Fru talman! Jag yrkar allra först bifall till reserva-
tion nr 4 om kommunala utjämningsmandat. Jag
tänker inte närmare utveckla resonemanget om detta
från talarstolen utan yrkar bifall till utskottets hem-
ställan i den delen. Däremot ska jag kort relatera det
särskilda yttrande som Kenneth Kvist och Alice
Åström fogat till betänkandet. Jag hade inte tillfälle
att vara med vid justeringen.
Vänsterpartiet säger där följande:
"På grundval av en kompromiss mellan riksdags-
partierna beslutade riksdagen 1997 att införa ett be-
gränsat personvalsinslag i det svenska valsystemet.
Partierna närmade sig denna kompromiss från skilda
utgångspunkter. Vänsterpartiet hörde och hör alltjämt
till dem som är mest kritiska mot personvalskampen.
Vi står dock fast vid den kompromiss som möjlig-
gjorde konsensus i frågan om valsystemets utform-
ning. De förutsättningar som förelåg när kompromis-
sen gjordes har inte ändrats på något avgörande sätt,
och inte heller erfarenheterna av de allmänna valen
1998 är sådana att överenskommelsen bör omprö-
vas."
Detta är grunden för vårt ställningstagande i dessa
frågor. Däremot har vi inget emot att diskutera val-
frågor i allmänhet och personvalet i synnerhet. Jag
tror tvärtom att det är alldeles nödvändigt att vi fort-
sätter den diskussionen.
Nu är det något lite skumt med en folkvald politi-
ker som är kritisk till personval. Visst måste väl han
eller hon egentligen mest vara rädd för att inte bli
omvald, om väljarna får för mycket att säga till om
när det gäller personval? Vad gäller den här talaren
kan man titta på s. 226 i betänkandet Personval 1998,
en utvärdering av personvalsreformen. Där kan man
se vilka som i valkretsen Stockholms stad, Vänster-
partiet, skulle ha blivit valda om vi inte alls hade haft
någon spärr i valsystemet. Jag finner att Mats Einars-
son då inte skulle ha blivit vald.
Den typ av antydda bevekelsegrunder som väl fö-
rekommer i större utsträckning i mindre seriösa sam-
manhang än här i kammaren är lite svåra att värja sig
mot, men jag tar risken att försöka säga något i sak-
frågan om personval.
Jag tror att det är viktigt att diskutera frågan och
att ifrågasätta visheten i ett ytterligare förstärkande av
personvalsinslaget. Det finns ju några partier som
gärna skulle se något sådant. Jag menar att det vore
mycket olyckligt för den svenska politiska demokra-
tin om fokus i politiken, i valkampanjerna och i den
politiska debatten i än större utsträckning flyttas från
partiernas program, från de politiska förslagen, kra-
ven och lösningarna, denna politikens innehållsliga
kärna, till dess yttre sekundära former. Till det yttre
och sekundära får vi väl ändå räkna oss själva som
personer i det här sammanhanget.
Det är i många sammanhang svårt att gå förbi
USA, inte minst när det gäller valfrågor. Nu är det i
och för sig rösträkningens svåra konst som står i
fokus när det gäller det som brukar kallas världens
största demokrati, men annars är det väl personvalet
som man mest brukar uppmärksamma i det ameri-
kanska valsystemet. Där ser vi personval i dess kan-
ske mest extrema form.
Jag vet att det inte är någon i den svenska debat-
ten som har velat eller vill införa ett amerikanskt
valsystem, men i det amerikanska valsystemet ser vi
viktiga och väsentliga delar i personvalssystemet i
förstärkt och t.o.m. karikerad form. Jag tycker att det
inger en hel del betänkligheter.
Men, säger man, personval är bra eftersom vi ju
måste ha kompetenta politiker. Tycker då jag att vi
inte behöver kompetenta politiker? Är det oväsentligt
vilken kompetens och kunnighet som de har? Nej, det
är nog inte oväsentligt. Jag tror t.o.m. att det är myck-
et väsentligt. Det är bara det att ett renodlat person-
valssystem strängt taget inte gynnar kompetenta poli-
tiker, i varje fall inte med nödvändighet. Ett person-
valssystem gynnar per definition politiker som är
duktiga på att värva personröster. Det behöver inte
vara detsamma som allmänpolitisk kompetens, redig-
het, kunnighet och alla de andra egenskaper som vi
vet att väljarna uppskattar och förväntar sig av sina
politiker men som det givetvis är oerhört svårt att
bedöma utifrån 15 sekunder i Rapport eller en fyr-
färgsbroschyr.
Vi ser att valdeltagandet minskar rent allmänt. Det
är ett problem som förtjänar sin egen debatt. Vi vet
att det finns många och komplicerade orsaker till det
minskade valdeltagandet. Men vi vet också att det
inte beror på att människors intresse för eller kunskap
om politik minskar. Tvärtom! Människor blir mer och
mer intresserade av politiska frågor, dessutom mer
och mer kunniga i politiska frågor.
Den slutsats jag drar av detta är att politiken bör
bli mer politisk, inte mindre. Allmänna val till riks-
dag, landsting, kommuner och Europaparlamentet bör
handla om politiska program, om framtidens lösning-
ar och de bör också handla om bedömningar av vad
de politiska partierna har uträttat. Detta är grunden
för mitt partis kritiska hållning till personvalstanken
som sådan. Vi står fast vid den kompromiss som
ligger till grund för det valsystem vi i dag har, i grun-
den ett partival med ett begränsat personvalsinslag.
Vi tror att det ligger ett egenvärde i att ha en bred
parlamentarisk konsensus, majoritet, kring politikens
och demokratins spelregler. Jag är lite oroad för att
den vilja till denna strävan efter konsensus i valfrå-
gorna håller på att något naggas i kanten.
Nåväl. Jag ska avsluta detta anförande med att
med bortseende från reservation nr 4, där jag yrkar
bifall till reservationen, i övrigt yrka bifall till ut-
skottets hemställanspunkter.