Herr talman! Tonläget beror delvis på det omvända. Det är det tonläge jag kände att Attefall hade i sitt inledningsanförande. Visst har Diskrimineringskommittén fått en förlängd period, men det är inte av en slump. Det har bland annat kommit direktiv från EU. Det har kommit olika direktiv som vi måste leva upp till. Det är oerhört viktigt att vi lever upp till dem eftersom de många gånger stärker skyddet för den enskilde.
Vi har också sett att det vi tänkte när vi tillsatte utredningen behöver skärpas. Vi behöver se till att nya grepp tas, och därför har det givits tilläggsdirektiv till den stora utredningen. För att klara av att göra allt detta behövs lite extra tid. Därutöver har jag nämnt en rad åtgärder, parallellt med detta, som handlar om en resursförstärkning av ombudsmannaämbetet, som handlar om hur vi tar nya initiativ i skolan, som handlar om vad som redan har gjorts i högskolan. Det är så mycket som görs för att bekämpa diskrimineringen.
Det jag värjer mig mot är hur oftast speciellt företrädare på den borgerliga kanten ställer individ kontra fack. Min ideologi säger att individen genom kollektiv kamp stärks. Där har vi en grundläggande skillnad i synsättet. Vi vet i vårt kollektiv att vi kämpar för alla de individer som utsätts för kränkande behandling. Så stärks kollektivet.