Fru talman! För vilken gång i ordningen har vi åter fått åse någonting som har inträffat som är oönskat? Och hur många gånger till ska vi behöva påminnas innan vi kan skapa en tillräcklig beredskap och väckas ur den slummer som vi har?
På ett år nu har vi drabbats av översvämningar, tsunamikatastrof och naturkatastrof i form av skogsskövling i samband med stormen. Jag blir lite bekymrad när jag hör Peter Jonsson säga att det dog 20 stycken i skogskatastrofen. Men snälla ni - denna katastrof är i högsta grad pågående! Vi är mitt i den. I förra veckan dog en familjeförsörjare någon mil ifrån mig. Jag bor nämligen mitt i området. Veckan dessförinnan dog ytterligare en. Jag får en känsla av att när man befinner sig i Stockholm så tror man att det är över. Men så är inte fallet. På Värnamo lasarett tar man dagligen emot dem som skadas just av upparbetningen. Bär det med er!
Nästa problem runt hörnet är insektsangreppen, som kan bli fullständigt förödande för skogen. Det kan ta den kvarvarande skogen, och då har vi oerhört stora försörjningsbekymmer eftersom skogen ensamt ur nettoexportsynpunkt är dubbelt så stor som Volvo Lastvagnar, Volvo Personvagnar, Saab, Scania och Ericssons hårdvarutillverkning. Kom ihåg det!
Initialt kunde man inte nå 112, det vill säga nödnumret. Undsättning var över huvud taget omöjlig på grund av att vägarna var helt blockerade. El och tele var utslagna. Det är också märkligt att både fast och mobil telefoni var borta.
Man kan undra vad försvarsutskottet har för ansvar i den här frågan. Som jag ser det handlar det först och främst om att minska effekterna när en katastrof inträffar. Dessutom ska det finnas en tillräcklig beredskap, och staten ska kunna agera. När det gäller att minsta effekterna kan man konstatera att det inte har ställts tillräckliga krav på dem som är infrastrukturhållare i det här landet. Hur kan man tillåta att både fast och mobil telefoni slås ut samtidigt? Hur kan man tillåta att 10 000-tals människor blir utan telefon och el i veckor och månader? Detta är oacceptabelt i ett modernt samhälle.
Om vi tittar på beredskapsfrågan ser vi att regeringens budgetberedskap är under all kritik. Man borde väl åtminstone ha några promille att kunna spela med. Nej, nu ska det tricksas och krånglas. Det har vi sett både när det gäller tsunamin och skogen. Så länge vi har en vänsterkartell i majoritet i det här landet behövs det sannerligen ett konto. Det här är naturligtvis oacceptabelt.
När det gäller agerandet kan jag säga att utan alla dessa tusentals enskildas insatser i det initiala skedet hade effekterna blivit väsentligt värre. Det saknades samordning. Det saknades någon som kunde peka med hela handen. Det har framförts här tidigare, och detta går inte nog att understryka. Det är oacceptabelt.
Försvarsutskottet har ett särskilt ansvar. Sveriges medborgares tilltro till staten har fått en mycket allvarlig knäck av de senaste katastroferna. Därför vill jag uppmana försvarsutskottets vänsterkartell att i fortsättningen se till att agera i stället för att reagera.