Fru talman! Jag ska börja med att instämma i Eva Bengtson Skogsbergs anförande nyss och yrka bifall till förslaget i betänkandet och avslag på samtliga reservationer.
Betänkandet i dag har rubriken
Hyresrätt m.m.
Med "m.m." avses i det här sammanhanget bostadsrätt, kooperativ hyresrätt och ombildningar till bostadsrätt och ägarlägenheter. Man kan säga att fokus ligger på tre upplåtelseformer.
På något sätt har vi en vana att politisera just upplåtelseformerna. Men jag vill från Folkpartiets sida deklarera att vi inte anser att just upplåtelseformen har något politiskt värde i sig, utan vilka upplåtelseformer vi har och hur stor andel det är av varje är helt utifrån bostadskonsumenternas egna val.
Jag tycker det är viktigt att sätta in detta i helheten i Alliansens bostadspolitik. I den politiken ligger att de olika upplåtelseformerna ska ha likvärdiga möjligheter med hänsyn till de olika upplåtelseformernas speciella förutsättningar. Det handlar om finansiering, ekonomisk risk, service och flexibilitet. Om man ser på de tre sistnämnda faktorerna - ekonomisk risk, service och flexibilitet - och tänker på det ska man naturligtvis välja hyresrätt. Det ligger liksom i hela den upplåtelseformens natur.
Fru talman! Någon sade tidigare att Alliansen var tillbakablickande. Det blev lite konstigt, för jag hade skrivit ned att oppositionen är tillbakablickande. När jag läser betänkandet och reservationerna där känner jag att de hela tiden strävar bakåt. Det är något slags idélöshet om framtiden. De hamnar i en diskussion om förvärvslagar som är upphävda och hyressättningssystem, där de ska återgå till något gammalt. Det känns helt enkelt som om de inte går framåt.
I motsats till det tycker jag att Folkpartiet och Alliansen försöker utveckla bostadspolitiken. Vi har alla en vilja att få en fungerande bostadspolitik, där vi har bostäder och där utbud och efterfrågan är i balans, vilket ska gälla alla upplåtelseformer. Alliansen har en mycket tydlig strategi. Vi försöker ständigt utveckla regelverket, så att det blir ett långsiktigt regelverk som är stabilt över tid.
Något som är viktigt att nämna i det sammanhanget är den utredning som pågår och som togs upp tidigare. Där ska man utreda hyresrättens förutsättningar och hur man kan utnyttja det befintliga bostadsbeståndet på ett bättre sätt genom att bland annat stimulera andrahandsuthyrning men också genom att titta på vad som gör att man gärna investerar, förvaltar och äger hyresfastigheter. Om man ska få till ett byggande måste det var attraktivt att bygga, förvalta och äga hyresfastigheter.
Det är bra att även den här utredningen görs i nära kontakt med bostadsmarknadens aktörer. När vi höll på med hyressättningssystemet tror jag att det var viktigt att detta gjordes och att det blev ett välförankrat beslut.
Något som också kan nämnas - det kanske inte är så populärt hos oppositionen, men Alliansen tycker att det är bra - är att vi ska utreda att man ska kunna omvandla befintliga bostäder till ägarlägenheter.
Fru talman! Om man läser de reservationer som finns kring hyressättningssystemet ser man att detta med marknadshyror tas upp. Socialdemokraterna motsätter sig allt tal om marknadshyror, och Vänsterpartiet säger nej till marknadshyror.
Det känns som ett obegripligt resonemang. Man skapar i desperation en konflikt som inte finns. Från Folkpartiets sida har vi tydligt - ni kan gå tillbaka och kolla detta i tidigare betänkanden - stått upp för ett friare hyressättningssystem men inom bruksvärdessystemets ram och med ändamålsenlig skyddsregel mot stora hyreshöjningar. Med andra ord har varken Folkpartiet eller något annat alliansparti drivit frågan om att införa rena marknadshyror i Sverige. Det blir lite som att man ser spöken på ljusa dagen.
Detta med att vi inte skulle ha marknadshyror genomsyrade också hela diskussionen om hyressättningssystemet. Styrkan var, som jag sade förut, att det genomfördes med bostadsmarknadens aktörer inblandade. Detta med det nya hyressättningssystemet är alltså ett väldigt välförankrat beslut som gäller från 1 januari 2011.
Precis som Eva konstaterade här tidigare har detta varit i kraft väldigt kort tid, så det är svårt att redan nu säga vad som fungerar och inte. För mig är det en självklarhet att all lagstiftning ska följas upp. Det är ingenting som vi egentligen behöver besluta speciellt om. Den ska följas upp, och vi ska se vad som händer.
Jag håller med Hillevi Larsson om att det är viktigt att se till att skyddsregeln fungerar som den var tänkt. Vi är inte oense om att man måste följa upp detta.
Det andra förslaget i reservationen gäller skyddsregeln. Det finns egentligen inget generellt undantag från skyddsregeln när det gäller ombyggnader och renoveringar. Det finns ett undantag om man själv har gett sitt medgivande eller om hyresnämnden har gett sitt tillstånd. Har man som hyresgäst gjort ett medgivande är man väl medveten om vad som ska inträffa. Då är det helt förutsägbart, och det kan jag tycka är rimligt. Även i de fall där hyresnämnden har gett sitt tillstånd har man redan tittat på fallet och sett att det hela är rimligt. Jag har lite svårt att förstå varför man inte skulle kunna ha undantag just på dessa två punkter. Man måste ändå ha tillit till att personen själv förstår vad han gör för medgivande.
Fru talman! Förvärvslagstiftningen upphävdes den 1 mars 2010 om jag minns rätt. När vi debatterade den togs det upp många skräckexempel på dåliga hyresvärdar som vanskötte sina hus. Det var då inte en brist i förvärvslagstiftningen, utan det var trots den. Det visade tydligt att det var en ineffektiv lagstiftning som vi hade.
Beslutet att ta bort förvärvslagstiftningen och i stället stärka bostadsförvaltningslagen kändes väldigt riktigt. Nu vet jag att oppositionen var emot det vid det tillfället också. Om det har fungerat bra med de olika nivåer som då infördes, med olika förvaltningskrav som kunde ställas på fastighetsägare, kan vi inte efter så här kort tid säga, men det finns inget som tyder på motsatsen, att det skulle ha fungerat dåligt.
Precis som har sagts här tror jag att regeln om att man är under ett slags observation i tre år är betydligt bättre än vad som fanns tidigare. Med förvärvslagstiftningen fick man göra en prognos när man gjorde en prövning: Kan den här husägaren förvalta ett hus? Nu får man i stället visa om man kan det eller inte.
Jag kan inte se att det har framkommit något som förändrar intrycket att det vi hade sammantaget var en ineffektiv lagstiftning och att det vi nu har kommer att vara en effektivare lagstiftning för att tillvarata hyresgästernas intressen.
Som jag sade förut när det gällde hyressättningssystemet är det självklart att denna lag och alla lagar måste följas upp. Det hör till vår uppgift i riksdagen att följa upp våra beslut.
Fru talman! Den kooperativa hyresrätten har också sin självklara plats. Men med den diskussion som nu förs från oppositionens sida blir den politiserad på något sätt. De som tycker att kooperativ hyresrätt är bra ska naturligtvis välja det. Hillevi Larsson gjorde en bra uppräkning av fördelarna. De fördelar som finns där får man väga mot fördelar eller nackdelar med andra upplåtelseformer.
I sammanhanget ska man nämna att Boverket och Konsumentverket har jobbat med den här frågan för att kunna informera om skillnader mellan olika upplåtelseformer på webbplatsen om boende. Om man går in på den webbplatsen ser man att det tydligt redovisas hur de olika upplåtelseformerna fungerar.
Det finns ingen politisk målsättning att ha en viss upplåtelseform i en viss mängd bostäder, utan vi får utgå från de enskilda bostadskonsumenternas val. Den stora ideologiska skillnaden är väl att vi i Alliansen tycker att den enskilda personen har stor betydelse i det här sammanhanget. Det är den som ska bo som själv ska välja hur och vilken upplåtelseform det ska vara.