Herr talman! Jag vill börja med att säga att det är allas ansvar. Det är förutsättningen för att vi ska nå framgång. Det gäller inte bara nationellt, utan det gäller i hög grad internationellt.
Jag har precis kommit hem från ett möte som vi hade i Budapest med hälsoutskottsordföranden. Det är mycket trista redovisningar som görs från många länder. Där framstår Sverige och ett antal andra länder som föregångare. Men det är i högsta grad ett globalt arbete som också behöver göras.
Jag tror också att det handlar om kommuner och landsting. Ska det bli verkstad måste det också handla om de olika nivåerna där man gör den konkreta insatsen. Jag tror för min del mycket på den ideella sektorn, på olika organisationer och rörelser som måste få möjlighet att göra sin insats.
Det är riktigt att det har hänt väldigt lite sedan 1982. Så är det. Därför är det bra att det nu börjar bli lite snurr. Det har gått en lång tid sedan 1982. Det är en klar brist. Vi kan delvis vara lika goda kålsupare Gunvor G Ericson och jag och även andra eftersom vi inte har lyckats lyfta fram dessa frågor tillräckligt. Men det händer mycket nu. En sådan sak handlar om det nationella uppdrag som Centerpartiet i hög grad var med och drev fram att det blev av, och detta arbete bereds nu. Jag tycker att Folkhälsoinstitutet har gjort ett jobb som tillsammans med Marmotkommissionen 2 kommer att ge ytterligare underlag så att vi tar ytterligare steg i den riktning som jag tror att vi är överens om att vi ska vandra.