Herr talman! Jag vill ju påstå att just frågorna om strukturell diskriminering är så pass komplicerade att jag hade värjt mig för att lägga in dem också i Diskrimineringskommittén, för då hade vi nog fått sitta där i ett par år till. Jag tycker att det upplägg som gjorts är bra. Det är väldigt lätt att klippa av citat sådär som Martin Andreasson gör, men faktum är att en av utredningarna framför allt ska samla kunskap kring den strukturella diskrimineringen, vad som gjorts på området och vad vi känner till om det. Den andra, Masoud Kamalis utredning, har en mer offensiv inriktning i sitt direktiv. Så det är inte helt sjyst att säga att det i stort sett är samma sak de här två utredningarna syftar till.
Jag har varit väldigt tydlig med att vi har en ganska offensiv politik på det här området. Det handlar om lagförändringar, om att förtydliga lagar. Där har vi Diskrimineringskommittén, som lägger fram delbetänkanden som vi antar här på flera områden. Jag har också pekat på hur vi i staten och samhället försöker gå i bräschen när det gäller offentliga upphandlingar och när det gäller till exempel att vara en förebild genom att införa anonyma jobbansökningar. Också där tycker jag det är viktigt att detta görs på ett rättssäkert sätt. Det är väl bra att vi utreder det först, innan vi tillämpar det.
Det sista, men inte det minsta, som vår politik bottnar i är den här motståndsrörelsen av människor runtomkring i landet som fått nog, som är arga över att diskriminering förekommer och som organiserat sig. Dem vill vi ge resurser. Tyvärr har inte Folkpartiet ens nämnt dem eller mött dem i de reservationer som finns på det här området.