Herr talman! Många motioner skrivs under allmänna motionstiden och speciellt många på rättsområdet. För mig som sitter i justitieutskottet är det extra intressant att se vilka motioner som läggs under allmänna motionstiden som berör mitt politikområde. Det blir nu under våren ett antal debatter, och de är indelade ämnesvis.
I det här betänkandet behandlas flera viktiga motioner, men det som är viktigt i politiken är att inte slå in öppna dörrar genom att föregå utredningar och politiska processer. Mina allianskolleger har redogjort bra för de reservationer som oppositionen har lämnat. Därför väljer jag, herr talman, att tala lite om bostadsinbrott.
Bostadsinbrott oroar många runt om i vårt land, inte minst dem som bor i enskilt belägna villor. De senaste åren har vi sett en utveckling där det allt oftare är välorganiserade ligor som utför en större del av inbrotten. Dessa brott måste prioriteras, och straffen måste skärpas för att markera mot denna kränkning.
Varje år anmäls nära 30 000 bostadsinbrott i Sverige. Varje inbrott är en fruktansvärd upplevelse för den som drabbas. Det värsta är inte att ens tillhörigheter försvinner. Det värsta är upplevelsen av kränkning, känslan av att någon har varit inne i ens hem utan att fråga om lov, otryggheten. Inte sällan flyttar den som råkar ut för ett inbrott - känslan av intrång är alltför stor - och blir därmed dubbelt drabbad. Enligt Brås nationella trygghetsundersökning är bostadsinbrott det brott som flest människor oroar sig över att råka ut för. Inte minst är oron stor när man reser bort till exempel under julen, sommaren eller, vissa kanske, under sportlovet.
Inbrott är sällan en "engångsgrej". Förövarna är i regel återfallsförbrytare. Ändå döms de i allmänhet bara för enstaka brottstillfällen även om det finns bevisning för betydligt fler likartade brott. Denna så kallade mängdrabatt på brottslighet går inte hand i hand med det allmänna rättsmedvetandet. En person som begått ett flertal likartade brott borde därför dömas till maxstraffet eller till ett strängare straff än vad som kan utdömas för varje enskilt brott av samma slag. En statlig utredning har tillsatts för att titta på straffsatser för systematisk brottslighet. Jag hoppas att utredningen presenterar förslag som innebär hårdare straff för den som upprepade gånger kränker andras hem och ägodelar.
Inbrottstjuvar ingår ofta i olika typer av kriminella nätverk. Polisen har på senaste tiden lyckats spränga flera internationella ligor som genomfört stöldturnéer i landet. Samtidigt har vi sett en framväxt av en inhemsk organiserad brottslighet i form av gatugäng. Bostadsinbrott är i allmänhet en av flera olika inkomstkällor för dessa kriminella nätverk.
Bekämpningen av den organiserade brottsligheten, både den lokala och den mobila, måste prioriteras om vi ska minska antalet inbrott. I dag är bostadsinbrott en av de brottstyper som har lägst uppklaringsgrad, endast 4 procent. Brottslighetens mobilitet och organiseringsgrad kräver samarbete mellan flera myndigheter om vi ska kunna hejda villainbrotten. Det är uppenbart att polisen behöver samarbeta över geografiska och organisatoriska gränser. På några håll har polisen och socialtjänsten inlett ett samarbete tillsammans med åklagarmyndigheten. Sådana samarbeten bör fortsätta.
Parallellt behöver målen för polisens arbete omformuleras. I dag är det alltför stort fokus på mätbara resultat, vilket lätt gör att man enbart fokuserar på brott med hög uppklaringsprocent i stället för att prioritera de svåra brotten.
Jag anser att arbetet mot mängdbrott bör vidareutvecklas. Stöld, skadegörelse och andra vanliga brott som drabbar människor i vardagen bör prioriteras. Fler brott måste klaras upp, och handläggningstiderna måste bli kortare.
Jag yrkar bifall till förslaget i betänkandet och avslag på samtliga motioner.
(Applåder)