, och det tycker
jag är mycket bra.