Herr talman! Folkpartiet har de senaste dagarna
haft besök av några ungdomar från Kosovo och Ma-
kedonien för att inför EU-valet berätta på skolor om
tragedin på Balkan. Deras budskap har varit klart och
tydligt: riktig fred och försoning på Balkan blir det
bara inom ramen för ett enat Europa.
En av de här ungdomarna berättade om en liten
händelse som inträffade häromdagen. Då fick han se
en traktor med lövad skrinda och glada ungdomar. En
av de svenska ungdomarna som var med började
berätta hur vi firar studentexamen i Sverige. Men den
där synen kastade tillbaka honom i minnet till hans
hemland Makedonien, där just sådana traktorer med
just sådana vagnar varje dag rullar in över gränsen
med tusenden och åter tusenden av nya flyktingar.
Han sade efteråt att det är samma försommar och
samma Europa, men så totalt olika verklighet. Här är
det ljusnande framtid och glädje, och där är det dju-
paste förtvivlan.
Det här påminner om att ingen fråga är viktigare
än den att bygga ett Europa där alla människor kan
leva i fred och frihet och demokrati. Om det skall
lyckas måste, som de här ungdomarna säger när de är
ute på gymnasieskolorna runtom i Sverige, det euro-
peiska samarbetet utsträckas också till de nya demo-
kratierna i Öst- och Centraleuropa.
Den debatt vi har fört i Europa denna vår, med
Kosovo i centrum och det stundande Europavalet och
Natos 50-årsjubileum som bakgrund, har faktiskt
handlat om humanismens allra djupaste värden - om
varje människas okränkbara värde. Vad gör vi när
människorätt står mot folkrätt? Hur tvinnar vi Euro-
pas demokratier så nära samman att krig inte bara blir
absurt utan praktiskt omöjligt?
Vi anser oss civiliserade. Men nu lär vi oss än en
gång att civilisationens hinna är tunn. För vilken gång
i ordningen lär vi oss det på 1900-talet? Under vissa
förutsättningar är människor som från början inte är
så mycket mer annorlunda än många av oss beredda
till de mest bestialiska handlingar. Hur vaccinerar vi
våra samhällen på effektivast möjliga sätt för att mi-
nimera risken att en sådan sjukdom får fäste i sam-
hällskroppen? Det är det vi skulle debattera.
Så här skriver Birger Schlaug i sin bok: "Det eu-
ropeiska projektet tror jag inte på. Européerna är för
bra på att slå ihjäl varandra och andra för att det ska
bli något bra med Unionen." Sedan fortsätter han med
att jämföra Helmut Kohl med Adolf Hitler. Om jag
bortser från övertrampet att jämföra en demokratiskt
vald europeisk politiker med en av historiens värsta
diktatorer visar denna formulering att Birger Schlaug
inte har förstått vad detta projekt handlar om.
Det är ju just för att européerna i tusen år har varit
så bra på att slå ihjäl varandra som vi måste söka oss
fram till andra lösningar. Byggandet av freden är det
europeiska samarbetets viktigaste framgång. Inte en
enda soldat har dött i krig mellan länder i Västeuropa
de senaste 50 åren. Ge mig ett sådant halvsekel! Ni
får söka er åtminstone 1 000 år tillbaka i historien för
att hitta ett sådant. Nu måste uppgiften naturligtvis
handla om att utsträcka detta fredsarbete - denna
fredszon - till hela Europa.
Jag brukar inte så ofta citera miljöpartister, men
när jag nu ändå har börjat kan jag ta en till. Han heter
Friedrich Otto Wolf, och han är EU-parlamentariker
från Tyskland och ingår alltså i samma grupp som de
svenska miljöpartisterna. Intervjuad i svensk TV i
förrgår sade han så här: Vi trodde att det fanns ett
alternativ, men EU är den enda verkliga aktören. Vi
har noga analyserat de andra existerande organisatio-
nerna, och de kan inte med kraft driva på den regio-
nala integrationen.
Precis så är det ju. Denne miljöpartist har rätt, till
skillnad från den föregående jag citerade.
Det är inte trovärdigt att säga, som senast nu Gud-
run Schyman, att man älskar internationellt samarbete
samtidigt som man motsätter sig den mest effektiva
och faktiskt mest demokratiska formen för detta sam-
arbete. Då får man finna sig i att bli anklagad för att
vara nationalist och isolationist. Det finns inget verk-
ligt alternativ om vi med kraft skall bygga det euro-
peiska samarbetet.
Nu säger EU-motståndarna att en röst av 360
miljoner inte är demokrati. Vad är alternativet när det
gäller de frågor som verkligen genuint berör alla
dessa 360 miljoner? Hur skall Kina någonsin kunna
bli en demokrati? Där får man bara en röst på en
miljard så småningom. Ändå är det detta Kinas de-
mokratikämpar så intensivt kämpar för. Det är klart
att vi skall hantera de frågor som är genuint gemen-
samma gemensamt och i demokratiska former.
Som medansvarig för personvalsreformen tycker
jag att det är mycket positivt att kandidaterna spelar
en så viktig roll inför valet i juni. Men det är klart; det
ställer större krav på väljarna. Jag vill i det samman-
hanget påstå att den som den 13 juni, eller gärna
dessförinnan på Posten, tar en valsedel som det står
Folkpartiet på i högre grad än andra väljare vet vad
han eller hon röstar på. Våra kandidater - Marit Paul-
sen, Cecilia Malmström, Olle Schmidt och de andra -
är överens inbördes. De är överens med Folkpartiets
valplattform. Folkpartiets valplattform - det blir bara
bättre och bättre - stämmer till 98 % med vad vår
europeiska partigrupp arbetar för.
Så här är det inte riktigt i andra partier. Jag har re-
dan nämnt Miljöpartiet. De arbetar mot EU i en grupp
där nere där nästan alla andra tycker att det är idio-
tiskt att lägga ned EU, bl.a. för att EU är det bäst
fungerande miljösamarbetet i Europa.
Också socialdemokraterna illustrerar detta pro-
blem. Maj Britt Theorin är en av deras kandidater på
listan. Hon röstade nej till EU en gång i tiden och är i
den frågan inte överens med Pierre Schori. Pierre
Schori är i sin tur inte överens med det socialdemo-
kratiska programmet om euron. Han vill gå med.
Programmet vill vänta och se. Det socialdemokratiska
programmet i Sverige är inte överens med det social-
demokratiska programmet i Europa, t.ex., som vi har
hört här, på olika punkter när det gäller överstatlighet.
De socialdemokratiska kandidaterna är alltså inte
överens sinsemellan. Kandidaterna är inte överens
med det egna programmet, och det svenska pro-
grammet stämmer inte överens med det europeiska.
Inte undra på att en och annan väljare tycker att Eu-
ropavalet är komplicerat!
Den enighet som kännetecknar Folkpartiet är vik-
tig. Det är det bästa sättet att säkra att ens röst får
största möjliga effekt. En ensam parlamentariker, och
ett ensamt parti, förslår inte så långt i parlamentet,
men en stark, målmedveten och enig partigrupp kan
försätta berg. Det är därför en röst på Folkpartiet gör
största nytta.
Vi står för ett mycket tydligt program: fred, tätare
samarbete i utrikesfrågor och utvidgning. Snart om-
fattar EU 25 länder, säger Göran Persson. Hur snart?
En liberal i Europa är nu premiärminister i Ungern.
Viktor Orbán heter han. Han påpekade att muren föll
för tio år sedan och att man då sade att Ungern skulle
få komma med i EU om fem år. Nu har det gått tio år,
och beskedet från Bryssel är fortfarande att Ungern
får komma med i EU om fem år. Detta kräver ett
politiskt arbete, för motståndet finns där på sina håll.
Men den liberala gruppen står enig.
Det är mycket bra att Göran Persson talar så
mycket om miljö. Få saker skulle betyda så mycket
för den folkliga förankringen av det europeiska sam-
arbetet om EU gjorde ännu mer för att förbättra mil-
jön. Men de svenska socialdemokraterna är inte be-
redda att ge EU de överstatliga befogenheter som
unionen skulle behöva bl.a. för att nå sina egna mål
när det gäller att minska koldioxidutsläppen.
Det handlar om öppenhet. Jag tyckte att Gudrun
Schyman föll ovanligt lågt när hon förde ett resone-
mang om att det behövs EU-motståndare för att be-
kämpa fifflet, ungefär som om EU-anhängarna är för
fiffel. På ungefär samma debattnivå skulle man kunna
säga att ni väl tycker att det är bättre ju mer fiffel det
är, för folk kommer att tycka desto mer illa om EU.
Med min utgångspunkt är det självklart att jag som
varm anhängare av det europeiska samarbetet är den
som vill gå i spetsen för att rensa upp och verkligen
göra EU mera genomskinligt.
Det handlar om ett program för fler jobb där den
gemensamma valutan är det viktigaste instrumentet.
Alltså, till sist: En röst på Folkpartiet är en röst på
Marit Paulsen, men också på en tydlig politik, en
politik för ett starkt Europa på de områden där Euro-
pa måste vara starkt. De som röstar på Folkpartiet vet
vad de får.
(Applåder)