Fru talman! Jag skall be att få citera ett brev till
jordbruksministern.
"Att köpa in ris är inte som att köpa annan spann-
mål, ris får köpas när och var i världen det finns till
rätt pris och från t.ex. Kina kan man inte ta poster om
några ton, det brukar bli ca 300 ton åt gången - - -.
Ris kan inte köpas in när behovet finns, då kostar det
otillbörligt mycket, man måste ha ett lager så att man
kan vänta in bättre priser och slå till när tillfället
känns rätt.
I dagarna har har jag fått veta att Du lagt en pro-
position om att inneliggande lager av ris, oberoende
av storlek, skall deklareras och en avgift om 3:30 per
kg skall betalas in - - -!!!"
Litet längre fram i brevet står det: "Bakgrunden
lär vara att den som spekulerar skall ´bestraffas´ och
det kan jag förstå, men vanliga, normala lager?? Här
har Du nämnt ett ´tillåtet´ lager om 3 ton, för oss
skrattretande, 3 ton är vad vi förbukar under ett halvt
skift."
Fru talman! Detta är inte ett brev från ett stort fö-
retag. Brevet kommer från ett litet företag, Vårgårda
Kvarn, som Kaj Larsson nämnde innan han lämnade
debatten - vilket jag tycker är mycket synd.
Det är ett litet företag som kämpar för sin över-
levnad med sina 15, 16 anställda. Företaget är för
övrigt mest känd för sin produkt Vårgårda Ris.
Det framgår av propositionen att tanken med lagen
är att beskatta överlager. I propositionen framgår
vidare att lager som byggs upp i spekulationssyfte
inför ett svenskt EU-medlemskap skall beläggas med
avgifter. Det gäller i princip alla lager. Gränsen för
detta har satts vid 3 ton.
När jordbruksministern får ett besked om att 3 ton
inte är en normal lagernivå för ett vanligt svenskt
producerande företag, utan det handlar om ett halvt
skifts produktion, tycker man rimligen att om Social-
demokraterna har något intresse av att hantera frågan
på ett anständigt, korrekt sätt skulle vidta en korrige-
rande åtgärd. Regeringen har inte gjort det.
Dessutom har Socialdemokraterna och Vänstern i
riksdagens jordbruksutskott inte gjort det. Tvärtom!
De låtsas snarare om att problemet inte finns. I betän-
kandet står följande: "Avgift tas endast ut för den del
av lagret som omfattar mer än tre ton." Observera
endast för den del som omfattar mer än 3 ton.
Det är klart att när människor läser något sådant,
när de vet att riksdagens ledamöter och jordbruksmi-
nistern har fått besked om att det är långt ifrån fråga
om spekulation och ändå inte reagerar, funderar na-
turligtvis över hur vi politiker fungerar. Nonchalerar
vi faktiskt besked från verkligheten, vardagen?
Jag kan inte konstatera annat än, liksom Kaj Lars-
son gjorde tidigare i debatten, att det hade varit orätt-
mätigt om t.ex. Vårgårda inte hade fått betala avgif-
ten. Företaget hade tjänat 1,6 miljoner kronor. Det
tyder, fru talman, på att Kaj Larsson har ingen verk-
lighetsuppfattning när det gäller att förstå hur pris-
sättning sker. Det är inte så att Vårgårda Kvarn "hux
flux" kan höja sitt pris på ett sätt som motsvarar ök-
ningen av priset på råvarorna. Man bedömer på Vår-
gårda Kvarn att det går att kompensera 20-25.
Detta innebär att det kommer att gå sämre för fö-
retaget. Det drabbar naturligtvis företaget, det drabbar
människorna som arbetar där och det drabbar många
människor utanför den kretsen.
Fru talman! Jag tycker att det är beklämmande att
man med öppna ögon låter ett sådant förslag "trixas"
igenom Sveriges riksdag, när man vet att förslaget
inte stämmer med de intentioner som sägs finnas i
lagförslaget.
Jag yrkar bifall till reservationen.