Fru talman! Åter till dagens argument, herr för-
svarsminister! Visst finns det argument i olika rikt-
ningar. Det vore väldigt konstigt annars, eftersom
Försvarsmakten ju har ett tydligt intresse. Det finns
alltså ett antal människor, inte minst inom Försvar-
smakten, som argumenterar för detta. Om man tittar
noga efter vilka som har skrivit under olika inlägg ser
man att de positiva inläggen övervägande kommer
från Försvarsmaktens företrädare - och konstigt vore
det annars.
Försvarsminister talar om stråken i terrängen, som
t.o.m. skulle kunna innebära en avgränsning av ytor.
Det gör de självfallet, men det är inte förstahandsidén
med stråken. Såvitt jag förstår går det inte att öva med
mekaniserade förband i denna terräng om det inte
finns stråk. Jag vill peka på att man måste fundera
över det lämpliga i att omforma ett helt landskap. Det
finns faktiskt övningsfält där både Leopard, Stridsfor-
don 90 och andra kan köra utan den typen av insatser,
dvs. omformande av hela terränglådan.
Det som oroar är att processen lunkar vidare med
en viss fasthet, får man nog ändå säga. Försvarsminis-
tern säger att Försvarsmakten inte har tagit ställning.
Nej, det är sant. Den slutliga ansökan har inte lämnats
in. Däremot har man för mindre än ett år sedan tagit
ställning för att gå vidare. Det gjordes en halvhalt-
sprövning av frågan, då man bestämde sig för att det
var intressant att gå vidare trots att alla de här pro-
blemen är väl dokumenterade och framförda etc.
Detta minskar förstås inte oron hos de berörda männi-
skorna och de företrädare som har att bevaka de här
intressena.
När det sedan börjar hända saker i Älvdalen som
gör att man uppfattar det hela som att det i förväg
görs neddragningar där innan de slutliga besluten är
fattade - då ökar oron. Detta är bakgrunden till denna
interpellationsdebatt. Tack, herr försvarsminister!