Fru talman! Sverige har under en mycket kort tidsperiod fått uppleva två med svenska mått mätt stora nationella katastrofer. Genom och över åren har vi i Sverige också fått uppleva ett antal katastrofer som har varit av ett något mindre slag, men som ändå måste betecknas som katastrofer.
Katastrofer är för det mesta ej jämförbara med varandra. De kan således vara av skilda slag. Men vad som är gemensamt är att det fordras särskilda insatser. Jag tycker att de insatser som samhället måste bistå en del av landet med eller människor i vårt land med måste vara kända på förhand.
De stora nationella katastrofer som vi har upplevt under de senaste åren har föranlett motioner med anledning av händelser av större vikt.
Och varför är de här sakerna så viktiga? Jo, jag anser att det gäller att återge människor och delar av ett land som drabbas av en katastrof framtidstro och hopp. För att visa detta måste vi i samhället ta ett gemensamt ansvar, och vi måste ge snabba besked.
Jag hade tänkt att ge mig in på en beskrivning av de katastrofer som vi har bakom oss, men jag avstår från det därför att de beskrivningarna har vi och de åhörare som finns här allesammans redan fått på skilda sätt.
Jag tror att människor förväntar sig att de på förhand ska veta vad som händer om någonting dramatiskt skulle inträffa. Det kan det göra. Av det skälet har vi i en av reservationerna pekat på att det bör inrättas ett nationellt katastrofkonto, en fond som kan tas i anspråk den gången det oväntade inträffar, den gången något stort och dramatiskt inträffar för en del av befolkningen eller i en del av vårt land.
Detta konto bör vara så stort att de kraftfullaste åtgärderna kan vidtas den gången som det oväntade inträffar, och det bör vara känt på förhand att kontot finns och att det kan tas i anspråk - detta för att stilla den oro som eljest uppträder och för att bidra till den framtidstro som jag tror att vi alla är angelägna om ska finnas så att människor kan bygga samhället vidare.
Det är min förhoppning att den reservation som tar upp den här frågan kan vinna kammarens gehör i dag så att vi sakta, stilla och lugnt får utveckla formerna för kontot, för det är nämligen inte gjort. Det måste självklart göras sakta och stilla, så att vi vet vad vi talar om eftersom detta är ytterst viktiga frågor för människor.
Fru talman! Med anledning av det här lilla anförandet vill jag slutligen yrka bifall till reservation nr 1 under punkt 1.