Herr talman! Jag skulle kunna glädja mina utskottskolleger med att göra som vid debatten om det förra betänkandet, men så enkelt ska vi inte ha det!
Herr talman! Civilutskottets betänkande 13 om hyresrätten tar i år liksom tidigare år upp flera, som vi menar, centrala och viktiga frågor på bostadspolitikens område. Såväl i EU-stadgan om grundläggande rättigheter som i FN-deklarationen om de mänskliga rättigheterna liksom i vår svenska grundlag kan vi hitta formuleringar som rimligen inte kan tolkas på annat sätt än att avsikten är att medborgarna har rätt till en bostad.
Kraven på en bostad varierar mellan olika länder och världsdelar, beroende på klimatförutsättningar men även på grund av ekonomiska möjligheter, kulturella skillnader och traditioner. Trots det är bostaden den komponent som spelar den avgörande rollen när vi mäter och jämför levnadsstandard mellan olika länder. Bostaden är grunden för välfärd.
Industrialiseringen av vårt land innebar en stor folkomflyttning. På drygt hundra år avfolkades stora delar av landsbygden och våra städer växte fram. En ny form av boende blev nödvändig för att det moderna samhället skulle fungera.
Såväl behovet av att kunna flytta till de ställen där jobben finns och de alltmer avancerade kraven på utbildning har bidragit till att många måste flytta ett flertal gånger under livet, och då måste det ju finnas något att flytta till.
Den hyrda bostaden har blivit lösningen för det moderna stadssamhället. Den är en bostad som fyller alla de krav som ställs på en bostad integrerad i en mycket komplicerad stadsmiljö. Det är inte så många som tidigt i livet har möjlighet att finansiera bygget eller köpet av en sådan bostad, och bankerna är inte särskilt benägna att ta risken att finansiera en bostad till den som ännu inte har tagit sin examen och fått en fast anställning, alternativt har lyckats skapa sig en tillräcklig förmögenhet för att kunna lägga in en egen kontantinsats.
I takt med att samhället blir alltmer komplicerat blir även bostäderna allt dyrare. Tröskeln till bostaden blir allt högre, och vi har de senaste årtiondena sett att det blir allt vanligare att ungdomarna inte kan flytta hemifrån när de borde och att väldigt många bor mycket trångt. Bostadssektorn är nog det område där de vidgade klyftorna i samhället tydligast ger sig till känna.
I trånga små lägenheter kan bostadsytan understiga åtta kvadratmeter per boende samtidigt som andra med välfyllda plånböcker kan ha mer än 100 kvadratmeter att breda ut sig på. Vi miljöpartister har naturligtvis ingenting emot att somliga har gott om plats. Det vi vänder oss emot är att så många har svårt att hitta en bostad och att väldigt många tvingas bo på ett sätt som inte är vare sig hälsosamt eller underlättar för utbildning och utveckling. Det är viktigt att även de som bor bra förstår det här problemet.
Att hyra en bostad är för många den enda möjligheten, men för andra är det den mest bekväma formen av boende man kan tänka sig. Den hyrda bostaden är alltså inte endast ett alternativ för dem som har en svag ekonomi och för dem som flyttar för utbildning och för att få jobb. För många som har helt andra intressen, flugfiske kanske, än att sköta om en bostad är den hyrda bostaden förstahandsalternativet. Det är helt enkelt väldigt bekvämt att någon som är expert tar hand om allt det tekniska.
Att hyra en bostad är ganska vanligt i många länder, men formerna varierar. I Sverige är hyresrätten den klart dominerande formen för hur man hyr bostad.
Hyresrätten ger den som hyr en tämligen stark ställning som nästan är unik om man jämför med andra länder. Jag tycker att vi ska vara stolta över att vi har utvecklat en så kvalitativ boendeform för den som önskar hyra sin bostad. Hyresrätten är en av de avgörande byggstenarna i vår svenska välfärd.
Tyvärr ser det ut som att den så kallade marknaden inte fungerar när det gäller bostäder. Efterfrågan är enorm, men det är ingen som levererar. Om det stod 2 000 personer och köade utanför en tom skoaffär eller en tom livsmedelsbutik är jag rätt säker på att innehavaren av butiken skulle göra sitt yttersta för att fylla på i hyllorna. Jag har också svårt att föreställa mig att någon av butiksägarna skulle höja priset på mjölken eller tofflorna när det är uppenbart att kön är längre än lagret kan tillmötesgå. Däremot skulle säkert reaskyltarna på tofflorna försvinna, och det nedsatta priset på bröd som nästan nått bästföredatum skulle vi förmodligen aldrig heller få se.
När det gäller bostäder är det tvärtom. När kön växer går priserna upp, och några nya lägenheter kommer inte in på lagret.
Den moderatledda högerregeringens metod att lösa bostadsbyggandet har totalt havererat. Marknaden bygger i allt långsammare takt för att hålla priserna uppe trots en svag konjunktur. År 2011 blev det 14 procent färre bostäder byggda i Sverige än 2010, och prognoserna pekar vidare nedåt för 2012.
Det byggs minst 15 000-20 000 lägenheter för lite varje år i Sverige. Renoveringstakten av bostäder som är 40-50 år gamla skulle även den behöva ökas med minst lika många bostäder varje år. Att detta inte sker innebär att vår gemensamma välfärd sakta gröps ur. Alla förlorar på att husen förfaller och att trångboddheten ökar.
Den politiska oförmågan, herr talman, att ta tag i det problem som den moderatledda högerregeringen nu närmast demonstrativt visat i fem och ett halvt år får även andra konsekvenser. När samhället inte kan erbjuda lagliga vägar att lösa de mest basala behoven, såsom tak över huvudet, då gror den svarta ekonomin. Att den organiserade ekonomiska brottsligheten växer är en av många sorgliga resultat av avsaknaden av en fungerande bostadspolitik.
Herr talman! I betänkandet finns totalt 15 reservationer varav Miljöpartiet står bakom sju. För tids vinnande yrkar jag bifall endast till två av reservationerna, nämligen reservationerna 11 och 12, men självklart står vi bakom samtliga våra reservationer.
En allvarlig konsekvens av den systematiska bristen på bostäder är de ockerhyror som ofta tas ut för bostäder som hyrs ut i andra hand. Vi har i dag ett relativt bra system, genom hyresnämnden, där hyresgäster som drabbas kan föra sin talan och få rättelse. Tyvärr är dock sanktionsmöjligheterna inte tillräckliga, och hyresvärdar tvekar inte att fortsätta att behandla nya hyresgäster på samma sätt som tidigare. Kanske vore det även rimligt att hyresnämnden skulle kunna gå till åklagare när det handlar om systematiska och grova övertramp, såsom vi påpekar i reservation 5.
Trots de förbättringar som skett ser vi att mycket återstår att göra, och vi menar att regeringen borde utreda och återkomma till riksdagen med förslag på åtgärder som kan minimera problemet med överhyror.
Regeringen upphävde för nästan exakt två år sedan lagen om förvärv av fastigheter vars syfte var att försvåra för olämpliga hyresförvaltare att förvärva hyresfastigheter. Samtidigt skärpte man bostadsförvaltningslagen för att på ett bättre sätt i efterhand kunna hantera problemet med olämpliga förvaltare. De flesta tyngre remissinstanser var emot den förändringen. Det är ganska naturligt eftersom alla vet att det alltid är effektivare, billigare och enklare att förekomma än att förekommas.
Ett flertal remissinstanser ansåg även att en förändring borde ha gått åt motsatt håll jämfört med den som regeringen valde, nämligen att i stället skärpa förvärvslagen så att risken för olämpliga förvaltare blev än mindre. Tyvärr valde regeringen, som i så många andra frågor, att inte använda sig av den klokskap som remissförfarandet tillför en beredning, utan i stället gick man helt på sin egen nyliberala magkänsla om att alla ska få möjlighet att misslyckas som fastighetsförvaltare. Att det finns människor som bor i misskötta hus verkar man inte bry sig så mycket om.
Med anledning av att den skärpning av bostadsförvaltningslagen som regeringen genomförde för två år sedan inte tycks vara tillräcklig föreslår oppositionen i reservation 11, som jag alltså yrkat på, ytterligare skärpningar när det gäller vitesförelägganden.
Vi miljöpartister vill inte se det förfall av hyresbostadsbeståndet som regeringen uppenbarligen eftersträvar. Det är svårt att tolka den politik som förts de senaste fem och ett halvt åren på annat sätt. Därför menar vi att det är nödvändigt med regler som gör det möjligt att öka trycket på fastighetsägarna att sköta husen på ett sätt som vidmakthåller standarden på bostäderna.
Ombildning av hyresrätter till bostadsrätter är en annan del av de problem som moderat styre leder till. Den som vill bo i en hyresrätt är lovligt byte och kan jagas hur mycket som helst. Ingen har i praktiken längre rätt att få behålla sin hyresrätt i Moderaternas Sverige. Jag tycker att det är lika rimligt att den som valt att bo i hyresrätt kan känna sig trygg i sitt val av bostadsform som att den som köpt ett egnahem kan göra det. För mig finns ingen logik för något annat.
I reservation 13 föreslås bland annat att detaljplaner ska kunna beslutas som bindande vad gäller upplåtelseform så att den som bor där inte behöver känna att det finns risk för ombildning till något annat.
När det gäller ombildning är vår uppfattning att reglerna för ombildning behöver ses över. Vi menar att minst tre fjärdedelar av de boende måste vara för en ombildning för att den ska få ske. Vidare är det inte rimligt att man får använda sig av EU-taktiken, att trötta ut de motsträviga genom att genomföra nya omröstningar och nya omröstningar och nya omröstningar till dess att tillräckligt många röstar rätt. Det bör regleras hur många omröstningar som får genomföras, exempelvis per år.
För att garantera att det hela går rätt till - tyvärr finns alltför många skrämmande exempel på motsatsen - bör en regel införas om att en funktion i likhet med en opartisk notarius publicus ska närvara vid föreningsstämmorna där omröstningarna sker.
Det är några av alla de förslag som vi rödgröna gick till val på i vårt gemensamma valmanifest i valet 2010 när det gäller boendeformer och omreglering, och många av dem finns alltså med i reservation 13 i betänkandet.
Herr talman! Mycket mer skulle kunna sägas om detta förslag, men jag avslutar här med att än en gång påminna kammaren om att det är oerhört viktigt för näringslivet norr om Dalälven att dubbelspåret mellan Falun och Borlänge snarast börjar byggas.