Fru talman! Jag tycker att Lars Tysklind kommer undan lite för enkelt i debatten genom att säga att det här med upplåtelseformer inte är en fråga för politiken, utan det ska vara ett fritt val.
Men då har Lars Tysklind inte förstått vad det handlar om. Den som har ekonomiska muskler eller en ställning på arbetsmarknaden som är tillräcklig för att få köpa kan göra ett val och kan till och med bestämma sig för att bygga ett eget hus, medan den som inte har de förutsättningarna eller till och med den som har de förutsättningarna men som inte vill ta den risk det innebär inte alls kan välja.
Det finns ju ingen valfrihet, eftersom det finns ett sådant ofantligt tryck och en sådan oerhörd efterfrågan. I mitt anförande försökte jag beskriva det med hjälp av liknelsen med livsmedelshandeln. Marknaden fungerar inte. Borde inte Lars Tysklind kunna erkänna att den som vill ha en hyresrätt, vare sig han är förmögen eller inte, faktiskt inte kan få den?
Sådan är verkligheten. Jag tycker att ni skulle erkänna det så att vi kunde ha en mer korrekt diskussion.
Jag tror att ni från allianspartierna vill tvinga människor att bli bostadsägare. Det låter så när jag lyssnar på er. Jag vet att det i dag är så att många människor skuldsätter sig mot sin vilja, för de måste ha en bostad. Det handlar inte bara om att man köper en bostad; det finns till och med de som bygger ett litet hus på en ort där det rent ekonomiskt kanske är garanterat dumt att göra det, men de måste ha en bostad.
Sådan är verkligheten, Lars Tysklind.
I detta anförande instämde Hillevi Larsson och Katarina Köhler (båda S) samt Amineh Kakabaveh (V).