Herr talman! Det är helt rätt. Jag läste det i går och hade en diskussion om just det som står i förarbetena. Problemet är att jag inte har hittat något exempel på att lagen använts på det viset. Det är därför jag och vi menar att vi måste se över detta för att verkligen försäkra oss om att lagen ger ett likartat skydd för alla medborgare i det här landet. Det är precis det jag säger. Så är det inte i dag. Man kan skratta hur mycket man vill åt detta, men det finns flera exempel på hur svenskar blivit misshandlade, utsatta, enkom för att de är svenskar och därmed inte åtnjuter det skydd som den med invandrarbakgrund åtnjuter. Jag tycker att det är beklagligt, för så är det, och det har som sagt Justitiekanslern konstaterat. Det finns fler exempel på det. Jag beklagar att det är så.
Vad gäller huruvida någon är svensk eller inte kan man såklart diskutera det. Jag menar att det finns många människor i det här landet som är medborgare men som inte är svenskar. Jag har träffat jättemånga medborgare med invandrarbakgrund som till mig sagt att de inte är svenskar, så det är inte speciellt konstigt. Jag menar att det kanske krävs mer än att bara sätta foten i ett annat land, även om man skulle få medborgarskap, för att kunna säga att man är svensk eller någonting annat.
Målet med vår politik är att de som får stanna i landet ska bli svenskar. Vi företräder en assimileringspolitik, vilket man gjorde i det här landet fram till mitten av 70-talet. Målet är att de som kommer hit och får stanna i vårt land ska bli svenskar, men det finns jättemånga människor där ute som inte vill vara svenskar. De ser sig inte som svenskar. De struntar fullständigt i samhället. Jag har träffat äldre människor, men framför allt många unga killar, ofta unga killar, som är födda i landet, har invandrade föräldrar och absolut inte ser sig som svenskar. Sådan är verkligheten i dag.