Herr talman! Med ungdomspolitiken är det unge-
fär som med integrationspolitiken - om de verkligen
uppnår sitt mål behövs de inte längre. Om vi har
aktiva engagerade ungdomsgrupper och ungdomar
som är närvarande på det offentliga livets alla arenor
behöver vi ingen politik. På precis samma sätt är det
om skillnader mellan majoritet och minoriteter för-
svinner - då behöver vi ingen integrationspolitik.
Det viktigaste är att individer och grupper upple-
ver sig tillräckligt starka för att komma fram och föra
fram sina tankar, ta initiativ och handla. Ett starkt
civilt samhälle är den starkaste grunden för demokra-
tin. Då är det självklart att ungdomarnas delaktighet
och närvaro på den stora offentliga arenan är oerhört
viktig.
Vi i Folkpartiet har antagit en tanke som ledstjär-
na för den kommande politiska perioden: "Du ska
bestämma." Detta borde vara väldigt aktivt använt
också i förhållande till ungdomarna.
Jag blir lite ledsen när jag läser betänkandet och
ser hur mycket som ska gå uppifrån och ned till ung-
domarna - från Ungdomsstyrelsen och från Skolver-
ket. Däremot sägs det väldigt lite om hur mycket som
behöver komma nedifrån och upp. Också när man
läser bestämmelserna om hur bidrag delas stöter man
på hela den komplicerade byråkratiska strukturen
med antal medlemmar, lokalavdelningar och dispen-
ser - usch! Inte finns det incitament för initiativ och
deltagande i det här systemet! Det borde förenklas
oerhört mycket.
Men innan vi kommer så långt som till en förenk-
ling ska jag yrka bifall till reservation 10 under
punkt 11 som har att göra med just ungdomsorgani-
sationer när det gäller invandrarbefolkningen.
Bara att se hur det här i dag fungerar är faktiskt
väldigt ledsamt. Vi borde hinna lyssna och se på ett
helt annat sätt när det gäller relationen mellan politi-
ken och ungdomsbefolkningen. I dag finns det starka
och mycket intressanta rörelser bland ungdomen som
inte speglas tillräckligt mycket i våra debatter och i
våra ställningstaganden. Ofta träffar jag mycket
spännande grupper och individer i kretsen av volontä-
rer som är djupt engagerade i internationellt arbete.
Det är mycket spännande att se att de t.o.m. är be-
redda lägga lite av sina egna pengar för att komma
fram till den plats i världen där de ska fungera som
volontärer. På vilket sätt skulle vi kunna skapa bättre
villkor för en sådan ungdomsrörelse, en folkrörelse?
Det borde intressera oss.
Det finns inom den kulturella vardagen också and-
ra grupper som vi inom den etablerade politiken
mycket sällan har dialog med, mycket sällan möter.
Det finns en otrolig passion för dans i dag i ungdo-
marnas värld. Men vi vet att dans är den kulturgren
som är fattigast i Sverige. Det blir tio gånger svårare
för de här ungdomarna att pröva sig fram inom det
område som de har valt för sig själva därför att det
faktiskt gäller en av de mest misshandlade kultur-
sektorerna i Sverige.
Det finns andra sådana mycket intressanta ung-
domsrörelser som vi nästan aldrig kommer i närheten
av, om vi inte har barn som engagerat sig i dem. Man
säger att ungdomen inte intresserar sig mycket för
teater. Men ungdomen praktiserar en form av teater
som påminner om medeltidens mysteriespel. Det är
rollspel. De studerar historia för att kunna spela roller
i det amerikanska inbördeskriget eller i andra sådana
intressanta perioder. De bevisar i praktiken när de gör
sina medeltida kläder att de inte alls delar vissa ideo-
logers syn som säger: Ungdomen intresserar sig inte i
dag för historia.
Det här är en folkteaterrörelse, men vi har aldrig
talat om den. Den är väldigt spännande därför att den
är oerhört nära det som hände på medeltiden när den
vanlige invånaren i en stad kunde offra inte bara
väldigt mycket tid men också egna pengar för att vara
med och spela i ett stort mysteriespel.
Jag yrkar som sagt bifall till reservation 10
punkt 11, men jag skulle gärna vilja att vi i våra dis-
kussioner om kultur, ungdom och ungdomspolitik
höjde blickarna och framför allt öppnade öronen och
började lyssna på de unga på ett helt annat sätt än
hittills. Tack!