Fru talman! Frågan om TETRA har en lång histo-
ria här i kammaren. Jag minns faktiskt inte själv om
det är femte eller sjätte interpellationen i samma
ärende. Vid varje interpellationssvar har jag fått löf-
ten om att ärendet är under snabb behandling. I något
fall skulle det inom ett par veckor fattas regeringsbe-
slut med direkta förslag om att komma till skott och
genomföra systemet. Men varje gång har jag lite
längre fram kunnat konstatera att vi tyvärr ändå inte
har kommit fram.
Varför är då jag upprörd och ledsen över att vi
inte har kommit längre i TETRA-systemet? Det är
ganska uppenbart. För mig börjar diskussionen kring
polismorden i Malexander, då man kunde finna att
svensk polis behövde upp till fem olika radiosystem
samtidigt med mycket stora apparater för att kunna
kommunicera med alla relevanta myndigheter och
organisationer. Polisen i Malexander kunde inte ens
kommunicera och varna de poliser som sedermera
mördades.
Vi har kunnat se Polisförbundets rapport från
Göteborg. 70 % dömer helt ut internkommunikatio-
nen hos polisen. Detta i sig är ett mycket starkt skäl
för att man ska komma till skott och genomföra ett
system som är värt namnet.
Jag tycker att de händelser som har ägt rum i Ma-
lexander och i Göteborg, tragiken kring New York
och de ökade terrorhoten gör att det blir en mycket
hög angelägenhetsgrad i fråga om att komma till
beslut och att genomföra ett system som långsiktigt
håller och som dessutom knyter samman samhällets
olika insatser på området.
Både Kommunförbundet och Landstingsförbundet
har just markerat att man, om man inte tar lednings-
ansvaret och samordnar systemen till ett system,
riskerar att få väldigt mycket dyrare lösningar i och
med att olika organisationer tvingas att ta till olika
lösningar i desperation över att det inte finns ett sam-
ordnat rikstäckande system.
Det handlar ytterst om medborgares säkerhet, och
inte bara polisiärt. Som vi har lärt oss de senaste
veckorna handlar det lika mycket om räddningstjänst
och om många andra olika säkerhetssystem som
måste klaras i samhället. Det gäller olika typer som är
viktiga för att man ska kunna upprätthålla samhälls-
funktionerna och därmed även medmänniskornas
tilltro till samhällets kanske viktigaste uppgifter.
Det är nu över fem år sedan utredningen om
TETRA-systemet kom, och jag tycker att man måste
komma till skott. Jag vet att det är en svår fråga; det
visar den långa processen. Men jag tycker också att
det markerar en oförmåga att samla sig internt inom
Regeringskansliet, att komma fram till beslut och
därmed kunna genomföra det som borde ha genom-
förts för mycket länge sedan.
Jag kan förstå att det kan vara svårt att få fram in-
vesteringsmedel till en så stor satsning som det här är
i varje budget med ett utgiftstak. Men det finns ju en
möjlighet, som väl skisserades för flera år sedan, att i
stället leasa, dvs. betala en årlig leasingavgift för en
sådan här utrustning och låta leverantörerna stå för
investeringarna och därmed få en bra fördelning på
ett ganska stort antal kostnadsbärare för det här sys-
temet. Även om det är besvärligt har jag svårt att
förstå varför man inte kan komma till skott.
Jag skulle faktiskt vilja ha preciseringar av stats-
rådet om vad skrivningarna i interpellationen ger vid
handen. Kommer vi att se ett TETRA-system i sjön?
När kommer vi att se avslutningen av det här, så att vi
kan nå ett rikstäckande system? Kommer samtliga
samhällstäckande organisationer att kunna omfattas
av systemet inom en någorlunda rimlig framtid?