Fru talman! Jag undrar verkligen vad som är förutseende och ansvarstagande hos Lars Tysklind och regeringen när det finns över en kvarts miljon ungdomar som söker en bostad. Vad tycker regeringspartiernas representanter om att mer än 14 miljarder satsas på RUT- och ROT-avdrag för de mest välbeställda i Sverige medan hyrorna höjs med upp till 60 procent när man renoverar pensionärers lägenheter i Uppsala eller Stockholm? Jag skämdes när jag i går såg TV4 Nyheterna. Där var det en kvinna som sade att hon måste flytta hemifrån. Vad säger ni till dessa människor?
Vi beskylls för att vara bakåtsträvande när vi vill ta ansvar för att ge människor trygghet. På vilket sätt är det bakåtsträvande? frågar jag. Och vad är det för ansvar ni har? Vad är det för ansvarstagande när en ensamstående kvinna, vars lägenhet renoveras mot hennes vilja, får en hyreshöjning på 20-60 procent? Så är det både i innerstaden i Uppsala och i Stockholm. Det är människors vardag.
Därför sade jag i mitt anförande att bostadspolitiken är ett hett ämne i varje korridor och i varje hem, förutom i maktens korridorer, för där finns det ingen som bryr sig. Vad tycker ni om detta?