Fru talman! I jordbruksutskottets betänkande nr 11
behandlas en proposition som innebär att en särskild
lageravgift skall tas ut av den som den 31 december i
år innehar socker eller ris i lager. Avgiften skall tas ut
på den del som överstiger 3 ton, som tidigare har sagts
här. Skyldigheten att betala en lageravgift för socker
och ris bör gälla alla lagerhållare som har lagerkvanti-
teter av kommersiell betydelse.
Anledningen till att regeringen har lagt fram för-
slaget om lageravgifter är att man vill förhindra en
eventuell spekulation. När Sverige den 1 januari 1995
blir medlem i EU kan vi konstatera att prisnivån på ris
och socker är betydligt högre i EU-länderna än i Sve-
rige. Därför kan alla som har produkter av detta slag
ta ut ett högre pris. Med andra ord ökar värdet på
lagret väsentligt över en natt. Frågan är vem som skall
ha denna vinst. Skall det danskägda sockerbolaget och
sockerbetsodlarna dela på de miljoner som ett högre
sockerpris kommer att innebära? Skall t.ex. Vårgårda
Kvarn ha 1,6 miljoner kronor, vilket blir vinsten med
det nya priset på dess lager av ris? Eller skall staten
ha dessa pengar? Det är detta frågan gäller.
Jag kan inte förstå, eller jag har rättare sagt svå-
righeter att förstå, den kritik som framförs och den
katastrofala utmålning som görs. Det är konsumenter-
na som får betala, men detta kommer att ske i vilket
fall som helst. Det är inte på grund av någon omtanke
om konsumenterna som Risrådet, sockerbetsodlare
och Sockerbolaget har uppvaktat utskottet. Nej, det
har de gjort för egen del. De såg en möjlighet att
kamma hem en vinst på många miljoner.
Med andra ord får inte Vårgårda Kvarn, Sockerbo-
laget eller sockerbetsodlarna betala denna lageravgift
med egna medel. Eftersom det i EU är en högre pris-
nivå på ris och socker kommer vi att ha samma priser
i Sverige. Det är skillnaden mellan dagens pris och
EU-priset som betalas av konsumenterna till företa-
get, som i sin tur får betala detta till staten.
Det här är inte något bestående, utan det är en en-
gångsföreteelse med anledning av att Sverige blir
medlem. Till hösten, när en ny produktion av socker-
betor kan skördas, blir det ett högre pris till odlarna.
Av denna anledning har jag svårigheter att förstå
den kritik som riktas mot förslaget. I pressen har jag
kunnat läsa ett uttalande av VD:n på Vårgårda Kvarn.
Man fruktade att detta skulle bli slutet för det anrika
företaget. Det måste finnas andra orsaker till det.
Enligt propositionens förslag skall avgiften vara
inbetald senast den 15 januari. I utskottet ansåg vi att
denna tidpunkt var för knapp. Den skulle innebära att
företagen inte skulle sälja slut på sina lager och på så
vis få förskottera pengarna till avgiften. Vi ändrade
därför datumet till den 1 april. Företagen har då tre
månader på sig att sälja den lagerkvantitet som de
hade den 31 december. På så vis blir det inte någon
förskottering från företagens sida.
Vid utskottsbehandlingen framkom att EU höll på
att fatta beslut om att nya medlemsländer i den euro-
peiska unionen vid årsskiftet kommer att påföras en
av EG fastställd avgift på överlager av ris.
Utskottets ambition är och har under hela behand-
lingen varit att dubbla avgifter inte skall uttas. Genom
samtal som jag har haft med departementet har jag
fått uppfattningen att detta också är regeringens am-
bition.
I betänkandet har vi därför gjort följande skriv-
ning: "Om av EG beslutade lageravgifter tillsammans
med de nu aktuella inhemska avgifterna skulle leda
till att de avgiftsskyldiga företagarna missgynnas i
konkurrenshänseende, bör det vara möjligt för Jord-
bruksverket att korrigera uttaget av avgifterna med
stöd av punktskattelagens regler om befrielse från
skatt. Detsamma gäller om valutaförändringar skulle
leda till att de föreslagna avgifterna avviker från av-
sedd nivå."
Jordbruksministern är i kammaren, och jag tror att
hon kommer att redogöra för hur regeringen tänker
hantera den uppkomna situationen.
Fru talman! Jag yrkar bifall till hemställan i be-
tänkandet och avslag på reservationen.