Fru talman! De valfrågor som behandlas i detta
motionspaket är huvudsakligen sådana som har att
göra med valproceduren, valsedlarnas utformning,
registrering av blankröster och liknande frågor som i
och för sig kan vara nog så viktiga. Men viktiga frå-
gor som skilda valdagar, valdagens förläggning i
tiden och andra valfrågor ligger i ett betänkande om
författningsfrågor som vi kommer att behandla först i
vår.
Det är emellertid så att en större valfråga finns
med redan i detta betänkande, nämligen den som
handlar om personvalet på kort och längre sikt. Äm-
net är förstås viktigt eftersom det handlar om vilket
inflytande den enskilde väljaren ska ha på valet av
personer som ska företräda honom i de valda försam-
lingarna. Genom att väljarna får makten över vilka
som väljs kan demokratin vitaliseras. Det är förhopp-
ningen.
Personvalet kan kanske bidra till en ny och när-
mare relation mellan väljarna och de förtroendevalda.
Ibland yppas farhågor för att personvalet kan leda till
att väljarna enbart röstar fram ytliga och mediala
politiker som inte har någon djupare ideologisk för-
ankring. Jag tror dock att riskerna är betydligt över-
drivna. De allra flesta människor klarar faktiskt av en
livsplanering på eget ansvar och kan rent av välja
premiepensionsfond alldeles själva, och då tror jag
nog att de också kan anförtros ansvaret att välja poli-
tiker i vår representativa demokrati.
Det valsystem med inslag av personröstning som
tillämpades 1998 föll så pass väl ut att det finns an-
ledning att fortsätta på den inslagna vägen. Begräns-
ningarna i systemet gjorde visserligen att genomsla-
get för personvalet inte blev så stort, men ett dussintal
kandidater till riksdagen, som hade en placering på
partilistan som enligt det gamla systemet inte skulle
har räckt till, kryssades ändå in.
Dessutom var det förstås, särskilt i mindre val-
kretsar, åtskilliga som klarade spärren utan att så att
säga behöva det, eftersom de valdes in redan genom
sin placering på listan.
Personvalet är hur som helst långt ifrån konsek-
vent genomfört i Sverige. Man måste exempelvis
fråga sig om det är rimligt att det finns en spärrgräns
på 5 % i kommunala val och en på 8 % i riksdagsval.
Sambandet är naturligtvis att ju högre spärrnivån är,
desto mindre är möjligheten för väljarna att välja
person och inte bara parti. Det är svårt att se det goda
argumentet för att det skulle vara svårare för väljarna
att påverka vilken person som kommer in i riksdagen
än vilken som väljs in i kommunfullmäktige.
Spärren i riksdagsval bör därför sänkas till 5 %,
kräver en enad borgerlig front i reservation 1. Det bör
vara möjligt för regeringen att återkomma med för-
slag om lagstiftning i så god tid att de nya reglerna
kan tillämpas redan vid 2002 års val, om bara viljan
finns. Tyvärr verkar det kanske inte som om den gör
det. Just nu verkar vi i oppositionen inte riktigt nå
upp till den majoritet på 50 % som i varje fall här i
riksdagen än så länge räcker för beslut som socialde-
mokraterna ogillar.
Den gemensamma borgerliga reservationen pekar
på vad som borde vara möjligt i det korta perspektivet
för att stärka inslaget av personval. På något längre
sikt, fram till valet 2006, bör ett renodlat personval
införas. Hur ett sådant valsystem ska vara utformat i
detalj kan man ha många olika åsikter om. Frågorna
om antalet kryss, hur valsedlar med för få eller för
många kryss ska räknas osv. måste alltså utredas.
Detta framgår av reservation 2, som, förutom Mode-
raterna, också Folkpartiet står bakom.
I frågan om hur ett framtida renodlat personvals-
system ska vara utformat finns det alltså ingen anled-
ning att låsa sig redan nu. Att det kan vara svårt att
reglera alla detaljer i en personvalsprocess framgår
för övrigt redan av detta betänkande, i avsnittet om
vad som händer när en person, t.ex. en partiledare,
finns i toppen på flera listor samtidigt i en valkrets.
Den s.k. dubbelvalsavvecklingen fick konsekven-
ser som nog ingen hade förutsett. Rådet för utvärde-
ring av 1998 års val ägnade åtskillig möda åt att ana-
lysera denna fråga och diskuterade bl.a. möjligheten
att införa en regel i vallagen som innebär att en kan-
didat bara får ställa upp i en valkrets. Detta stannade
man dock inte för. Den norska modellen med s.k.
officiella valförberedelser, som man studerade, skulle
kräva följdändringar som inte var rimliga. Framför
allt skulle ett krav att alla kandidater i förväg ska
anmäla i vilken valkrets de avser att delta innebära ett
avsteg från den fria nomineringsrätten, som är en
viktig princip att slå vakt om.
Rådet stannade till slut för ett förslag om en be-
stämmelse av normativ, rekommenderande, karaktär i
vallagen, en regel som skulle säga att en kandidat i
riksdagsvalet endast bör förekomma i en valkrets.
Konstitutionsutskottet, som är enigt i denna del,
menar i sin bedömning att det knappast är lagtekniskt
lämpligt med en sådan normativ men inte absolut
bindande lagstiftning.
Jag tycker att denna fråga visar att det kan vara
svårt att reglera alla detaljer. Partierna måste fram-
över uppträda på ett sätt som gör att personvalet fun-
gerar och inse att personvalssystemet också kräver ett
moraliskt förhållningssätt. Att en partiledare står i
topp på listor i alla valkretsar inger betänkligheter
redan av det skälet att han inte gärna kan besätta mera
än en plats i riksdagen. Om partiledaren får många
kryss, vilket är troligt, fungerar dessutom personval-
sinstrumentet dåligt i valet mellan övriga kandidater
på listan. Om det till råga på allt förekommer mer än
en lista med partiledaren eller en annan person i top-
pen i en och samma valkrets, kommer systemet helt
till korta, och den stora förvirringen utbryter.
Jag tror dock att de oklarheter som i någon ut-
sträckning präglade valet senast - förutom det jag just
nämnt om flera listor och även exempelvis Riks-
skatteverkets, RSV:s, föga klargörande upplysning
om vad som händer om man inte personröstar - ändå
måste ses som skönhetsfläckar och inkörningssvårig-
heter. Vägen mot ett personvalssystem är ändå be-
trädd, och under de närmaste åren bör vi besluta om
ytterligare steg och därmed förhoppningsvis bidra till
en vitaliserad demokrati.
Fru talman! För tids vinnande nöjer jag mig med
att yrka bifall till reservation 1.