Fru talman! Stormen i Sydsverige den 8-9 januari 2005 var förödande för skogen och för livet på landsbygden. Många har på olika sätt vittnat om detta, inte minst i tidigare debatter i denna kammare.
Med 70 miljoner kubikmeter skadad skog och med ett utslaget virkesförråd på 18 % i Kronobergs län och 12 % i Jönköpings län inser alla att skogsbruket blivit svårt skadat och att många drabbats av avsevärda ekonomiska förluster.
Människors livsverk har i vissa fall blåst bort och förstörts. Jag kunde själv bevittna detta på nära håll i mitt hemlän Blekinge, som visserligen inte drabbades lika hårt som delar av Småland men tillräckligt för att det än i dag, mer än tre månader senare, på många håll fortfarande är en oframkomlig plockepinnskog av fallna träd, och telefonledningar och elledningar fortfarande ligger på marken.
Det är uppenbart att stormen har satt fokus på samhällets beredskap att klara svåra påfrestningar som omfattande naturkatastrofer. Att mycket behöver göras är tydligt avseende kompetensuppbyggnad, planering, samordning av hjälpinsatser och ekonomisk hjälp till drabbade, för att bara nämna några prioriterade områden. Jag vill särskilt rikta uppmärksamheten på frivilligrörelsernas och Försvarsmaktens betydelse för akuta insatser, exempelvis transporter och kommunikation samt akut hjälp och stöd till drabbade ute på landsbygden.
Jag förväntar mig att när frågan om samhällets förstärkta stöd till våra frivilligorganisationer kommer upp till debatt, och det blir till hösten när vi ska ta ställning till säkerhets- och sårbarhetspropositionen, vägs deras roll vid till exempel naturkatastrofer in i den samlade bedömningen.
Det kommer att dröja många år innan konsekvenserna av stormen Gudruns härjningar i sin helhet blir tydliga, men redan i dag vet vi att många av de kommuner som drabbades är små kommuner med mycket begränsade resurser att hantera så här stora extraordinära kostnader. Tyvärr kommer sådana här händelser att drabba vårt samhälle även i framtiden. Det är inte fråga
om
utan
när
det händer igen.
Det är av största vikt att ingen ska behöva leva i ovisshet om kommunen har resurser att snabbt kunna sätta in all tänkbar hjälp som behövs. Ingen ska behöva fundera på hur regelverket ser ut och om man från statsmaktens sida kommer att se välvilligt på hjälpbehoven. Därför föreslår Folkpartiet att man skapar ett katastrofkonto, så att drabbade kommuner vet att de kan få ekonomiskt stöd från staten vid extraordinära händelser - det må vara att kommunen får ersättning för kostnader för katastrofer utomlands där många svenskar drabbas eller för naturkatastrofer här hemma.
För att kunna föreslå effektiva åtgärder som syftar till att förbättra samhällets beredskap och möjligheter att hantera svåra påfrestningar måste en noggrann analys göras, inte bara av de omedelbara konsekvenserna för samhällsfunktioner, företag och enskilda människor av naturkatastrofer utan också av de långsiktiga effekterna för samhället och näringslivet. Det är först i ett längre perspektiv som de fulla konsekvenserna kommer att visa sig. Därför är det nödvändigt att analysen inte bara har fokus på det omedelbara skeendet utan också ser till de långsiktiga kostnaderna eller smygande effekter. Det är också naturligt att kontinuerligt redovisa dessa på ett tydligt sätt som möjliggör ett ständigt lärande. Vi måste bli bättre! På grundval av dessa bör man efterhand föreslå åtgärder som vi i dag inte har möjlighet att se behovet eller ens omfattningen av.
Folkpartiet menar därför att det är viktigt att regeringen tar ett särskilt ansvar för att detta arbete med utvärdering och analys av stormens omedelbara och långsiktiga konsekvenser snarast genomförs och rapporteras.
Även om stormen Gudrun har mojnat kommer dess konsekvenser att göra sig påminda långt in i framtiden. Många har fått sina liv och drömmar blåsta i spillror, och dessa människor kommer aldrig att glömma de ödesdigra dagarna i januari 2005. Det är viktigt att den lilla människan kan lita på att grundläggande samhällsfunktioner och infrastruktur fungerar även i mycket omfattande krissituationer. Det är inte bara i storstäderna det ska fungera utan i hela landet. Vi är skyldiga våra medborgare att skapa de bästa förutsättningarna för att detta ska kunna uppnås.
Fru talman! Jag står naturligtvis bakom alla Folkpartiets förslag, men yrkar för tids vinnande bifall bara till reservation 3.