Fru talman! Det känns mycket tillfredsställande att
försvarsministern kommer att engagera sig i ärendet
och att vi också nu gör klart att det ytterst kan komma
att bli en politisk bedömning i sakfrågan, om man inte
kommer överens i Örebro län.
Vi har ju varit oerhört bekymrade i det förbere-
dande skedet, då vi inte har sett den helhetsbedöm-
ning som är så viktig om man skall kunna förena
skjutfältsverksamhet, friluftsverksamhet och boende i
Kilsbergen. Vid min fråga för snart ett år sedan
nämnde jag att man hittills har kunna jämka ihop de
olika behoven. Men bekymret har varit att behoven
kan ändras i takt med mekaniseringen, och framför
allt är det ett bekymmer om man inte främst ser till
Kristinehamns behov utan koncentrerar en omfattande
skjutfältsverksamhet till Kilsbergen och Villingsberg.
De bilder vi fått se av i vilken omfattning skjut-
ningarna i Villingsberg skall äga rum är oroande.
Under en månad då invånarna i Örebro län verkligen
vandrar, september, skall det enligt planerna skjutas
27 dagar i Villingsberg, 20 kvällar, 11 nätter och 12
helgdagar. Det är inte rimligt. Det går inte att förena
med det mycket omfattande friluftslivet i Kilsbergen.
Jag tycker också att det skulle kännas bra om man
arbetade vidare med frågan om Älvdalen och hur
Älvdalen skall kunna utnyttjas. Precis som försvars-
ministern nämnt tillkom Älvdalens fält en gång för att
avlasta Villingsberg. Det är angeläget att det kan ha
den funktionen också i framtiden.