Herr talman! Låt mig börja med att kommentera
det här återremissyrkandet som har rests, eftersom
det tydligen råder viss tveksamhet bland
kammarens ledamöter om vad som kommer att
hända fortsättningsvis i kväll.
Jag tycker för min del att det är ett helt onödigt
yrkande. Det kommer inte att påverka ärendets
hantering. Men vi vet att Socialdemokraterna i
kraft av sin storlek och med de röstregler som finns
kan genomdriva det här beslutet. Därför kommer
vi inte att begära votering och rösträkning i det
ärendet. Jag hoppas att det beskedet kan ge
kammarens ledamöter klarhet i detta.
Låt mig sedan gå över till sakärendet. Då vill jag
inledningsvis konstatera att Posten är en mycket
viktig del av vårt lands infrastruktur. Posten har
under mycket lång tid spelat en viktig roll för att
hela Sverige skall kunna leva. Jag är också
övertygad om att Posten kommer att spela en lika
viktig roll även i framtiden.
Som har sagts av tidigare talare är tillgången till en
väl fungerande brev- och paketservice och en
kassaservice en viktig och grundläggande
förutsättning för att människor och företag skall
kunna verka och bo på lika villkor i hela vårt land.
Det är välgörande att nu i debatten höra att man
från socialdemokratiskt håll också känner så varmt
för att hela landet skall leva. Under årtionden har
man ju drivit en hårdhänt centralistisk politik som
utarmat stora delar av vårt land och skapat
överhettningsproblem i andra delar. Det känns bra
att Socialdemokraterna nu, i alla fall i detta ärende,
lämnat centralismen bakom sig och värnar om
landsbygdens service. Låt oss bara hoppas att
denna insikt håller i sig också inför framtiden och
på andra politiska områden.
I det betänkande som vi nu skall behandla finns dels
förslag om en postlag, dels förslag om en förändrad
associationsform för Postverket -- en förändring
från statligt affärsverk till statligt ägt aktiebolag.
Postgirot får också väsentligt förbättrade
möjligheter att konkurrera inom sin sektor.
Fram till nu har målen för Postens verksamhet, dess
regionala och sociala ansvar och service lagts fast av
riksdagen i s.k. målsättningsbeslut. Dessa
servicemål, som det glädjande nog har rått stor
politisk enighet om, lyfts nu in i postlagen. Det blir
alltså inga förändrade eller försämrade mål när det
gäller Postens service allmänhet och dess regionala
och sociala åtaganden.
Detta slås alltså fast i postlagen. Jag vill gärna citera
portalparagrafen, 1 §, i den nya postlagen: ''I landet
skall det finnas en rikstäckande postservice som
innebär att brev och paket kan nå alla oavsett
adressort. Det skall finnas möjlighet för alla att få
brev befordrade till enhetliga och rimliga priser.
Privatpersoner skall också ha möjlighet att få paket
befordrade till enhetliga priser.
Därutöver skall det finnas en rikstäckande
kassaservice som innebär att alla har möjlighet att
verkställa och ta emot betalningar till enhetliga
priser.''
De som i debatten som föregått beslutet hävdar att
ett medeltida mörker skall sänka sig över landet
utanför storstadsområdena och att all service där
skall upphöra har antingen inte läst postlagen eller
så tror de inte att lagar som Sveriges riksdag stiftar
är till för att följas.
Jag tycker för min del att det är en utmärkt
formulering i 1 § i postlagen, och jag lever
dessutom i den mycket fasta förvissningen att lagar
som är stiftade av Sveriges riksdag kommer att
följas.
Posten möter i dag en tuff konkurrens från många
olika håll. Den hårdaste konkurrensen kommer
inte från andra brevutdelningsföretag, typ City
Mail, utan framför allt från nya media som telefax
och elektronisk post. Postverket har hittills mött
denna konkurrens på ett bra sätt. Vad vi nu skall
göra är att ge Posten förutsättningar att kunna
hävda sig på marknaden även i fortsättningen och
dessutom göra det på marknadens villkor.
Skälen för att göra bolag av Posten och ändra
associationsformen kan sammanfattas så här:
Affärsverksformen har ett mycket omfattande
regelverk som gör verksamheten trögstyrd,
begränsar rörelsefriheten och komplicerar
beslutsfattandet. Affärsverksformen verkar också
hämmande vid strukturella förändringar och
försvårar ökad effektivitet och ökad produktivitet.
Dessa argument har jag funnit i den förra
socialdemokratiska regeringens proposition från
våren 1991 med rubriken Näringspolitik för tillväxt.
Jag delar de synpunkter som den
socialdemokratiska regeringen då förde fram som
skäl för att överväga att byta associationform från
statligt affärsverk till statligt ägt aktiebolag.
Riksdagens möjlighet till styrning, fastläggande av
servicemål osv. kommer inte att försämras genom
en bolagisering. Det kommer även fortsättningsvis
att vara i denna kammare som man lägger fast
målen för postservicen i vårt land. Vi gör det på ett
annat sätt än tidigare. Vi gör det via en postlag i
stället för via målsättningsbeslut, men det är alltfort
i denna kammare som besluten fattas.
Det kommer att vara på samma sätt i fortsättningen
som det har varit hittills, Ines Uusmann och Karl-
Erik Persson. Om vi skall värna principen om lika
service över hela landet på Postens område gäller
det att skapa politiska majoriteter i denna
kammare. De besluten fattas inte någon
annanstans, utan de fattas här också
fortsättningsvis.
Jag tycker att Socialdemokraternas nyvaknade
intresse för regionalpolitiska insatser känns bra.
Det faktum att vi även i fortsättningen kan bilda
politiska majoriteter för dessa beslut gör mig litet
tryggare.
Avslutningsvis, herr talman, tycker jag att det finns
anledning att understryka att det förslag som ligger
på riksdagens bord handlar om att bolagisera
Posten -- inte om att privatisera, vilket ibland har
hävdats i debatten. En väl fungerande postservice
över hela vårt land är och förblir ett statligt
grundansvar. Vi väljer nu att verkställa detta ansvar
genom ett statligt bolag i stället för genom ett
affärsverk.
Jag har som sagt på grund av det
bordläggningsyrkande som framställts inga
yrkanden i detta läge. Vi tycker att detta yrkande
både är bortkastat och meningslöst, men vi
motsätter oss det ändå inte.
(Applåder)