Herr talman! Tiden är kort, och jag tänker inte
lämna frågan om alliansfriheten. Det är ett väl känt
debattknep att komma ifrån en svår fråga genom att ta
upp en annan. Men jag tänker hänga kvar vid den.
Göran Persson säger att det är vi som hotar alliansfri-
heten genom att ställa dessa obehagliga frågor. Det
som hotar alliansfriheten är Socialdemokraternas
glidande hållning. Jag tycker att det finns en bra de-
battartikel på DN Debatt i dag som är skriven av en
socialdemokrat som undrar varför regeringen så hu-
kar. Kan det möjligen bero på att lojaliteten med EU:s
medlemsländer är det som stör? Det måste gå att få
ett svar på dessa frågor, Göran Persson. Kommer
regeringen att lägga in sitt veto mot att EU utvecklas
till en organisation som har en gemensam utrikes- och
försvarspolitik, en gemensam säkerhetspolitik med en
militär kapacitet och dessutom långtgående planer på
att ha ett gemensamt och utvidgat samarbete vad
gäller försvarsindustrin?
Detta rimmar inte med svensk alliansfrihet, och
denna fråga måste diskuteras bland det svenska fol-
ket. Det är ju vi medborgare som skall diskutera en
sådan här stor förändring i Sveriges hållning i utri-
kespolitiken. Det är ju inte bara en fråga för regering-
en, utan vi är fler som skall delta i den debatten. Detta
är en brist i regeringens förhållande till svenska folket
när det gäller EU-politiken. Regeringen för inte ut de
viktiga och stora frågorna. Regeringen gömmer sig
bakom luddiga formuleringar. En militär kapacitet
skall kunna användas. Skall vi vara med och planera
den, organisera den och finansiera den? Och på vems
mandat skall man agera? Är det OSSE:s mandat, eller
är det FN:s mandat i enlighet med FN-stadgans tanke,
tror jag Anna Lindh har sagt? Vad innebär det? Vem
skall dela ut mandaten? Var finns den folkliga förank-
ringen? Var ligger själva lojaliteten i detta? Den
svenska alliansfriheten kräver en öppen debatt, Göran
Persson.