Fru talman! Jag tvingas att konstatera att Social-
demokraterna och Vänsterpartiet även i den här frå-
gan har hemfallit åt maktens arrogans. I ivern att
förhindra spekulation - troligen väger det tyngre att
kamma hem pengar till statskassan - är man totalt
okänslig för hur enskilda företag och dess anställda
drabbas av den avgift som betänkandet handlar om.
Man drar sig inte för att låta seriösa företag betala
för kostnader som eventuellt kan uppkomma på grund
av att oseriösa företag skulle spekulera. Var finns
rättvisan och tanken i detta? Varför kan man inte ta
hänsyn till de genomsnittliga lager av ris som funnits i
företagen t.ex. de senaste tre åren? Jag riktar den
frågan till jordbruksministern.
Vi har tidigare pratat om Vårgårda Kvarn. Det är
det företag som känner mest till. För det företaget är
undantaget 3 ton en ren förolämpning. Företaget har
alltid ett lager på 300-600 ton. Företaget riskerar
faktiskt att slås ut. Den släng åt företaget som Kaj
Larsson hemföll åt är så dålig att den egentligen inte
är värd att bemöta. Helt klart är att försäljningen
minskar i samband med prishöjningen. Att inte ta
hänsyn till detta är en arrogans utan motstycke.
Jag har sett mycket av den socialdemokratiska
okänsligheten för småföretagsamheten under den här
hösten. Men frågan är om inte detta tar priset.
Argumentationen i betänkandet är tunn. Man
hänvisar till att regleringen av socker och ris inom EU
gör att de högre priserna kommer att kunna tas ut
även för varor som vid anslutningen finns i lager. Det
är ju inte alls säkert att det blir så. Tvärtom, vi har
diskuterat den frågan tidigare. Genom att införa en
avgift tvingas avgiftshöjningar fram, till men för Sve-
riges konsumenter.
Inkonsekvensen blir ännu större när man nu inför
en avgift för dem som man tror skall kunna tjäna på
övergången till EG:s marknadsreglering, medan man
inte är villig att kompensera dem som gör en förlust.
När man nu får höra att det inom EG förbereds ett
avgiftssystem som skall gälla för normalt stora lager
blir man ännu mer upprörd.
Det var trots allt ett positivt besked som jord-
bruksministern gav. Det var något bättre än det som
står i betänkandet. I betänkandet handlar det om
överlager, men det vi diskuterar här är inte överlager
utan normala lager.
Vi som har arbetat för ett medlemskap i EU ser nu
hur regeringen övertolkar EU:s regler. Men Sverige
bör och skall inte hemfalla åt en sådan undfallenhet.
Det blir ett slag i ansiktet på både dem som röstat ja
och dem som röstat nej i folkomröstningen, vilket är
mycket upprörande.
Jag yrkar bifall till reservationen. Även om mina
förhoppningar inte är så stora vill jag ge majoriteten
uppmaningen att använda helgen till att ta sig en fun-
derare på om riksdagen inte helt enkelt skulle kunna
avslå det här förslaget eller om vi åtminstone kunde
modifiera det så att en kvantitet som motsvarar ett
genomsnitt av de senaste årens lager undantas.