Herr talman! Jag ska ta upp en liten, specifik fråga ur det betänkande som nu debatteras. Men frågan är inte liten i reell betydelse. Den är stor och omfattande. Det handlar om hiv och om hivprevention.
Jag skulle vilja påstå att hiv fortfarande är omgärdat av stor okunskap. Vi vet att okunskap sprider rädsla och fördomar. Det är precis vad som gäller för hiv.
Hiv uppstod under 1980-talet. Då rådde det stort kaos och rädsla. Okunskapen var i det närmaste total. Så småningom utkristalliserade sig forskning och kunskaper. På så sätt blev det också möjligt att förstå skillnaden mellan hiv och aids och att utveckla behandlingsformer.
Men vi får inte stanna vid detta. Arbetet med att förebygga hiv måste fortgå. Vad jag menar här är kunskap - kunskap hos stora delar av befolkningen i samhället. Den som har brist på kunskap kan varken skydda sig själv eller andra. Den kan inte ta ansvar. Den kan också utveckla rädslor - rädslor för hur en sjukdom smittar. I sin tur kan det innebära övermod och riskabelt beteende. Det kan vi se i dag. Men det kan också innebära isolering. Personer som är smittade vågar inte ta del av samhället. De vågar inte heller informera andra om sin sjukdom. Det är just utifrån detta perspektiv som det är så viktigt att kunskapen om hiv och hivprevention finns i samhället.
År 2009 fanns totalt 8 935 fall av hiv som var anmälda i Sverige. Av dessa beräknas ungefär 5 000 vara i livet. Av dessa fick i sin tur 2 310 personer diagnosen aids år 2009. 2 045 personer har inrapporterats som avlidna till följd av aids. Dessa siffror visar med stor tydlighet hur viktigt det är att samhället är engagerat och att det finns en aktiv hivprevention med utbildning.
Många säger att hiv är en fråga som framför allt är begränsad till homosexuella och till missbrukare. Det är fel, skulle jag vilja säga. Hiv känner inte av vare sig landsgränser eller sexuell läggning. Hiv finns där det finns personer som är smittbärare. Därför är det så viktigt att informera stora grupper.
Vi kan se samma sak i Sverige som i övriga länder: Det är framför allt i storstäderna som det finns hivpositiva personer. Det gör att det är extra viktigt med utbildning i storstäder, precis som i så kallade riskgrupper. Men återigen: Hiv känner inte av gränserna, och därför är det viktigt att gå vidare.
Regeringen har glädjande nog tagit stora steg, tycker jag, för att utveckla det preventiva arbetet både med budgetsatsningar och regleringsbrev till Smittskyddsinstitutet. Men det finns oanade resurser att använda i form av frivilligorganisationer, patientföreningar, forskning, utbildning med mera.
Herr talman! Med detta yrkar jag bifall till utskottets förslag till beslut.