Fru talman! Jag noterar att Jan Lindholm åkte taxi. Jag kommer inte ihåg att jag själv gjorde det, men jag borde ha frågat taxichauffören när jag gjorde det.
Jag säger att vi inte rakt av kan införa Norgemodellen - det är fler som har varit inne på det - men visst är den tankeväckande. När Jan Lindholm nämner den globala ekonomiska krisen som inte har drabbat Norge ska vi komma ihåg att systemet i Norge har funnits i historisk tid. Det här är inget som har kommit sedan norrmännen hittade olja. Den kulturen och det sättet att se på sitt eget ägande och bosparande har funnits i generationer och förs över från gammal till ung i led efter led. Det här är ingenting som är lätt att återskapa.
När jag nämner möjligheten att införa ett skattesubventionerat sparande ger det möjligheter för den som är ung och inte bara bor i Stockholm att skaffa sig grunden för en bostad.
Vi talar om bostadsbyggande i glesbygden. Vad jag inte har nämnt är att Statens bostadskreditnämnd kan utöka möjligheten att ställa ut kreditgarantier för att bygga på de så kallade svaga marknaderna. Jag har ännu inte sett förslaget utarbetat, och jag hoppas att regeringen ser till att ge Bostadskreditnämnden ett tydligt uppdrag så att det kan komma i svang.
När det gäller utvecklingen i de norra och inre delarna av Sverige handlar det inte bara om möjligheten att skaffa sig en bostad. Det handlar också om möjligheten till företagande, att göra investeringar i infrastruktur som gör att de företag som etablerar sig anställer och har rimliga förutsättningar att verka, vilket i sin tur leder till ett behov av bostäder. Om alla pengar läggs på höghastighetståg blir det inte mycket resurser över för att bygga ut det finmaskiga och välbehövliga vägnätet i Sveriges inland och glesbygd.