Fru talman! Först vill jag tacka ministern för sva-
ret. Det är nu nästan fyra veckor sedan jag lämnade in
interpellationen, men bättre sent än aldrig.
Problemet med svaret är, som jag ser det, att tolka
detsamma. Jag blir snarast bekymrad, Mona, när jag
läser detta svar, och kommer också att försöka få lite
fler klargöranden innan denna debatt är över. Jag är
absolut inte nöjd med att regeringen nu nästan kastar
in handduken, som jag upplever, eller överlåter åt
enskilda myndigheter att upphandla detta system.
Det jag håller i min hand, Mona, är som alla för-
står en GSM-telefon. Den är visserligen av märket
Ericsson, men det kan vi bortse från. Den duger till
envägs- och möjligen tvåvägskommunikation. Den är
hyfsat driftsäker, men inte här i Riksdagshuset, för-
stås, för här når inte alla signaler in. Den är inte sär-
skilt störningssäker. Det var sådana apparater som de
enskilda polismännen var tvungna att använda under
kravallerna i Göteborg i våras. Det var endast tack
vare dem de hade kontakt med yttervärlden, därför att
polisens eget radiosystem brakade samman och stör-
des av radioamatörer som sympatiserade med demon-
stranterna och stenkastarna.
Polisförbundets rapport från Göteborgskravallerna
är en fullständigt otrolig läsning. Det måste vara den
absolut säkraste dödsattesten över ett svenskt radio-
system som någonsin har skrivits. Det är Polisförbun-
dets egen utredning från Göteborg.
Detta system, S80, är egentligen för länge sedan
utgånget. Vad landet behöver - ett land som förresten
ligger i täten vad gäller telekommunikationer och har
gjort det under två decennier - är ett robust, tekniskt
avancerat, digitalt, driftsäkert och störningssäkert
system för både radiokommunikation, mobiltelefoni
och dataöverföring som har flervägskommunika-
tionsmöjligheter och där man kan upprätta kontakt
med flera enheter i den svenska public safety-sektorn.
Under vems ledning det ska ske kan man alltid
diskutera. Det är alltid någon som för befälet.
Det systemet är standard- och kravspecificerat av
Europas förenade länder i EU. Flera länder har börjat
bygga det. Finland har kommit långt. Norge har på-
börjat det hela, och andra grannar har gjort det. Vi
tvekar. Varför tvekar vi?
Vad jag förstår på svaret fattas det pengar. Det är
alltså investeringsmedel som helt plötsligt uteblir i
budgeten, eftersom de var annonserade bara för några
veckor sedan i ett svar på den andre interpellantens
fråga.
Men är det säkert att det bara är pengar? Kan det
också vara så att det är bristen på kommunikations-
förmåga mellan berörda myndigheter? Kan det vara
så att Statskontoret eller de som tillsammans har
försökt få dessa enheter har misslyckats med uppdra-
get? Kan det vara så att man inte tillräckligt har an-
strängt sig för att försöka efterhöra operatörernas
intresse av att själva finansiera detta system och ta in
avgifter på detsamma?
Jag vill avsluta med att ställa frågan hur det kom-
mer sig att Rikspolisstyrelsen - RPS - har fattat ett
beslut om att börja bygga detta system i våra stora
städer. Jag har tidigare förstått att den har väldigt
dåligt med pengar.