Herr talman! Jag tycker att Barbro Westerholm lyfter fram mycket av de viktiga delarna. Det handlar både om politiskt ansvar och om att göra det möjligt för människor att göra goda val. Men tyvärr har det inte blivit så i sjukförsäkringen.
De reformer som regeringen har genomfört hade man säkert goda ambitioner med, och det var inte bra som det var förut heller. Men resultatet är att av de nu drygt 42 000 som har gått över i arbetslivsintroduktion, utförsäkrats från sjukförsäkringen och flyttats över till Arbetsförmedlingen, har 65 procent kommit tillbaka till sjukförsäkringen för att de inte hade tillräcklig arbetsförmåga. Flera av dem har under tiden tappat sin sjukpenninggrundande inkomst.
De få åtgärder som regeringen nu har föreslagit är egentligen plåster på väldigt stora sår i detta havererade system. Från Miljöpartiets sida tror vi att man måste göra ett omtag. Man måste se försäkringen i ett mycket bredare perspektiv, slå samman sjuk- och arbetslöshetsförsäkringen och skapa en allmän försäkring även i arbetslöshetsförsäkringen, precis som man gjorde med sjukförsäkringen 1955.
Min fråga till Barbro Westerholm är: Är det verkligen värt att lappa och laga i detta trasiga system? Är det inte bättre att skapa en allmän försäkring för alla som gäller oavsett om man är sjuk eller arbetslös?