Fru talman! Eftersom ingen från Folkpartiet tidi-
gare har deltagit i den här animerade debatten går jag
nu in med ett enminutsinlägg. Jag har ett par synpunk-
ter som väl sammanfaller med vad det avslutande
Älvsborgsvarvet har landat på, nämligen att förslaget
borde omprövas. Det skulle kanske också vara något
av en julklapp att låta denna riksdagsdebatt sluta i ett
västgötaklimax på så sätt att regeringen och Social-
demokraterna accepterar ett avslag på förslaget.
När man läser betänkandet får man nästan den
uppfattningen att utskottsmajoriteten utgår från att
alla som håller ett lager av socker eller ris gör det för
att spekulera. Flera talare har här omvittnat att det
finns många företag som måste hålla stora lager av de
här produkterna om de skall ha en chans att fungera
och rent av överleva. Det gäller särskilt i fråga om
socker. Årets svenska betskörd har medfört att vi just
nu har stora lager av socker runt om i landet. Det
handlar alltså inte om spekulation utan om sunda,
företagsmässiga bedömningar.
Jag hade tänkt framföra en synpunkt till Social-
demokraternas företrädare, som nu har försvunnit ur
debatten och kammaren. Han lät förstå att det var
något slags vinst att hålla lager. Jag hade därför velat
fråga honom om en utebliven särskild lageravgift
enligt socialdemokratisk tolkning motsvarar en vinst,
om det är ett nytt sätt att resonera i vinstfrågor.
Min slutsats, fru talman, är den som reservationen
innehåller. Det finns tunga sakskäl som talar mot den
föreslagna avgiften. Det råder osäkerhet om dess
effekter, vilket också framgått av debatten, och frågor
rörande samordning med motsvarande reglering inom
EU är heller inte klarlagda. Det enda rimliga, fru
talman, är att reservationen får kammarens stöd, och
därmed får regeringen också en chans att ompröva
hela sin inställning i de här frågorna.