Fru talman! Först och främst yrkar jag bifall till utskottets förslag i betänkande FöU8 och avslag på samtliga reservationer.
Som många tidigare har nämnt fångades södra och mellersta Sverige den 8 och 9 januari av en stormvind. Det var den värsta stormen sedan 1969. Som en jämförelse kan nämnas att 1969 stormfälldes 35 miljoner kubikmeter skog. Stormen Gudrun, som ju blev stormens namn, fällde 70-75 miljoner kubikmeter skog.
För att ge en bild av katastrofens omfattning vill jag ge er en liten sammanfattning.
Marknadsvärdet för den fallna skogen beräknades till 30 miljarder före stormen.
Nära en halv miljon hushåll var till en början utan el och telefon. En månad efter stormen var fortfarande 4 000-5 000 utan ström.
Stormfällda träd föll över vägar och järnvägar, och människor satt instängda i bussar och bilar i flera timmar.
Tågtrafiken mellan Stockholm och Malmö låg nere i en vecka.
Hur höga vindstyrkorna som mest var vet man inte. El- och teleavbrotten gjorde att meteorologiska data inte kom fram till SMHI. Men de mätningar som finns visar på orkanvindar på 33-34 meter per sekund i Helsingborg, Halmstad, Växjö och Ljungby och på byvindar på uppemot 42 meter per sekund på Hanö utanför Blekinges kust.
Kronobergs och Jönköpings län drabbades värst av stormen. Som tidigare nämnts skadades 18 respektive 12 % av virkesförrådet.
Men det absolut värsta var att ett tjugotal människor omkom till följd av stormen Gudrun antingen direkt eller också indirekt.
Fru talman! Utifrån den rådande situationen agerade regeringen och berörda statsråd kraftfullt. Redan dagen efter stormen fanns det en särskild stormgrupp och en bred dialog både på det statliga planet och mellan regeringen och branschens företrädare.
Ett resultat av detta arbete kan utläsas i vårpropositionen där vi nu på bred front vill ge ett nationellt stöd till de drabbade.
I reservationerna i betänkandet föreslår de borgerliga partierna och Miljöpartiet på olika sätt en nationell fond och ersättningar för denna och framtida naturkatastrofer samt utvärdering och en analys.
Men att det över huvud taget finns reservationer i betänkandet framstår för mig som lite märkligt. Vi anser, likt flera motionärer, att det krävs en särskild insats från regeringen när det gäller ersättning vid omfattande naturkatastrofer. Regeringen har också fattat beslut om ekonomisk kompensation till enskilda och till kommuner.
Fru talman! Som jag tidigare nämnde finns det i vårpropositionen förslag om stöd till de drabbade. Jag ska nämna några förslag:
Dieselskatten för skogsmaskiner i berörda områden slopas temporärt för att öka avverkningskapaciteten.
500 miljoner kronor avsätts till ekonomiskt stöd för lagring av det stormfällda virket.
100 miljoner kronor satsas på ett schablonstöd för att återställa skogsbilvägar och skogsmark.
Därutöver får skogsägarna ett särskilt stöd på 50 kr per kubikmeter för fast mått under bark av det virke som forslas ut ur den stormskadade skogen.
Totalt uppgår satsningen till 2 miljarder åren 2005 och 2006.
När det gäller det långsiktiga arbetet är vi tydliga i utskottet. Vi utgår från att regeringen återkommer till riksdagen med förslag om det utifrån utredningsarbetet visar sig finnas behov av att vid stora naturkatastrofer se över system och ersättningar över statsbudgeten.
Sammanfattningsvis kan man säga att den som gapar efter mycket förlorar hela stycket. De borgerliga partiernas iver att i varje fråga hitta en enighet har lett till en reservation i detta betänkande som är långt mindre kraftfull än det som majoriteten i utskottet föreslår. Regeringen har alltså tagit ansvar. Man har agerat omedelbart, och man har under en kort tid åstadkommit ett åtgärdsprogram för minst 2 miljarder. Detta hade aldrig kunnat åstadkommas utan starka offentliga finanser och en stabil socialdemokratisk politik.
Den borgerliga maktalliansen kan lugnt luta sig tillbaka. Det är tryggt att hålla en socialdemokrat i hand när det blåser.
Vi i majoriteten i utskottet pekar tydligt på att vi vill ha underlag och en analys för framtida beslut - detta för att kunna skapa ett robust samhälle mot de klimat- och miljörelaterade påfrestningar som kan drabba vårt land.
Med de borgerligas reservation i betänkandet om att inrätta en katastroffond finns risken att branschens företrädare och markägare lutar sig tillbaka och väntar på att staten löser deras bekymmer vid nästa naturkatastrof. Det förebyggande arbetet blir troligtvis lidande. Det tycker jag vore förödande. Därför yrkar jag återigen bifall till utskottets förslag i betänkandet och avslag på samtliga reservationer.