Herr talman! Jag står naturligtvis bakom alla reservationer, men ska göra som andra brukar göra och bara yrka bifall till ett fåtal. Det blir några stycken ändå även om det bara är hälften. Jag yrkar bifall till reservation 1, 7, 9, 17, 18, 19 och 20.
Jag glömde att sätta upp mig på talarlistan, så jag har rätt ont om tid i dag. Det beklagar jag. Jag tänker därför koncentrera mig på en av reservationerna, och det gäller lagstiftningen om hets mot folkgrupp.
Herr talman! Uppfattningen att alla medborgare ska vara lika inför lagen och att ingen ska behöva utså diskriminering på grund av exempelvis etnisk tillhörighet är inte bara en allmänt erkänd princip i Sverige utan något som också är stadgat i 1 kap. 9 § regeringsformen. Jag tänker citera den. Många av er kan det säkert redan, men där står det: "Domstolar samt förvaltningsmyndigheter och andra som fullgör uppgifter inom den offentliga förvaltningen skall i sin verksamhet beakta allas likhet inför lagen samt iakttaga saklighet och opartiskhet."
I realiteten finns det dock ett tydligt exempel på lagstiftning som gör skillnad mellan svenska medborgare på basis av deras etniska tillhörighet. Ett sådant exempel är bestämmelsen om hets mot folkgrupp i 16 kap. 8 § brottsbalken. Det framgår i och för sig inte när man läser själva texten. Jag tänker citera igen. Där står: "Den som i uttalande eller i annat meddelande som sprids hotar eller uttrycker missaktning för folkgrupp eller annan sådan grupp av personer med anspelning på ras, hudfärg, nationellt eller etniskt ursprung, trosbekännelse eller sexuell läggning, döms för hets mot folkgrupp till fängelse i högst två år eller om brottet är ringa, till böter."
Men verkligheten är en annan. För några år sedan gjordes en anmälan med anledning av en insändare i tidningen Mitt i Södermalm, som innehöll grovt nedsättande påståenden om svenskar. Då skrev Justitiekanslern, alltså den 5 november 2003, att "syftet vid tillkomsten av straffstadgandet om hets mot folkgrupp var att tillförsäkra minoritetsgrupper av skilda sammansättningar och bekännare av olika trosuppfattningar ett rättsskydd" och så vidare. Sedan säger han i slutet att innehållet i insändaren inte kan anses utgöra hets mot folkgrupp just för att svenskar inte omfattas av skyddet.
Så sent som den 21 januari i år konstaterade Justitiekanslern samma sak, detta trots att det finns svenskar som faktiskt lever i minoritet i Sverige. Det finns till och med skolor där andelen svenskar kanske kan räknas på ena handens fingrar, och det finns bostadsområden där svenskarna lever i minoritet. Trots det omfattas inte svenskar av det här skyddet. Jag beklagar det.
Jag menar att det strider mot FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna. I artikel 7 står nämligen: "Alla är lika inför lagen och är berättigade till samma skydd av lagen utan diskriminering av något slag. Alla är berättigade till samma skydd mot alla former av diskriminering som strider mot denna förklaring och mot varje anstiftan till sådan diskriminering." Jag menar att vår lagstiftning tyvärr inte lever upp till det. Vår lagstiftning är diskriminerande. I min värld har alla grupper, så långt det är möjligt, exakt samma möjligheter, samma rättigheter och samma skyldigheter. I min värld är det lika illa att diskriminera en svensk som att diskriminera någon med invandrarbakgrund. Därför är det beklagligt att lagstiftningen ser ut som den gör. Jag tycker att det är en självklarhet att alla människor i det här landet ska vara lika inför lagen. Det borde vara en självklarhet för alla partier i denna församling, och jag beklagar att övriga partier inte delar den uppfattningen.
Jag beklagar också att jag inte har mer talartid för jag har så mycket intressanta saker att säga, men jag får väl återkomma i nästa ärendedebatt.