Herr talman! Jag undrar ibland om man i de parti-
er som talat före mig är medveten om att nästan hälf-
ten av de röstberättigade i Sverige faktiskt sade nej
när vi hade folkomröstning om svenskt inträde i den
europeiska unionen. Jag tror inte att alla vi som gjor-
de det på något sätt är emot internationellt samarbete.
Jag tror inte att alla vi kan anklagas för att inte vilja
göra någonting åt orättvisorna i världen, inte vilja
bygga fred och säkerhet i Europa och övriga världen
och inte vilja göra någonting åt de globala mil-
jöproblemen. Självklart är det detta vi arbetar för i
politiken: för rättvisa och solidaritet i vårt eget land
och i alla andra länder. Men frågan är ju vad det är
för organisation vi har gått in i. Främjar den utveck-
lingen av den politik som vi vill ha? Främjar den
människors delaktighet i den politiska processen? Är
den uppbyggd på ett sådant demokratiskt sätt att det
är möjligt för oss alla att delta, att framföra just våra
åsikter och att göra just vår röst hörd?
På den punkten kan man nog entydigt säga nej.
Den organisation som heter Europeiska unionen är
inte uppbyggd enligt de demokratiska principerna.
Den bygger på en överstatlighet där det är regeringar-
nas företrädare som samarbetar och där en politisk
elit fattar beslut ovanför våra huvuden, beslut som
sedan skall gälla i samtliga medlemsländer och som
berör oss alla i vår vardag. Vi får vara så vänliga att
rätta oss, oavsett vilka åsikter vi har haft i frågan.
Det beslutsfattandet, det överstatliga, internatio-
nella samarbetet, innebär att demokratin urholkas.
Det är också det vi kan se nu när vi ser reaktio-
nerna inför EU-valet. Glappet mellan de som är folk
och de som är valda att företräda oss ökar dramatiskt,
och intresset för politiken och delaktigheten minskar
dramatiskt. Vi har alla anledning att vara oroade inför
det som vi kan se framför oss i det här valet, ett rela-
tivt lågt valdeltagande, ett intresse som människor har
svårt att ta till sig som sitt eget.
Jag tror att det här är en allvarlig signal, och jag
tror att det är just en reaktion på att de demokratiska
institutionerna har försvagats. EU som institution och
organisation bidrar till detta.
Det var den avgörande anledningen till att vi inte
tyckte att Sverige skulle vara med i den europeiska
unionen. Vi har inte ändrat uppfattning i den frågan.
Vi tycker att vi har som uppgift att bygga ett samhälle
där människor har möjlighet att vara delaktiga, där vi
kan ha insyn och kontroll över den politiska proces-
sen, där vi kan välja våra egna företrädare, där vi kan
kontrollera att de gör det de har lovat, där vi kan
avsätta dem som inte sköter sig. Det gäller samtliga
politiska områden som diskuteras, inte minst den
ekonomiska politiken, inte minst den utrikiska politi-
ken, den som handlar om fred och säkerhet, utrikes-
politik och försvarspolitik.
Ingen av er, inte ens Göran Persson, har nämnt de
stora viktiga framtidsfrågorna i EU. Det som kommer
att utvecklas under de kommande fem åren, då våra
parlamentariker skall sitta i EU-parlamentet. De frå-
gorna står på dagordningen. Vi måste ju välja. Vill vi
att EU och Sverige skall delta i en politisk union som
skall utveckla än mer av överstatlighet, som skall
utveckla en gemensam politik avskild från de demo-
kratiska folkvalda instanserna, vilket EMU innebär,
där vi skall lämna över den ekonomiska politiken till
ett ekonomiskt institut som styrs av riksbankschefer
som inte skall ta något som helst intryck av några
som helst valda politiska församlingar, utan som skall
styra efter målsättningen inflationsbekämpning-pris-
stabilitet?
Vi har sett resultatet i de EU-länder som är med:
en permanent hög arbetslöshet, ökande sociala och
ekonomiska orättvisor, olösta miljöproblem. Och vi
har ingenting att säga till om. Vi har sett det i Sverige
när regeringen med stöd av de andra partierna har
utvecklat en ekonomisk politik som stämmer med de
krav som EMU ställer upp. I riksdagen har vi utgift-
staken som gör det svårt för oss att kunna göra det
som vi vill, nämligen arbeta för att få ned arbetslös-
heten och öka sysselsättningen. Det är det här som
EU som institution handlar om.
Nästa steg, som nu skall fullbordas, och som skall
diskuteras på ett toppmöte där Göran Persson skall
närvara i helgen, är att EU också skall utveckla en
gemensam utrikes- och säkerhetspolitik, ha en ge-
mensam försvarspolitik, kunna utveckla en militär
kapacitet att användas vid kris och krig runtom i
världen, dvs. utanför Europa. Det här är frågor som är
aktuella just nu.
Jag hade förväntat mig av Göran Persson att han
skulle kommentera de förslag som just nu ligger på
bordet, som skall diskuteras på toppmötet i helgen.
Skall Sverige delta i att EU som skall utvecklas till en
politisk union med gemensam utrikes- och försvars-
politik och med en gemensam militär kapacitet att
användas vid den typ av kriser och konflikter som vi
ser i Kosovo, med möjlighet att utföra det som Nato i
dag utför, nämligen bombningarna? Är det detta vi
skall gå in i?
Nej, säger Vänstern. Vi vill inte att Sverige skall
bli en delstat i ett Europas förenta stater. Vi vill be-
hålla Sveriges alliansfrihet. Det är en tillgång i det
internationella arbetet att det finns länder som väljer
andra förhållningssätt i säkerhetspolitiken än att binda
upp sig i militära allianser.
EU tänker sig att utveckla Natos europeiska iden-
titet. Skall vi vara med där, Göran Persson? Skall vi
gå in i det som blir en militär allians inom Nato? Det
här måste vi ha besked om i dag. Göran Persson skall
åka på mötet i helgen. Jag förväntar mig att Göran
Persson lägger in ett veto mot att EU också utvecklas
till en gemensam utrikes- och säkerhetspolitisk orga-
nisation med en militär kapacitet. Jag förväntar mig
verkligen ett svar och ett besked i den frågan.
Jag tror att många delar den uppfattning som
Vänstern har, att vi skall ha mindre av överstatlighet,
att vi måste se till att få tillbaka makt och inflytande i
lagstiftningsfrågor och andra politiska frågor från
Bryssel och hit till riksdagen, där svenska folket,
oavsett vilket parti de tillhör, har möjlighet att påver-
ka och medverka i de politiska processerna. Vi skall
gå bort ifrån tankarna på att ha stora politiska unio-
ner, där de väsentliga besluten fattas av en politisk
elit, instängd och avskärmad från det som är folkligt
inflytande. Vi har sett för mycket av politiska elit-
projekt, av stormaktsprojekt i världen. Vi har sett vad
de har åstadkommit. Vi har sett vad det innebär när
man tar för lätt på det som är demokrati.
Vi skall naturligtvis inte gå in i en ekonomisk och
monetär union med en gemensam valuta och en ge-
mensam ekonomisk politik som har prisstabilitet som
mål. Håll nere priser och kostnader för att vi skall
kunna konkurrera på världsmarknaden! Receptet är
högerns: Avreglera arbetsmarknaden, sänk lönerna,
minska fackföreningarnas inflytande, stärk arbetsgi-
varnas makt! Det är det som är EMU-politiken, och vi
ser vilka katastrofala konsekvenser det får.
Det går inte att med trovärdighet tala om att vi
skall använda EU som ett projekt för att få ned ar-
betslösheten och stärka löntagarnas roll om vi samti-
digt skall lämna ifrån oss de verktyg som vi behöver
för att uppnå de politiska mål som jag tror att vi är
överens om, Göran Persson, att stärka löntagarnas
roll, att bygga välfärden, att få till stånd rättvisa och
solidaritet. För att vi skall kunna åstadkomma det
behöver vi det verktyg som heter ekonomisk politik.
Det är ett verktyg för att uppnå våra politiska mål,
ingenting annat. Det vore som om vi skulle stå här i
Sveriges riksdag och tala om att vi skulle göra något
åt sysselsättningen men sedan säga: Ja, budgeten kan
vi inte göra något åt, vi har inga pengar, men vi kan
ju alltid prata.
Det hänger ihop. Vartenda politiskt mål, varenda
politisk ambition som vi har är också kopplad till
diskussionen om den ekonomiska politiken. Då kan vi
inte lämna ifrån oss beslutanderätt och inflytande
över den ekonomiska politiken till en självständig
riksbank, som inte skall ta några intryck av just de
folkvalda.
De här frågorna måste klargöras i det här valet.
Även om EU-parlamentarikerna inte kommer att fatta
beslut om detta sitter vi i våra partigrupper i EU-
parlamentet och driver diskussion, debatt och opinion
i de här frågorna.
Vi skall ha en folkomröstning om EMU. Jag hop-
pas att nu få besked om när den blir. Men vi skall
naturligtvis ta tillfället i akt att också i detta val mar-
kera var vi står i den här frågan. Det verkar också
som om regeringen behöver vägledning. Ni har inte
bestämt er. Då är det bra om svenska folket tar till-
fället i akt i det här valet och talar om vad vi tycker.
Vår uppfattning i Vänstern är att vi inte skall gå in
i EMU. Vi skall behålla beslutanderätten över den
ekonomiska politiken i Sverige.
Det behövs faktiskt EU-kritiker i EU-parlamentet,
Lars Tobisson, personer som vågar stå upp och
granska det som pågår, personer som ifrågasätter det
fiffel som pågår, det som pågick i den gamla kom-
missionen och som säkert kommer att dyka upp igen,
personer som vågar ställa frågan: Vart tar våra pengar
vägen? Det är 22 miljarder kronor om året som de
svenska skattebetalarna betalar till EU. Vart tar de
pengarna vägen? Vad får vi för dem?
Vi vet att det är många som skaffat sig förmåner
och privilegier i en utsträckning så att man fullstän-
digt baxnar. Det senaste vi fick höra var att de flesta
EU-parlamentarikerna, alla utom vänsterpartisterna,
har gått med på att få stora konton i Schweiz för att
de skall ha bra betalt när de väl slutar, för att de skall
ha sin ålderdom tryggad. Våra skattepengar går åt till
en extra pensionsförmån för EU-parlamentarikerna,
för att de skall leva gott på sin ålders höst. Dessutom
har de pension från Sverige.
Det här är oanständigt. Sådana här saker måste
fram i ljuset. Då behövs det EU-kritiker som inte har
lojaliteten med makten, utan som rakryggat vågar
granska och ställa de obekväma frågorna.
Vi företräder en stor grupp människor i Sverige.
Vi skall vara där. Vi skall gå och rösta. Vi skall göra
vår röst hörd. Vi skall säga vår mening. Vi skall inte
göra Lars Tobisson till viljes och sitta hemma och
överlåta allt till höger.
(Applåder)