Herr talman! Jag tycker att det är viktigt att staten och regeringen tar det ansvar som faller på dem. Man kan ju börja, när det gäller diskrimineringsfrågorna, med att titta på det ansvar man har som statlig arbetsgivare, till exempel när det gäller den ojämlika lönesättningen i Regeringskansliet. Man kan börja med det. Man kan titta på andelen anställda inom offentlig sektor som är födda i utlandet jämfört med andelen anställda med utländsk bakgrund i den privata sektorn.
Visst finns det mycket att göra. Jag tror att det är viktigt att man också ser till att arbetet mot diskriminering växer underifrån, att det är i vardagen som det kan lyckas. Jag är själv ofta ute och besöker olika grupper och föreningar, inte minst antidiskrimineringsbyråer men också andra ideella rörelser som motverkar diskriminering på olika sätt i samhället. Om Luciano Astudillo vill ta del av Folkpartiets syn på antidiskrimineringsbyråerna kan han exempelvis titta på vårt budgetalternativ.
Luciano Astudillo efterlyste också konkreta exempel på vad borgerlig politik innebär. Då vill jag ta min egen kommun Solna. Sedan de borgerliga kom tillbaka till makten 1998 har vi kunnat pressa ned den öppna arbetslösheten kraftigt bland personer födda inte bara i utlandet utan också utanför Norden, så att den i dag ligger på hälften på riksgenomsnittet. Vi har tittat på kommunens ansvar som arbetsgivare så att man kan se att Solna stad som arbetsgivare har lika stor andel anställda med utländsk bakgrund som motsvarande andel bland Solnas invånare.
Men vi är inte nöjda med det, utan nu går vi vidare med ett genomgripande arbete för att se på de olika diskriminerande strukturer som finns vad gäller kön, etnicitet, sexuell läggning och så vidare. Om Luciano Astudillo vill se konkreta exempel vill jag hälsa honom välkommen till det borgerliga Solna.