Fru talman! Jag ska inleda med att säga att det egentligen är synd att vi under den tid då allt detta inträffade inte hade en borgerlig regering. Man bibringas faktiskt uppfattningen att om det hade funnits en borgerlige regering under denna tid så hade tsunamin inte inträffat, och stormen skulle bara ha varit en liten västanfläkt. I direkt anslutning till katastroferna gick de borgerliga partierna ut och sade att de skulle ha klarat av det hela. Och om katastroferna likafullt skulle ha inträffat, så skulle den borgerliga regeringen ha befunnit sig nere i Khao Lak och Phuket redan innan den andra vågen svepte in. De borgerliga säger sig besitta den handlingskraften.
Jag erkänner att den majoritet som nu finns inte hade någon möjlighet att förhindra eller ta tag i det hela på det sättet. Jag tror att samtliga i Sverige blev tagna på sängen av båda dessa katastrofer. Det är bara att erkänna: Det fanns ingen beredskap för denna typ av katastrofer, framför allt inte för det som inträffade i Sydostasien.
Man har förut diskuterat frågan om huruvida man ska ha en krisledningsgrupp i Regeringskansliet. Då var inte de borgerliga eniga om att man skulle ha det. Centern röstade emot ett sådant förslag. Man ska vara medveten om det. I efterhand är det väldigt lätt att ställa sig upp och kritisera.
Samtidigt är det väldigt intressant att vi nu har den här debatten. Det handlar egentligen inte om tsunamin eller stormen Gudrun. Det handlar om hur vi i framtiden ska kunna ersätta människor som drabbas av naturkatastrofer. Vad är då naturkatastrofer, kan man fråga sig.
Det inte så säkert att det som händer i vissa kommuner när vattnet stiger är naturkatastrofer på det sättet. Kommunerna har ett ansvar att se till att bygga på sådana ställen där det de senaste fyra, fem åren inte har varit översvämningar.
Runtom i Sverige planeras i dag bebyggelse på områden som för tre år sedan stod under vatten. Ska då staten gå in och ersätta kommuner för sådana totala felplaneringar? Det är inte så säkert.
Det har här hävdats att de borgerliga förespråkar en fond eller ett katastrofkonto. Så är det inte. Vad de borgerliga säger i reservationen är: På sikt kan ett nationellt katastrofkonto övervägas i sådant syfte.
Majoriteten säger: Vi överlämnar detta till en utredning. Majoriteten skriver också att denna utredning bör tillsättas omgående. Vad säger man då i reservationen? Jo, att frågan bör utredas.
Egentligen är utskottets förslag skarpare formulerat än reservationen. Vi utgår från att det ska tillsättas en utredning och att den ska tillsättas omgående. Kommer detta till regeringens bord och reservationen vinner gehör kan regeringen säga: Det var inte så viktigt det här.
Om majoritetens förslag till text i utskottsbetänkandet däremot går igenom är det en klar uppmaning till regeringen att en utredning ska tillsättas omgående. Vi vet att det många gånger ges löften att det ska tillsättas någonting. Här säger de borgerliga och Miljöpartiet: Det här är inte så vikigt, utan det kan vi dra på.
Man säger "bör". Det är synd att inte Allan Widman som sitter i försvarsutskottet är här i dag. Han kan som jurist verkligen berätta för de borgerliga vad det är för skillnad på "bör" och "ska tillsättas omgående".
Vi märker också detta i synen på frågan om fond. Representanten för Centerpartiet står här och säger att det ska instiftas ett katastrofkonto. De andra borgerliga vill inte uttala sig alls på samma sätt. Det är därför reservationen är formulerad som den är. Det finns ingen enighet om hur man vill ha det.
Från Vänsterpartiets sida kommer vi att invänta utredaren. Det är därför vi tillsätter en utredning. Om utredaren kommer fram till att det finns fördelar med ett katastrofkonto kommer vi att bifalla ett sådant.
Det intressanta är att man måste väga: Vad är det bästa? Är det att skapa en budgeteringsmarginal för att klara denna typ av katastrofer, eller är det att införa en fond? Vi är inte i dag helt på det klara med vad som är bäst. Det överlämnar vi åt en utredare att ge förslag till och väga för och emot.
Jag vill här klart deklarera att vi inte är emot ett konto av princip. Kan man få det utformat på ett lämpligt sätt välkomnar vi det. Det viktigaste är att människor ska kunna hållas skadeslösa vid den här typen av katastrofer.
Så till den smått förvirrade debatten om stormen Gudruns härjningar och vilka åtgärder som är vidtagna. Här går de borgerliga upp i debatten och säger: Det kom i vårpropositionen, och det är alldeles för sent. Beskedet om lagringsstöd, minskning av dieselskatten, farleds- och banavgifter och allt detta fick de berörda väldigt tidigt. Det är vad som kallas för Stormen 1. Där ingick också att det skulle bli en ersättning med 10 kr kubikmetern.
Därefter har man i samband vårbudgeten också tagit med Stormen 2. Där är det 50 kr kubikmetern i ersättning. Med detta har de berörda organisationerna låtit sig nöja. LRF och andra hade naturligtvis en hel arsenal med förslag om skogskonto, skogsavdrag och så vidare. Det är klart att alla intresseorganisationer passar på när det finns en möjlighet att föra fram förslag som man fört fram tidigare i andra sammanhang. Det kanske kan slippa igenom någonting.
Det som nu är föreslaget finns det en stor acceptans för från berörda parter. Det är väldigt olyckligt att man går ut och försöker att göra den här frågan till någonting som det egentligen inte är. Här har regeringen och samarbetspartierna agerat ganska snabbt, och man gav löften väldigt fort.
Ola Sundell var uppe i debatten och krävde att man snabbt skulle fatta beslut om att man skulle vattenlagra. Problemet är att länsstyrelserna har en del att säga till om. Man underkände det stora förslaget när det gäller Kronoberg, eftersom det skulle få miljökonsekvenser.
Man kontrollerade vilka förgreningar som fanns under vattnet, hur vattenflödena såg ut och hur vissa dricksvattentäkter skulle kunna kontamineras på grund av detta. Men det ska man inte göra, sägs det. Det ska vara generella dispenser. Vräk i virket bara, och ta inte hänsyn till hur dricksvattnet påverkas.
Det är oerhört viktigt att man gör de analyser som måste göras för att inte en naturkatastrof ytterligare ska orsaka en annan katastrof. Det är viktigt att de som är experter på det här området får yttra sig. I det här fallet kunde man inte tillåta virkeslagring. Det är bara att beklaga. Men vattenflödena var sådana i de här områdena.
Frågan om totalvikt för lastbilar är i och för sig också intressant. Det intressanta i det sammanhanget var att åkerinäringen klart deklarerade att den inte stod bakom att man skulle öka bruttovikten. Det handlar om slitaget på vägarna men också om slitaget på lastbilar och så vidare. Det skulle orsaka betydligt högre kostnader för dem i det här sammanhanget. Det var i varje fall det meddelande vi fick från skogsnäringen. Jag vet inte om Ola Sundell eller de borgerliga har någon annan uppfattning om detta.
Jag yrkar bifall till utskottets förslag i betänkandet.