Herr talman! I justitieutskottets betänkande nr 10 föreslår utskottet att riksdagen ska avslå mitt motionsyrkande om vad som avses med barn i brottsbalkens bestämmelse om barnpornografi. Jag finner mig i det men vill ändå använda det här tillfället till att förklara, påverka och bilda opinion så att vi så snart som möjligt ska kunna ha en rimligare lagstiftning.
Med snart 15 års perspektiv kan det som borde ha varit självklart redan från början sägas, nämligen att det måste vara lika tillåtet att skildra fiktiva barn i tecknad form som det är att skildra fiktiva barn i skrift, vilket det alltså inte är enligt den svenska barnpornografilagstiftningen.
Låt oss backa bandet till den 28 januari 2011. Svea hovrätt har fastställt tingsrättens dom mot serieexperten Simon Lundström. Lundström döms även i hovrätten för barnpornografibrott eftersom han i sin dator har lagrat tecknade mangabilder som föreställer barn i sexuella situationer. Det hjälps inte att barnen som skildras är rena fantasiprodukter och att teckningarna har lagrats som ett led i Lundströms yrkesutövning. Riksdagen har beslutat att innehav av teckningar, även sådana utan någon som helst verklighetsbakgrund, ska vara lika straffbart som innehav av foton och filmer med verkliga barnpornografiska motiv.
Med pedofilstämpel i pannan begär Lundström prövningstillstånd i Högsta domstolen. Högsta domstolen bollade över frågan till riksåklagaren för yttrande. Riksåklagaren returnerar med en uppmaning till HD som lyder: Pröva hur bestämmelserna om barnpornografibrott ska tolkas när det gäller tecknade barn!
HD våndas och vill inte säga rent ut att bestämmelserna i detta avseende strider mot grundlagen, för när det gäller tecknade barn finns det inget motiverat undantag från tryck- och yttrandefriheten. Vissa saker komplicerar det hela, bland annat ett rambeslut i EU från 2004, det vill säga flera år efter det att den svenska lagen infördes. Rambeslutet har en rymlig definition av barnpornografi. Definitionen omfattar bland annat "realistiska bilder på ett fiktivt barn som är inblandat i handling med tydlig sexuell innebörd".
Faktum är att i Lundströmfallet hade Högsta domstolen ett utmärkt tillfälle att ifrågasätta rådande rättsläge genom att låta EU-domstolen pröva om förbudet mot innehav av tecknade bilder är förenligt med grundläggande fri- och rättigheter som medborgarna är garanterade i Europakonventionen, i den svenska grundlagen och också i EU:s egen rättighetsstadga. Genom att problematisera kring dessa frågor kunde Högsta domstolen ha medverkat till att vrida tiden rätt, men det gjorde man inte.
Efter ett snårigt proportionalitetsresonemang, där de höga juristerna väger in den japanska mangatraditionen och amatörmässigt funderar över bildernas konstnärliga kvalitet, landar HD i att just i det här fallet, just när det gäller Simon Lundström, ska den grundlagsskyddade yttrandefriheten väga tyngre än de skyddsmotiv för barn som var anledningen till att lagstiftningen infördes på 90-talet.
Motivet som åberopades då, för snart 15 år sedan, var alltså att avbildningar av barn i sexuella situationer, även tecknade barn, är en kränkning av alla barn, av alla barn i hela världen. Men det resonemanget var förstås nonsens då, och det är lika mycket nonsens i dag. Varför skulle barn i allmänhet känna sig personligen kränkta om de råkar se en sådan teckning?
Är det så illa att moralpaniken och indoktrineringen har gått så långt att riksdagens ledamöter inte vågar lita på sitt sunda förnuft? Eller varför jämställer annars riksdagen rena fantasiteckningar av påhittade barnfigurer i sexuella situationer med foton på verkliga barn som utsätts för verkliga sexuella övergrepp?
Det finns bara riksdagen att ställa till svars för denna orimliga svenska lagstiftning som förbjuder konstnärer att visa sina teckningar. Och det avgörande i sammanhanget är alltså att förbudet mot spridning av tecknade barnfigurer stämmer dåligt överens med den grundlagsgaranterade yttrandefriheten.
Herr talman! När nu Högsta domstolen inte rent ut ville underkänna lagstiftningen, och inte heller gav någon vägledning alls för bedömningen av andra fall som liknar men inte är identiska med mangafallet, vilar ett tungt ansvar på riksdagen, på oss lagstiftare, att ändra lagen och lösa den konstnärliga friheten från dessa påtvingande bojor.
Herr talman! Inte minst i tider av politiska omprövningar är det är viktigt att stå fast vid försvaret av de medborgerliga rättigheterna. Dit hör yttrandefriheten, och det var skäl nog för mig att bestämma att i dag skulle jag ta plats i talarstolen.
Tack för ordet! Och för tids vinnande: Det behövs inga applåder.
(Applåder)
I detta anförande instämde Marianne Berg (V).